Det går inte ..

.. att göra en lagändring så att Sverige kan utvisa radikala islamister som Säpo bedömer som farliga för rikets säkerhet.

Men det går jättebra att anställa militanta islamister som behandlingsassistenter på ett behandlingshem för tvångsomhändertagna pojkar som hamnat i kriminalitet och missbruk?

Det verkar vara helt omöjligt att utvisa tusentals afghanska unga män utan asylskäl eftersom det bedöms för farligt för dem att återvända till ett land där risken för bombattacker i huvudstaden är betydligt mindre än i Malmö? (Bomber i år: Kabul 9, Malmö 27)

Men det går alldeles utmärkt bra att ändra i lagen när det handlar om att spara pengar genom att ”befria” tusentals funktionsnedsatta från sin lagliga rätt till ett liv som alla andra.

Att dra in tillstånden eller förbjuda nyetablering av friskolor med kända kopplingar till våldsbejakande islamistisk extremism är också helt omöjligt eftersom det är omöjligt att ändra sekretessreglerna mellan myndigheterna, något som förenklar bidrags- och identitetsfusk liksom annan kriminalitet.

Men det är den enklaste sak i världen att betala ut miljonbelopp i skattemedel från staten och kommuner till våldsbejakande extrema organisationer som gömmer sig bakom samma sekretess som gör det omöjligt förmyndigheterna att kontrollera vilka de är och vad de tidigare har sysslat med?

Något annat, som verkar vara minst lika omöjligt och betydligt svårare, är att hitta och få statsministern och justitieministern att möta folket och berätta vilka åtgärder de tänker vidta, hur de tänkt stoppa den våldsspiral som drabbat landet och – om de händelsevis har några idéer – NÄR de tänker genomföra dem.

Jag är bara enig med regeringen i en enda sak – det här är ett mycket allvarligt läge, inte acceptabelt, inte alls ok och det går bara inte längre.

För det finns en växande vrede och frustration hos den majoritet av folket som inte följer eller deltar i det politiska samtalet utan lever mitt i en verklighet som inte alls stämmer överens med de budskap som politikerna försöker föra fram. Det skapar vrede, hopplöshet och ett otryggt samhälle, där det bubblar och sjuder och riskerar att bli en giftig cocktail. Särskilt med tanke på de försämringar som väntar i och med kommunernas skattehöjningar och besparingar.

Våra osynliga, handlingsförlamade politiker ses inte längre som företrädare för folket utan bara som maktspelare vars enda intresse är det egna partiets andel av lönsamma uppdrag på skattebetalarnas bekostnad.