Brott och Straff - Halva Priset! Nedsatt med 75%! Köp flera betala för för den dyraste!!

Den snabbt växande kriminaliteten med allt vad den innebär - sprängningar, bränder, inbrott, skjutningar, knivskärningar, rån, narkotikahandel, våldtäkter, misshandel och bedrägerier – är en fråga som ligger högt i opinionsmätningarna och väldigt lågt när det gäller beslutsfattande.

Våra folkvalda sliter sitt hår och navigerar i okända vatten med nya värdegrund på sjökorten. Vad ska de göra? Förhålla sig till högeffektiv kriminalitet med lågaffektivt bemötande? Låta polisen agera som trivselpoliser som leker med barnen, rider på en käpphäst och bjuder på kaffe, bullar och korv?

Hur ska de hantera lagar som inte är anpassade efter dagens lagbrytare. Skriva om dem, fatta nya beslut eller rent av ge ytterligare rabatter till dem som inte förstår vad lagen säger, tillsammans med de rabatter som redan finns* för dem som är så unga att de inte förväntas begripa vad de gör?

Det måste vara oerhört svårt att vara justitieminister och samtidigt en god samarbetspartner i en regering som helst vill att problemen/utmaningarna ska lösas av Någon Annan.

Om jag skulle ge ett råd så skulle det vara – lämna paniken inför opinionssiffrorna och försök tänka som en kriminell.

Det är kanske jättesvårt för människor som inte kan tänka längre än till fifflande med medlemsantal, trixande med jobb och lägenheter till anhöriga och vänner och gratis resor till familjen, men om de verkligen anstränger sig att ta kontakt med verkligheten kanske det kan tändas ett litet ljus.

Om jag var kriminell och, till exempel, handlade med narkotika så skulle jag älska systemet med straffrabatter.

För det krångliga med droger är att de måste förvaras - helst inte i närheten av mig själv, levereras – helst inte av mig själv och så måste betalningen från kunden transporteras tillbaka till mig – men helst inte av mig själv.

Då är det ju väldigt vänligt tänkt att ett barn under 15 år kan göra allt detta nästan helt ostraffat och till en förhållandevis blygsam ersättning medan jag själv sysslar med planläggningen av andra lukrativa brott som ska genomföras av Någon Annan som kanske bara får en femtedel av det straff jag själv skulle ha fått om jag smutsat ner mina egna fingrar.

En win-win situation för både mig och en okunnig minderårig som, tack vare mig, kan köpa det som annars varit helt oåtkomligt samtidigt som det blir pengar över övriga nöjen.

Vi måste hjälpa barn och ungdomar från att halka in på brottets bana! .. ropar en del av våra folkvalda. Det gör vi bäst genom att hålla dem som är under 20 borta från fängelset så länge som möjlig!

Vi måste skydda våra laglydiga medborgare från de kriminella .. svarar de andra. Ta bort ungdoms- och mängdrabatterna i avskräckande syfte!

Det beror väl på hur man ser det, tänker jag.

Den kriminelle 18-åring som får lagens fulla straff för att upprepade gånger ha ertappats med drogförsäljning, misshandel, knivskärning vid rån och också roat sig med några våldtäkter mellan uppdragen kanske inte omvänds på ett fängelse, men förhindras åtminstone från att upprepa sina färdigheter under de år han hålls inlåst.

Eller så får h*n ett halvt straff + mängdrabatt som gör att h*n kommer till insikt om det fördärvliga i sitt beteende och hoppar ut från fängelset som en nyfrälst och bättre människa?

Får vi färre barn- och ungdomsbrottslingar om straffen är lindrigare och polisen trevligare? Kommer de ”räddade” unga frivilligt ta avstånd från inkomsterna från de gängkriminella som därmed tvingas att utföra sina riskabla transporter och leveranser själva av rädsla för att störa den pågående räddningsinsatsen i det område som de ser som sitt?

Nu invänder vän av ordning att detta handlar om Offer! Offer som lever i ”utsatta områden” och därmed ”tvingas” att göra felaktiga val. Människor som måste frälsas med gåvor eftersom de inte kan tänka själva, inte kan språket, inte vet vad de får eller inte får göra och därmed inte kan förväntas veta vad som är tillåtet eller inte.

För när begår vi egentligen ett brott? När vi vet och förstår vad vi gör, eller när någon annan talar om att vi redan har gjort det, och ska vi då straffas för det som vi inte upplystes om förrän efteråt?

Det här handlar om samma låga förväntningarnas rasism som rektor Hamid skriver om i Expressen i dag. En knepig frågeställning som gör våra beslutsfattare totalt handlingsförlamade av skräck för att förknippas med ”mörka krafter”.

Om jag var kriminell skulle jag nog vara rätt nöjd med sakernas tillstånd. Särskilt med Mängdrabatten som på något sätt påminner om reaerbjudanden om köp hur mycket du vill till priset av den dyraste vanan.

*Den som var 20 år får straffet minskat till 3/4 av straffet för den som var 21. (25% lägre än den som var ett år äldre)

Den som var 19 år får straffet minskat till 2/3 av straffet för den som var 21. (11% lägre än den som var ett år äldre)

Den som var 18 år får straffet minskat till 1/2 av straffet för den som var 21. (25% lägre än den som var ett år äldre)

Den som var 17 år får straffet minskat till 1/3 av straffet för den som var 21. (33% lägre än den som var ett år äldre)

Den som var 16 år får straffet minskat till 1/4 av straffet för den som var 21. (25% lägre än den som var ett år äldre)

Den som var 15 år får straffet minskat till 1/5 av straffet för den som var 21. (20% lägre än den som var ett år äldre)

*Mängdrabatt/Asperationsprincipen innebär att när en gärningsman döms för flera brott samtidigt och får ett gemensamt straff, så bedöms det allvarligaste brottet till sitt fulla straffvärde medan straffvärdet för övriga brott reduceras i en fallande skala.