En gång förlorade vi allt ..

.. huset, mitt jobb, hela vårt sociala nätverk och föll ner i ett svart hål. Det var oväntat, oförutsägbart och förfärligt.

Samhället har vissa skyddsnät för det vi råkade ut för .. men det medförde också en hel hög skyldigheter från vår sida .. bland annat insyn och medbestämmande i vårt privatliv.

Det ville vi inte ha!

Det tog lång tid .. år!! Det fordrades mycket arbete och vi fick avstå från så gott som allt innan vi stod på ruta ett igen .. men det gick och det kändes bra.

Det vi lärde oss då har varit ovärderligt i resten av livet!!

En av de första åtgärderna vi gjorde var att inhandla två stycken anteckningsböcker .. en till Maken och en till mig. Där skrev vi prydligt in vartenda öre vi hade på respektive konto, plånböcker och i fickorna och sedan antecknade vi lika ordentligt vartenda öre vi spenderade.

Vi räknade ihop det i slutet på månaden .. mat, bensin, hushållsartiklar, tobak ... och diverse.

Det var ett uppvaknande vill jag lova. Ingen av oss unnade oss någonting alls, tyckte vi .. men ändå så var posten för godis, läsk, tidningar, diverse onyttigheter och liknande förbluffande stor!!! Nästan lika stor som bensinförbrukningen för två personer???

Jag behöver väl inte säga att det bara hände en gång?

Det GÅR att leva på lite.

Man KAN arbeta med sånt som man tidigare sagt att man inte kunde!!

Även en LITEN sparad summa blir till slut ett användbart kapital.

Det FUNGERAR att klara sig själv utan samhällets klåfingriga inblandning även i en krissituation .. om man bara ger sig fan på det!

Det är inte bara de stora inkomsterna som bygger en stabil ekonomi .. det är i allra högsta grad de små utgifterna.