När allting faller ..

.. är det alltid de "tärande" som får betala. Vi kan utläsa det från finansministerns uttalanden om åtstramningar i sjukförsäkrings- och assistansersättningssystemen och vi vet det av erfarenhet.

Många talar om bostadsbubblan och 90-talet. Jag hade andra saker att tänka på då, men jag minns att många bekanta fick sälja sina hus, husvagnar och bilar innan de flyttade in i hyreslägenheter .. med en stor del av skulderna kvar.

Skillnaden mellan då och nu är att det fanns lediga bostäder då men att det inte finns några bostäder nu.

De som är så hårt belånade att de kommer att tvingas sälja nu, kommer .. förmodligen .. att få åtminstone lika mycket som de gav för sina bostadsrätter eller hus, gissar jag. För en bostad i ett storstadsområde kommer att vara en vinstlott länge än. Men det som blir kvar av lönen när alla skatter höjs och hålen i välfärdens skyddsnät blir större, kommer garanterat inte att räcka till för dem som gjorde en glädjekalkyl med två bruttolöner på tillsammans 50-60 tusen samt lånade till kontantinsatsen på ett boende för 5 miljoner, bara för att sedan raskt skaffa sig två barn.

Det finns ingen hyresrätt till den som tvingas sälja bostaden, även om h*n lyckas komma ut ur den skuldfri. Om det inte blir en ledig när en garantipensionär åker ut på gatan eftersom pensionen inte räcker till hyra, mat och mediciner.

Det finns ingen hyresrätt till den som vill flytta hemifrån. Om det inte blir en ledig när någon med en hyresrätt drabbats av psykisk sjukdom eller svår depression och tar livet av sig eftersom ingen annan "hjälp" finns att få.

Det finns nästan inga härbärgen till hemlösa missbrukare, inga bostäder till rumänska och bulgariska tiggare, inga bostäder till dem som står vid gränsen och knackar på, inga bostäder till dem som väntar sedan flera år på asylboenden .. och på alla andra upptänkliga ställen förvaras unga män, som alla är 16 år fram till den dag då någon hittar dem på facebook eller en raggningssida och upptäcker att de är 34.

Det kommer att bli svårt för dem som inte får pensionen att räcka till, som drabbas av arbetslöshet eller får sin sjukersättning omprövad och ifrågasatt efter nya och stramare regler .. eftersom det saknas både jobb, bostäder och härbärgen. Källarutrymmena är ju som sagt redan fyllda .. med barn eller män??

För den funktionshindrade som lever i egen bostad .. betald med egna pengar .. med hjälp av personlig assistans kommer marken att försvinna under fötterna om regelverket och bedömningsreglerna blir så strama att den handikappade borde kunna nöja sig med några kvadrat i en gruppbostad eller på något sjukhus. Något liv i övrigt är inte att tänka på, även om det handlar om en levnadsglad 20-åring som förlorade rörelseförmågan vid en ogenomtänkt omkörning eller ett misslyckat simhopp en fuktig sommarkväll.

Tråkigt nog så finns det inga lediga platser någonstans för den som tvingas ut ur tryggheten. Varken i gruppbostäder, äldreboenden eller på sjukhus, och OM det mot förmodan skulle byggas något alls så blir det lika dyra bostäder som de som den handikappade, sjuke eller pensionären fråntogs möjligheterna att bo i.

Har inte vederbörande föräldrar eller anhöriga kvar i livet så vete sjutton om det ens finns plats för dem utanför Coop eller Ica tillsammans med de andra hemlösa.

Det finns inga bostäder där det finns möjlighet till arbete.

Det kommer inte att finnas tillräckligt med bostäder i storstadsområdena under mycket lång tid, och de som byggs kommer garanterat inte att vara billiga hyresrätter i en trevlig park nära Hornsgatan.

Vem vill investera i miljöanpassade, billiga hyresrätter i förorten i dag .. även om det erbjuds en dryg tusenlapp per bostad i subventioner? Det kommer ju alltid att finnas en lång kö av människor som är villiga att betala dyrt för att bo i bostadsrätt i storstadsområdet.

Därför tror jag inte att bostadsbubblan som alla varnar för, kommer att se ut som den 90-talsbubbla som många hänvisar till. Även om det blir ett prisfall på bostäder, även om många överbelånade hushåll tvingas sälja, så kommer det i de allra flesta fallen att handla om uteblivna vinster och brist på hyresrätter. Det kommer även fortsättningsvis att finnas långa köer av människor som kan, och är villiga att skuldsätta sig upp över öronen under några år, bara för att bo i innerstaden eller åtminstone näst intill.

Men jag tror att vi kommer att behöva väldigt många tält och volontärer, inte bara till asylsökande utan också till alla som faller igenom de allt större hålen i välfärdens skyddsnät när staten måste spara in på utgifterna.

I Expressen skriver Britta Svensson .. Vi kan inte ge bort någonting som vi inte har. Det gäller livet likaväl som flyktingsituationen. Hon kanske borde ha nämnt att det vi inte har, men försöker ge bort, är något som vi är i desperat behov av själva?

Motpol, Ledarsidorna, HAX, Tino Sanandaji, 6mannen, Fnordspotting,

SvD, Folkbladet, Dagens Samhälle 1, Dagens Samhälle 2, DI,

Och så EXPLODERAR hela tillvaron ..??

Jag har haft lite roligt åt Alex och Calle Schulmans bostadsbubble-panik den sista tiden .. och det är väl inte direkt snällt.

Det började med att jag läste en krönika om Alex Schulmans möte med en känd finansknutte som beskrev krönikörens bostadssituation .. bostadsrätt för 5,5 milj med enbart räntade lån på större delen .. med orden:

.. allt kommer att braka samman och då står ni där med en lägenhet som inte ens är värd räntan ni betalar .. och vad ska ni göra då??

Alex Schulman fick PANIK!! För sitt inre öga såg han hur den fina, högt belånade 3:an blev fullständigt VÄRDELÖS!! Pulvriserades .. exploderade .. försvann .. och i vettlös ångest sålde han och är nu på jakt efter en hyresrätt i innerstaden.

Lycka till!! Familjen Schulman har säkert tillräckligt med kontakter för att kunna skaka fram något så sällsynt som ett hyreskontrakt på en innerstadslägenhet.

Men vad var han egentligen rädd för.

En bostadsbubbla handlar ju egentligen inte om själva HEMMET. Vad som händer är att människor belånar sig för högt i förhållande till sina inkomster, lever på marginalen och låter bli att amortera.

Det är en fråga om tillgång och efterfrågan. Ju fler som anser sig ha råd med lägenheter och villor i mångmiljonklassen .. desto dyrare blir de. Och här borde väl bankerna ta ett större ansvar och upplysa ekonomiska drömmare om de faktiska förutsättningarna i stället för att ge höga lån på framtida förhoppningar!!

En dag brister ekonomin för de mest optimistiska. Räntan höjs och det finns inte längre möjlighet att betala ens den och lägenheten/villan måste säljas. Är det då för många i samma situation så faller priserna ... och faller de mycket och snabbt, då drabbas fler människor som lånat på bostaden till konsumtion, bilar, båtar eller resor och inte tänkt en tanke på morgondagen .. och ännu fler bostäder kommer ut på marknaden till fallande priser. I en del fall tvingas människor sälja till ett värde som understiger det de lånat .. vilket naturligtvis är en katastof för privatekonomin för oöverskådlig framtid.

Det är en brusten bostadsbubbla.

Priset man får betala för att man inte använder de hjärnceller man har INNAN man lånar mer än man kan betala.

En bostad som är ett HEM som man har råd med kan vara värd hur mycket eller hur lite som helst .. det är ointressant om man inte måste sälja, eller hur??

Om man räknar med att bo livslångt eller i alla fall så länge man kan .. då lär man få se värdet förändras uppåt och nedåt flera gånger under den tiden. Men penningvärdet kommer OCKSÅ att förändras under tid .. så sammantaget så är en väl planerad bostadsaffär en god investering och rena pensionssparandet.

Och lika drastiskt som värdet kan falla när bostadsmarknaden är överhettad .. lika snabbt kan värdet stiga i takt med ökad efterfrågan.

En bostadsrätt i innerstaden blir ALDRIG värdelös .. tillgången är för begränsad, efterfrågan för stor. MEN .. den kan vara för dyr .. för den som tjänar för lite och lånar för mycket och tvingas sälja när det är köparnas marknad.

Nu har Alex Schulman blivit av med sina skulder .. han är lättad och glad och kommer nu att lägga ungefär samma belopp som han betalade för sin bostadsrätt .. i händerna på en hyresvärd i stället.

Nu ÄGER Alex Schulman ingenting som han måste känna ångest inför .. har inte heller något belåningsbart .. som kan sjunka eller stiga i värde .. eller något att sälja eller att lämna i byte det dagen han lyckas övertala sin kvinna att bo i det hus han längtar så mycket efter.

Det måste kännas skönt ..

.. men var det så klokt???

Jag minns finanskrisen på 70-talet ..

Vi bodde i vårt livs allra första egna hus. Ett renoveringsobjekt i utkanten av allt, men det var billigt i inköp och lågt belånat. Vi målade, snickrade och tapetserade själva och var livrädda för att låna mer pengar, körde omkring i en gammal Simca 1100 där rosthålen doldes av plastdekaler och semestrade hemma.

Våra vänner som köpt en nybyggd, vacker villa mitt i samhället och betalat det fantasipris som fastighetsmarknaden då var uppe i, tyckte vi var idioter. De lånade till ny bil, till renoveringen av en ärvd släktgård i fjällen, till husvagn och till utlandssemestrar .. allt var ju avdragsgillt och därmed rena vinsten!

De ekonomiska orosmolnen började samlas vid horisonten och jag frågade .. är ni inte oroliga?? Jag blev utskrattad .. ALLA gör ju så här! DOM kan väl inte låta så många människor få gå från hus och hem!!!

Jodå .. det kunde DOM! Den ärvda släktgården såldes till underpris tillsammans med husvagnen, mannens högavlönade arbete försvann och ersattes av ett betydligt vanligare jobb. Semesterresor var det inte tal om, men de lyckades behålla villan .. nätt och jämt.

Nu ser vi molnen torna upp sig igen och vad gör vi??

Inte kan väl DOM låta oss få lämna hus och hem, inte kan väl detta drabba MIG på något vis och inte ska väl VI behöva avstå från det som vi tycker vi har rätt till?? Och är det någon som ska ta konsekvenserna av de misstag som vi gjorde när vi lånade för mycket och för ofta .. så är det väl de som är RIKA, de som HAR och därmed är skyldiga att visa EMPATI och MEDMÄNSKLIGHET, eller hur??

Till skillnad från krisen på 70-taler så finns det också en ny inställning till ekonomiskt ansvar. Det är alltid NÅGON ANNANS problem. Vi vägrar bestämt att se att Sverige är ett land som alla andra .. Grekland håller på att gå i konkurs, Spanien och Portugal har stora problem, Island kämpar för sin existens, Lettland likaså och många, många andra länder brottas med ekonomiska svårigheter.

Men vi svenskar envisas med att se vårt land som ett idylliskt undantag. Ett Sörgården där NÅGON ANNAN alltid ser till att vi landar mjukt i en omhändertagande tillvaro?

Det är inte så längre .. om det nu någonsin har varit så, på riktigt? Sverige kommer aldrig mer att bli den folkhemsidyll som vi inbillar oss att det fortfarande är ..

.. och ändrar vi inte inställning och attityd snart så kommer det att göra fruktansvärt ont den dagen när vi måste se sanningen i vitögat.