.. sa poeten Thomas Tusser redan på 1500-talet och då visste han inte hur sant det skulle kännas ca 500 år senare.
För just nu upplever jag julen som ett ljus i ett övrigt totalt mörker som råder i en tid som gör att jag nästan inte kan andas och inte längre kan känna mig hemma i, om jag inte helt undviker nyhetsrapporter, debatt- och ledarsidor.
Men här hemma, innanför stängda dörrar och bakom eget staket kan jag fortfarande låtsas att allt är som vanligt.
Generationer av tomtar från längesedan står som vanligt på kakelugnen, granen är lika överhängd med minnesvärda pysselresultat, nästan utnött glitter, uråldriga julgransljus som skulle få en miljöpartist att flämta av förfäran och annat som fått ersätta gamla värderade skatter som inte orkade en jul till.
I kylskåpet finns allt som ska lagas och stressas med, precis som vanligt och i skafferiet finns pepparkakor och sockerskorpor som ska ätas tillsammans med lussebullarna som ligger och väntar i frysen.En del julklappar ligger redan under granen men de flesta finns i en tomtesäck som en av våra familjehemsplacerade tonåringar motvilligt sydde ihop i skolan och snabbt vidarebefordrade till mig. Den är högt älskad och så lagad att den till och med är i bättre skick än den var från början. Egentligen borde jag låta honom få tillbaka den eftersom han har skaffat oss ett vuxet barnbarn genom att själv öppna sitt hem för ett barn som behövde stabilitet och omtanke.
Livet är lite roligt ibland.
Själv är jag lite mer obalanserad än vanligt eftersom jag ständigt snubblar över vår tjänstvilliga Gnurgla. Överallt där jag befinner mig är också hon och om jag så mycket som sneglar på henne lägger hon sig på rygg och kräver att jag ska ner på knä och klia henne på magen. Jag har till och med fått träningsvärk av all denna uppmärksamhet.För att överhuvudtaget få något gjort köpte jag ett ben som gjorde stor succé när hon väl förstod sig på det och så fick jag några timmar för mig själv. Men det blev lite kortvarigare än förväntat eftersom den Makalöse Maurice är en Sommar-katt som och hatar vintern hade andra planer och började vandalisera hemmet genom att klösa sönder allt som passade som klovårdande underlag.Makens lösning på det problemet är att ryta ifrån och jaga katten och Gnurglan ser det som ren underhållning medan den Makalöse själv upplever det som en ren bonus och glatt hoppar från bord och köksbänkar till bokhyllor och soffor och fåtöljer utan en tanke på konsekvenserna.
Till slut kastade jag ut hela gänget så de fick motionera i den lilla snö som ändå finns.Det kommer alltså att bli en jul precis som vanligt.
Så jag önskar er alla en gammaldags, igenkännbar, traditionell jul med gamla invanda ritualer, prylar och maträtter och så tar jag mig också rätten att önska er alla ..
En God Jul
.. trots alla rekommendationer att undvika denna ”exkluderande” hälsning.




