Gott Nytt År önskar jag ..

.. alla som läser och framför allt mig själv, eftersom jag släpat på förkylningen från Helvetet i exakt två veckor i dag.

Så det enda jag önskar mig av det nya året just nu är att få vakna upp som en ny och frisk människa i morgon. Det är väl inte för mycket begärt?

Men för att ingen ska lämna sidan lottlös så bjuder jag på två ”nyord” som i alla fall var nya för mig.

Det första ordet, ”Innanförskapsområde”, definierar ett välbeställt bostadsområde fyllt av privilegierade akademiker som gärna läxar upp människor som bor i glesbygd/förort om att de ska vara glada att de inte har det lika illa som krigsflyktingar från Mellanöstern och Nordafrika.

Ett mycket användbart ord som även går att använda på innanförskapsområdet/statsdelen Södermalm i Stockholm där kultur- och journalisteliten hukar bakom sina twitterkonton.

Det andra ordet nog bara nytt för mig, vilket avslöjar min brist på bildning, men nu när jag lärt mig det förvånar det mig att det inte har använts oftare, särskilt under 2019.

Kakistokrati. Säg att det var nytt för er också. Snälla!

Andra statsskick som till exempel Demokrati, Republik, Monarki har jag koll på. Plutokrati och ordet för skendemokrati – Demokratur - också.

Men Kakistokrati?

Ett ord som passar som handen i handsken när jag ser på dem som ansvarat för Sverige under detta förlorade år, och som, enligt Wikipedia (ja, jag veeet, det ÄR lite skämmigt att behöva googla på det), betyder ..

.. ett styre av de sämsta eller minst kvalificerade människorna, en form av regering där de värsta människorna sitter vid makten. Kännetecken för en kakistokrat kan vara dåliga politiska beslut, beslut som försämrar nationalekonomin, försämring av internationella relationer.

En sen, men väldigt välkommen julklapp som gav ett igenkännande skratt i den allmänna hopplösheten. Låt oss hoppas det blir fler av den sorten under 2020.

Gott Nytt År 2019?

 Det är inte ofta jag hoppas att jag har fel, men när det gäller år 2019 hoppas jag verkligen att jag kan få anledning att kalla mig själv för foliehatt och olyckskorp nästa år vid den här tiden.

Men, vem vet, kanske våra folkvalda politiker plötsligt utvecklar någon form av ryggrad och kommer till insikt om vad som är meningen med de uppdrag som skattebetalarna avlönar dem för att utföra? Kanske lättar lågtrycket som så länge vilat över kultur, företagsamhet och kreativitet och kvävt alla personliga, galna, roliga, unika och oförutsägbara medmänniskor?

Vi kanske går en ljus och hoppfull tid till mötes? En tid då humor och skämt inte bara har som mål att locka fram ett hånskratt riktat mot oliktänkande utan mer är ett tecken på frihet, glädje och livslust?

Vi kan ju alltid hoppas.

Men innan vi har facit i handen är det ju tradition att avge någon form av nyårslöfte.

I år lovar jag mig själv att försöka leva lite mer som katten .. den förskräcklige Siamesen Maurice.

Under det kommande året lovar jag att bejaka mig själv, min inre katt och min egen bekvämlighet genom att vara lat, krävande och självisk.

Om jag får svårt att sova eller vaknar mitt i natten ska jag högljutt kräva sällskap, kärlek och omtanke, samt att det omgående serveras en alldeles för tidig frukost. De bekvämaste platserna bör reserveras för mig och alla mina önskemål bör uppfyllas nästan innan jag har hunnit uttala dem.

Allt som finns åtkomligt ska också vara mitt och om jag känner mig försummad, ignorerad eller motarbetad är jag i min fulla rätt att högljutt protestera, riva sönder soffan, sprida toalettpapper över hela golvet eller – i värsta fall – ta till vapen och klösa fram några droppar blod.

Om jag vill gå ut och roa mig ska omgivningen genast se till att jag får den möjligheten. Om jag är trött ska jag vara fri att sova när, hur och var jag vill, även om det innebär att någon annan måste finnas till hands som förutsättning.

Som katt har jag hög integritet och tolkningsföreträde i alla lägen, är cool, kreativ, fri men också oerhört lättkränkt. Jag ska vara jämlikare än jämlik, ha minst lika stora rättigheter som dem som har mer, höras mest och alltid ha rätt till att dela frukterna av omgivningens hårda arbete.

Det förtjänar jag eftersom jag - som katt - är helt unik, trevligare, smartare och har fler rättigheter än alla andra, samt verkligen vet hur livet ska formas och levas för att passa just mig allra bäst.

Eftersom mitt välbefinnande ska vara målet som alla bör samarbeta för att nå, måste andra stå för de ekonomiska förutsättningarna. Att begära att jag ska bidra med både mål och medel, det vore ju helt ansvarslöst.

Jag har behov – andra har förmågan och skyldigheten att uppfylla dem!

Min kampsång som Katt ska hädanefter vara ..

Upp Katter uti alla stater,

som hungern bojor lagt uppå.

Det dånar uti rättens krater,

snart ska utbrottets timma slå.

Störtas skall det gamla snart i gruset.

Katt stig upp för att slå dig fri!

Från mörkret stiga vi mot ljuset,

från intet allt vi vilja bli.

Jag kräver frihet från förtryck och krav för att kunna utvecklas och då är det väl inte mer än rätt och riktigt att jag får leva ut min nya personlighet det kommande året?

Eller är min dröm om en ny personlighet bara ett tecken på att jag har gett upp, förvandlats till vänstersocialist och måste flytta till de rätta kvarteren i huvudstaden för att kunna bejaka min inre katt?

Ett Gott Nytt År önskar jag alla som varit förutsättningen för den här bloggens överlevnad det senaste året.