Jag hade
egentligen tänkt skriva något om jular jag minns av en eller annan anledning,
men så läser jag en krönika av Ronnie Sandahl där han våndas över
"byfåneriet" som sprider sig över landet.
Han upprörs
över att det kommit otrevliga reaktioner från "vanliga hyggliga människor" på hans egen Facebookfeed.
Människor som ylar om att julen och gamla svenska traditioner är hotade.
Som exempel
drar han upp 10-åringen som inte fick vara pepparkaksgubbe .. vilket visade sig
vara ett missförstånd.
Vilka var det som inte kollade upp den
saken INNAN den blev en huvudnyhet i kvällspressen??
Så fortsätter
han med att ondgöra sig över att Disneys klippning i heliga Kalle Anka upprörde "byfånarna" .. och då undrar jag, vilka var det som gjorde den lilla händelsen till en stor
nyhet??
Ingen hade
ens märkt det om inte media stått till tjänst och piskat upp känslorna. För den
delen kan man ju undra om inte Disney har gjort något julaktigt tecknat sedan
50/60-talet som hade kunde ha ersatt den gamla åldersstigna tomteverkstaden helt
och hållet??
Så var det
nationalsången på skolavslutningarna .. som vi aldrig brukar sjunga på
skolavslutningar och så hoppade han över julfirande och skolavslutning i kyrkan
av någon anledning, men allt det där brukar media ha stora rubriker om när det
är dags .. annars hör jag inte en kotte nämna något om det?
Ronnie
Sandahl ser det som att svensken i största allmänhet och byfånarna i synnerhet tror
på en konspirationsteori som går ut på att svenska traditioner är utsatta för attacker från människor som är födda utanför Sveriges gränser.
Alltså .. jag tror ärligt talat att de som kommer hit för att leva och bo har andra problem att brottas med än våra jultraditioner.
Men om det är så
illa att människor tror det .. vilka är det som
oupphörligen för fram "nyheter" och illa underbyggda påståenden för
att skapa en illusion av det "hotet.
Har media ..
och särskilt kvällspressen .. inget ansvar alls för de stämningar de fullt
avsiktligt piskar upp i sin rubriksättning och sina hårt vinklade reportage??
En stor nyhet i alla dagens tidningar är att Stefan Lundkvist, förbundssekreterare i SDU,
hoppar av Sverigedemokraterna därför att .. "Det
råder en skriande inkompetens och nepotism .. Man ger dem .. [vänner och
bekanta] .. uppdrag, löner och förmåner
utan att bedriva en vettig politik för att förändra landet och ta över makten.
Alla övriga engagerade ser man som inkräktare och farliga konkurrenter om
makten."
"Jag vill emellertid inte skada
partiet utan är bara kritisk mot nepotismen, maktfullkomligheten och
amatörmässigheten i ledningen."
Jisses vilken
"nyhet"! Den här nyheten hade lika gärna kunnat handla om sossarna
och SSU eller vilket annat parti som helst. Men när S- och M-politiker på
ungdomsförbundsnivå hoppar av på grund av att karriärvägarna är blockerade av
dem som fötts in i partiet, så blir det på sin höjd en liten notis.
Det råder
inte bättre villkor hos de andra partierna. .. det vet vi som ska välja bland
dem och det vet den som skrev artikeln också.
Finns det
verkligen ingen som tänker längre än till dagens lösnummerförsäljning på
landets nyhetsredaktioner. Finns det INGEN som hajar till och undrar .. kanske vi ska ta och tänka till lite innan
vi skriver?
Kanske se det hela från ett annat
perspektiv? Till exempel .. vad kan den här rubriken få för konsekvenser?
Men de
underförstådda anklagelserna på ledar- och förstasidor säljer och ger i sin tur
näring till missförstånd, hat och aggressionshandlingar som i sin tur föder nya
braskande rubriker som i sin tur blir som ett självspelande piano som spelar
samma melodi i evigheters evighet.
Så om Ronnie
Sandahls arbetsgivare skriver att en 10-åring inte får vara pepparkaksgubbe för
att inte kränka andra barn, så är det inte läsarens fel om h*n tror att
journalisten kollat upp källan och förvissat sig om att nyheten är sann. Om
samma tidning gör en stor nyhet av ett bagatellartat klipp i en gammal tecknad
Disneyfilm, så räknar de förmodligen med precis de reaktioner som krönikören
sedan kan skriva en föraktfull krönika om.
Vi borde kunna anta att tidningarna tar ansvar för vad de publicerar som sanning .. och hur de presenterar
det som händelsevis är sant.
