Var det bättre förr?

Jag försöker göra mig av med en del av allt jag samlat på mig och sitter för närvarande med en bok, stor som en gammaldags bibel, och försöker intala mig

att den är i ett så dåligt skick att den hör hemma i containern för brännbart på återvinningen.

Men det är svårt. I stället för att omsätta tanken i handling fastnar jag på sidorna för insändare och frågor i den Tolfte Årgången av HEMMET (egen härd, guld värd) från 1898.

Det visar sig att det hetaste debattämnet vid den tiden var frågan om allmän rösträtt.

Det rådde i sanning delade meningar i den frågan, men även om tonläget var minst lika uppbragt då som nu, var språket och tonläget helt annorlunda – och nu varnar jag för att det blir riktigt svårläst och långrandigt:

Sign. ”Liberal” startar diskussionen med följande insändare ..

ÄR VÅRT FOLK MOGET FÖR ALLMÄN RÖSTRÄTT?

Herr Redaktör!

Såsom diskussionsämne skulle jag vilja föreslå ofvanstående spörjsmål. Får se om H.H. går min önskan till mötes. (gissningsvis står H.H. för Hemmets Härd som i det här fallet verkar fylla samma behov som t.ex DN) Om H.H. gör det vill jag nedskrifva följande ord som inledning till debatten:

Det har ju under en längre följd af år pågått ett skarpt meningsutbyte mellan den sk reaktionens anhängare och de frisinnade rörande det politiska streckets sänkning, dels till 500 kr (de moderate rösträttsvännernas förslag), och dels införande af allmän rösträtt utan något som helst ”streck”. Motståndarne till dessa reformsträfvanden vilja icke höra talas om äfven den minsta utvidgning af rösträtten och fota denna sin ståndpunkt å det påståendet, att massan af det svenska folket ännu icke nått den derför erforderliga mognaden.

De moderate rösträttsvännerna åter säga med känsla och öfvertygelse, att en person som årligen förtjänar 500 kr, eger ett lika godt förstånd i politiska saker som den, hvilken har 800 kr i inkomster. Deremot påstå de att det icke vore nyttigt, om allmän rösträtt i ett nu infördes, ty det skulle i många fall kanske medföra allt för stora rubbningar inom det bestående samhällsskicket.

De radikale rösträttsvännerna slutligen (förnämligast socialisterna) vilja icke veta af någon som helst jämkning. De hålla styft på menniskovärdet och framhålla detta såsom den ende uteslutande faktorn, hvarmed man har att räkna vid bestämmandet om lagförändringar beträffande den politiska rösträtten. Dess valspråk tyckes vara: antingen allt eller intet, och däremellan finnes icke något, som kan tillfredsställa deras fordringar.

Nu är frågan den, hvilket av dessa trenne partier har rätten på sin sida. För min del hyllar jag de moderate rösträttsvännernas åsigter.

Det känns lite märkligt att läsa detta engagerade inlägg i samhällsdebatten, nu när rösträtten är något vi tar för givet medan frågan om åsikts- och yttrandefrihet börjar närma sig en punkt där de som då höll ”styft på menniskovärdet” nu på fullt allvar verkar tycka att det borde ”dras ett streck” för vem som får uttrycka sig hur som helst om vad om vad som helst, var som helst!

Signaturen ”Patriot” är lika mångordig som frågeställaren och skriver bland annat ..

Ty blefve det allmän rösträtt, eller om endast strecket sänktes till 500 kr, skulle till följd deraf uppstå alltför stora rubbningar och skakningar i vår samhällsbyggnad, och fara förelåge verkligen, att den helt och hållet skulle störta samman i ruiner. Att rifva ned en sak, det går mycket lätt för sig, men att bygga upp har sig ganska svårt, åtminstone i det här föreliggande fallet. Rösträttsvännerna, de i synnerhet hvilka äro arga fiender till kapitalet, något som visar stor okunnighet i samhällsutvecklingens lära, äro med säkerhet ännu icke männen att göra förbättringar i nämnda afseende. Prata och prata i vädret kan hvilken som helst, och att kritisera är hvarje menniska medfödt, men att åstadkomma något bättre än det eller det är en annan sak. Att bortkasta det bepröfvade gamla åt ett oförsökt nytt är en dårskap. Jag tycker mig se tex socialisterna, i händelse de en gång komme till makten, skulle husera och omstörta! Men på samma gång är jag äfven öfvertygad om, att de, när de kände sig vara i säkert sadelfasta, skulle låta allt af sig sjelft återgå i de gamla hjulspåren. Ja, de skulle se sig tvingade dertill, ty allt deras prat om ett sk idealsamhälle, särskildt med fästadt afseende vid en lika egendomsfördelning, är endast nonsens, tomma ord utan vigt eller värde.

Af det anförda framgår således, att jag är vän till det bestående och anser, att svenska folket ännu icke är moget för allmän rösträtt.

Och nu blir signaturen ”Kosmopolit” riktigt förbannad ..

Bäste hr ”Patriot”, hur vågar ni påstå, att svenska folket icke är moget för allmän rösträtt? Ni borde sannerligen blygas för att komma fram med ett dylikt påstående, i all synnerhet som Ni under det vackra ordet patriot döljer edert verkliga namn. Förstår Ni då rakt inte, att Ni smutsar ned detta ord, när Ni debatterar ofvan rubricerade fråga på det sättet Ni tillåtet eder i föregående n:r af Hemmet? Men Ni är storsvensk, dvs Ni antingen icke vill eller icke har förmåga att begripa något.

Ni säger, att Ni är vän af det bestående. Ja, stå der både Ni och edra meningsfränder och stampen på samma fläck samt tagen i detta stycke lärdom av kineserna som äro durkdrifna mästare i den sporten! Men detta har som Ni torde ha kännedom om, bekommit det ”himmelska” rikets snedögde söner ganska illa. ”Kineserna äro icke svenskar”, hör jag eder säga, ”men jag är protektionistisk patriot af det äkta slaget och ser nedlåtande ned på norrmännen, som i ädla egenskaper icke kunna jemföras med mig och mina landsmän”. Prosit, hr Patriot! Nu slog Ni hufvudet på spiken, så det brakade i edert tomma hjernskrälle. I edert snillefoster uti förra numret påstod Ni, att svenska folket icke är moget för allmän rösträtt eller med andra ord, att det icke är nog förståndigt, nog intelligent att förklaras myndigt i politiskt afseende. Men nu har norrmännen, som regeras af samma konung som vi, allmän rösträtt. Följaktligen måste de i förstånd och intelligens stå högt öfver oss och icke vi öfver dem. Som Ni hör, så resonerar Ni högt uppåt väggarna, och det rådet vill jag gifva eder, att Ni går hem och intager sängen samt lägger kalla omslag på edert upphettade hufvud. Efter den kuren tror jag, att Ni skall få klarhet i eder tankegång och komma till insigt om, att svenska folket är så moget, det kan blifva för allmän rösträtt.

Det var ord som verkar ha tagit död på diskussionen, bortsett från några lama instämmande insändare från ”Bergsprängare” och ”Axel”, som förmodligen hade varit gemmärkta om de skett på dagens twitter.

Jag blir lite rörd när jag tänker på att det för 121 år sedan var ”socialisterna” som, förde kampen för allmän rösträtt för dem med låg social status och låg utbildning, samma grupp som de i dag, även om de fortfarande ”hålla styft på menniskovärdet”, ivrigast stämplar som lite mindre värda, med etiketter som fascist/nazist/rasist, och mer eller mindre vill utestänga från rätten till åsikts- och yttrandefrihet.

Men det som är den största skillnaden mellan gårdagens och dagens debattörer är att 1898-års insändare inte bara framhäver den egna åsikten utan också beskriver VARFÖR de tycker som de gör och varför de ogillar motståndarens synpunkt.

Den lilla detaljen saknas tyvärr helt i dagens samhällsdebatt.

Förolämpningarna var också mer kraftfullt och bättre formulerade 1898 – ”nu slog Ni hufvudet på spiken, så det brakade i edert tomma hjernskrälle” och ”som Ni hör, så resonerar Ni högt uppåt väggarna, och det rådet vill jag gifva eder, att Ni går hem och intager sängen samt lägger kalla omslag på edert upphettade hufvud” och ”prata och prata i vädret kan hvilken som helst, och att kritisera är hvarje menniska medfödt, men att åstadkomma något bättre än det eller det är en annan sak” är ju faktiskt förolämpningar som snarare inspirerar till mer välformulerade genmälen än till kränkande integritetskränkande påhopp.

Men om någon till äventyrs känner sig kränkt över min åsikt så vill jag bara säga att den är högst personlig och om det behövs kan jag ändra den till något annat.

Jag läser vidare i mina tidningar och förundras över Hemmets rådgifvare som beskriver hur man använder vaxmjölk till polering av möbler, (vad sjutton är vaxmjölk??), Recept för köket, där det finns beskrivning av lutning af Spirlångor och Klippfisk (Spirlångor??) och Läkareråd, som ägnar sida efter sida åt att beskriva varbölder och olika kirurgiska sjukdomar i huden. Efter det mår jag rätt illa faktiskt.

Näst på tur står Amerikabrev, som verkar ganska svårlästa och Oljefursten, Äfventyrsroman från den fjerran vestern för den mognare ungdomen af D.r Karl Maj. Den mognare ungdomen, jo jag tackar jag, den upplevelsen ser jag fram emot.

Jag börjar faktiskt trivas på 1898-talet, bortsett från sidorna med ”Skrattpiller”, där precis varenda skämt är så fullständigt obegripligt att jag inte ens kan hitta något som är så obegripligt att det ens är roligt i all sin obegriplighet.

Men återvinningen och städningen får vänta, än är jag tydligen inte klar med den här sönderfallande ”bibeln”.