Visar inlägg med etikett regeringsbildning 2019. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett regeringsbildning 2019. Visa alla inlägg

söndag 20 januari 2019

Utmärkelsen ”Årets Bild 2019” går till Roger Turesson, ..


.. om jag får någonting att säga till om.

När jag såg den i DN:s papperstidning i går kastade jag mig genast över nättidningen för att kunna länka till den, men förgäves. ”Någon” hade förmodligen insett vilken möjlighet till roliga memes som den kunde ge upphov till bland den oupplysta delen av befolkningen som DN försöker frälsa med sin agendasättande journalistik.


Efter ihärdigt sökande hittade jag till slut en otydlig variant i Johan Ingerös twitterflöde och det är ju bättre än ingenting. För den här bilden säger mer än tusen ord om regeringsbildningens final.

För som Johan Hakelius skriver i Expressen .. Vi är alla offer för den stora blåsningen. 7 495 936 röstberättigade, varav exakt ingen röstade för en vänsterminoritetsregering med högerliberal politik dikterad av ett åttaprocentsparti.

Men så hittar jag Bilden på Roger Turessons instagramkonto, vilken lycka! 

Men jag törs inte kopiera den eftersom jag har lite dålig koll på vad som gäller, men det är ju inget som hindrar att jag lägger in en länk HÄR, eller hur?


Om jag dessutom skulle publicera en interiörbild över det hörn där den Makalöse Maurice har sin privata sandlåda, så är väl inte det heller något brott mot upphovsrätten?

Den Förskräcklige Maurice egen kommentar till det hela är .. Det är skillnad på möss, människor och KATTER. En katt skulle aldrig fräsa eller ryta ifrån och samtidigt acceptera att bli någon annans middag!

Nu är det ju inte riktigt det som det handlar om .. försöker jag.

Det där tror du inte själv på .. hånler Katten.

onsdag 16 januari 2019

SVAMp-regeringen?



 Nu när Vänsterpartiet har fått ett Hemligt Papper på att han ingår i regeringsunderlaget och Centerpartiet och Liberalerna verkar vara de enda kvarvarande partierna i den före detta Alliansen är det väl rimligt att kalla en regering som består av Socialdemokraterna + Vänsterpartiet + Allianspartierna + Miljöpartiet för SVAMp-regeringen.

Eller kort och gott för SVAMparna?


tisdag 15 januari 2019

Total för(V)irring??



Stefan Löfven öppnar för att förhandla med Vänsterpartiet – i hopp om att rädda överenskommelsen med C och L .. skriver Expressen och fortsätter .. Men nu stänger Annie Lööf den dörren!

Expressens journalist frågar .. Men om Jonas Sjöstedt till exempel kräver att få tillbaka subventionen på glasögon för barn, och Stefan Löfven går honom till mötes på det, då påverkar han ju budgeten. Betyder det då att överenskommelsen faller?

Svaret blir som vanligt lite svårt att tolka i förhållande till frågan .. Budgetsamarbetet de kommande åren, det kommer ju bygga på de fyra partier som sitter runt förhandlingsbordet. Vad Socialdemokraterna väljer att lägga in för prioriteringar i sina förhandlingar, det får Socialdemokraterna välja .. så den envise journalisten försöker igen .. Så de kan förhandla med Vänsterpartiet på sin sida och ta med deras krav till förhandlingar med er?

Självklart inte! .. svarade Centerledaren kort och här saknar jag verkligen en följdfråga.

Om Stefan Löfven förhandlar med Vänsterpartiet och tar med sig deras krav – ”till exempel kräver att få tillbaka subventionen på glasögon för barn” - och ”prioriterar det i sina förhandlingar” med de övriga tre partierna, trots att alla vet att han gör det för att blidka Jonas Sjöstedt? Går det bra att förhandla vänsterns krav då?

För om Jonas Sjöstedt får grönt ljus för att använda Stefan Löfven som en mänsklig buktalardocka, är det kanske ett förslag som kan göra att Vänsterpartiet släpper fram Stefan Löfven på onsdag och ändå får inflytande över mittenrörans politik?

Vad som helst verkar ju vara möjligt och det verkar vara fler än jag som på fullt allvar börjar undra om inte ”förolämpningen” mot Vänsterpartiet är ytterligare en del av Annie Lööfs Stora Plan för att bli statsminister? För om Löfven faller på fredag är det fritt fram för Annie Lööf att fiska upp sitt gamla förslag ur handväskan .. titta vad jag har!! .. en Annie Lööf-regering med C, Mp, M och Kd!

Bara för att rädda Sverige från Sverigedemokraterna, förstås.

Det kan väl inte Ulf Kristersson säga nej till – för då blir det ju hans fel om vi ”kastas in i” ett extraval?


måndag 14 januari 2019

Vad vill Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet?


Jag har suttit som limmad vid alla olika pressträffar med talmannen och diverse partiledare och har fortfarande inte en aning om vad Jonas Sjöstedt egentligen vill?

Vad Jonas Sjöstedts parti INTE vill är däremot glasklart. De vill INTE bli uteslutna från politiskt inflytande i fyra år och de vill INTE ha en regering med högerpolitik utan möjlighet att vara med och påverka och de vill INTE bli av med ”alla reformer” som de anser sig ha fått igenom under förra mandatperioden.

Men vad vill Jonas Sjöstedt, mer än att få några luddigt formulerade muntliga löften om ”visst” inflytande i de frågor som inte ingår i överenskommelsen med Liberalerna och Centern?

Själva överenskommelsen får tydligen ligga fast, med skrivningen om att Vänsterpartiet ska hållas utanför allt politiskt inflytande?

Göran Eriksson i SvD kallar Jonas Sjöstedts protest för en ”mjukisrevolt” och det var nästan vänligt uttryckt med tanke på vad han egentligen begärde – Stefan Löfvens muntliga löfte att Vänsterpartiet skulle få vara med och leka, ”som en del av regeringsunderlaget”, om de bara väntar tills Stefan Löfven blivit vald och kan göra som han vill.

Jonas Sjöstedt nöjer sig alltså med en ”symbolseger” genom att skramla med vapen han inte tänker använda och uttrycka tomma hotelser, eftersom han redan vet att det enda Stefan Löfven vill ha av C och L är deras röster i statsministeromröstningen.

För menade han allvar med alla hårda ord så borde han kräva att ”den förnedrande” skrivelsen om Vänsterpartiet skulle strykas ur fyrpartiuppgörelsen.

Redan innan Stefan Löfven blir vald, med stöd av Vänsterpartiet, verkar det som att allt Annie Lööf och Jan Björklund får ut av Januariöverenskommelsen är ett stort antal utredningar, några nådegåvor och ett ofrivilligt samarbete med Vänsterpartiet i alla övriga regeringsbeslut som inte kan skjutas upp till efter nästa val eller tydligt och tvingande formuleras i de 73 punkterna i JÖK – eller Januariblåsningen, som den också kallas.

Om de ens får det?

Men vad jag har verkligt svårt att förstå är varför S, Mp, L och C, inte en enda gång under en hel månad, ägnade en tanke åt att Vänsterpartiet var förutsättningen för att hela uppgörelsen skulle gå igenom i riksdagen?

Hur sjutton ska den här regeringen kunna styra ett helt land när de inte ens kan presentera ett regeringsunderlag som håller ihop?

lördag 12 januari 2019

Stackars Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet.


Så sent som den 19:e september satt Vänsterledaren hos Expressens ”Bara Politik” och berättade att han var villig att släppa fram en S-ledd regering där Annie Lööf och Jan Björklund ingår – även om det egna partiet stängs ute.

Men i hans värld, just då, var det en förhandlingsfråga, eftersom - Vi stöder aldrig en regering utan att få något i utbyte, att få politiskt inflytande. Det kan vara att vi gör budgeten ihop eller att vi gör andra saker. Vi är alltid beredda att sätta oss ned och förhandla för att få igenom vänsterpolitik – det är mitt besked nu också. Men det är möjligt att det kommer att behövas för att bilda den regeringen.

Mindre än fyra månader senare blir han placerad i samma politiska utanförskap som Jimmie Åkesson, utan förhandlingar och utan att ens ha blivit tillfrågad. Den "nya regeringen" är tydligen redan klar med vårbudgeten utan att Jonas Sjöstedt ens blivit tillfrågad.

Kan man bli mer förminskad?

Inte minst med tanke på att han, i samma intervju, ansåg att han borde bli vice statsminister om partiet fick en plats i den nya regeringen, därför att – Det är helt rimligt om vi är en del av regeringen och vi är näst största parti där, då bör jag vara det.

Det är ett fall från hög höjd och en rätt förnedrande landning vi ser just nu.


Han har allt att vinna. En väljarström från sossarna, ett nyval där Liberalerna förmodligen åker ur riksdagen och ett Centerparti som förlorat all trovärdighet. Stefan Löfven skulle förmodligen tigga och be Vänsterpartiet komma tillbaka på vilka villkor som helst.

Men tänk om Vänsterpartiet hjälper Sverigedemokraterna att hjälpa Ulf Kristersson till Makten?

Ja, tänk? 

Det är väl ändå inte Vänsterpartiets problem? Den sängen har väl sossarna bäddat tillsammans med centerpartisterna?

Och vad är det som säger att Sverigedemokraterna skulle stödja det sista alternativet före ett extraval. Ett alternativ som innebära en regering som regerar med stöd av Centern?

Hellre äter de väl en burk mask, för Sverigedemokraterna har lika mycket att vinna på ett extraval som Vänsterpartiet.

Att Jonas Sjöstedt kan bli förbannad kunde vi se när Stefan Löfven dissade hans parti inför öppen ridå vid förra regeringsbildningen, men har han tillräckligt med ryggrad för att rösta nej till en regering som är mot allt som Vänsterpartiet står för? Det får vi inte veta förrän i nästa vecka.

Det ska bli oliiiiidligt spännande att följa den här cirkusens finalnummer.

Första, andra, tredje … såld till Stefan Löfven!


Nu vet vi i alla fall hur mycket en statsministerpost kostar och hur högt priset på ett rejält svek är i dagsläget.


En gång var det 30 silverpenningar men nu räcker det tydligen med ett 30-tal utredningar vars resultat ska presenteras 2021 och möjligen resultera i reformer som tidigast kan genomföras efter valet 2022.

Om nu Centerpartiet, Liberalerna, Miljöpartiet och Socialdemokraterna fortfarande har något att säga till om när det valet är avgjort?

Det hela känns lite snopet för oss som hade hoppats att de verkliga problemen som skriker efter en lösning redan nu skulle närma sig en lösning bara valet låg bakom oss.

Men en sak kommer vi i alla fall att få redan i år! Centerns och Miljöpartiets krav på lättnader i frågan om rätten till familjeåterförening kommer redan i år att ge resultat i ytterligare en kraftig befolkningsökning. Låt oss bara hoppas att den inte omedelbart blir i samma storleksordning som 2015.

För var ska alla bo?

Vad ska de arbeta med?

Många är gamla föräldrar som behöver samma vård och omsorg som våra egna gamla föräldrar som redan nu kämpar förgäves för att komma i åtnjutande av det som de betalat för under ett helt arbetsliv? Hur ska vi kunna ta hand om alla?

Väldigt många är barn som måste ha en plats i skolan, även om klasserna redan nu är alldeles för stora. Vilka ska undervisa dem på ett språk som de inte förstår?

Språkundervisningen som så många redan nu avstår från – om den nu ens finns tillgänglig – vilka ska se till att den fungerar för så många fler?

Finns det tandvård till alla?

Hur ska landets alla kommuner orka med?

Hur ska sjukvårdspersonalen klara av ett ökat tryck? Lärarna? Omsorgspersonalen och hemtjänsten? Psykiatrin? Alla landets socialassistenter? Polisen? Alla frivilliga som ger allt och lite till för att få landets hemlösa att överleva ytterligare en vinter?

Vilka ska betala?

Går det överhuvudtaget att göra fler besparingar på de svagaste i samhället än vad regeringen Löfven har gjort hittills?

Många sätter sitt hopp till att Jonas Sjöstedt ska vägra vara dörrmatta åt Annie Lööf, men jag är övertygad om att han och hans parti inte törs mopsa upp sig mot sossarna, även om ett nyval skulle kunna vara väldigt förmånligt för vänstern om Liberalerna åker ut ur riksdagen och Centern förlorar fler mandat än vad SD vinner.

Men Jonas Sjöstedt är ingen stark och modig ledare och dessutom finns det där lilla ”om” som hindrar Vänstern från att visa musklerna. De tar hellre de smulor de får bakom Annies rygg än kämpar för den plats de nu blir utestängda från.

Så är det alltid, en riktig vänsterpartist skriker alltid högst. VILL HA allt åt alla eller åtminstone sig själv. Hävdar sin rätt genom att förstöra allmän egendom eller slänga okvädningsord på twitter. Drar ner mössan och gå loss på oliktänkande i olika demonstrationer eller manifestationer .. men när det verkligen är upp till bevis är det alltid Någon Annan som får ta ansvaret.

Ungefär som min katt – bortsett från twitter och maskering.

Men NÄSTA VAL – den 11 september 2022 - då kommer Annie Lööf kanske att få utdelning på någon av alla de 30 utredningarna hon fick av Stefan Löfven som tack för att hon spelade bort sina väljare i spelet om Makten.

Vem vet? Vi kanske kan få köpa vin i en gårdsbutik lagom till valnatten!

Det är 1338 dagar kvar till dess.


DI - Annie Lööf går rakt i utredningsfällan

onsdag 9 januari 2019

Osamarbetsavtal?


Det ryktas om att partiledarna i alliansen håller på att skapa ett ”grundläggande dokument” – som ska säkerställa att Sverigedemokraterna hålls utanför politiskt inflytande om det skulle bli en moderatledd regering.

Ett grundläggande dokument” – ett osamarbetsavtal mellan fyra riksdagspartier som lovar och svär att inte samarbeta med ett annat riksdagsparti?

Är det överhuvudtaget möjligt? Lagligt?

Samarbetsavtal vet jag vad det är – men ett Osamarbetsavtal? Det har jag aldrig hört talas om. Förmodligen ingen annan heller, eftersom ordet ”osamarbete” inte verkar finnas i SAOL.

Av någon anledning verkar de fyra före detta allianspartierna tro att de kan ”osamarbeta” med SD och ändå få deras röster vid en statsministeromröstning som ger makten till Ulf Kristersson?

Lika obegripligt verkar det vara att Sverigedemokraterna inte kommer att godkänna ett regeringsalternativ som undertecknat ett ”Osamarbetsavtal” som ”aktivt avser förhindra att SD-väljarna får inflytande”.

Om jag förstått det hela rätt måste en statsminister väljas med stöd av minst 175 röster/mandat.

Vänstern har 28, Sossarna 100, Miljöpartiet 16 = 144 mandat

Moderaterna har 70, Kristdemokraterna 22 = 92 mandat

Centern har 31, Liberalerna 20 = 51 mandat

Sverigedemokraterna har 62 mandat.

Om osamarbetspartierna ger sina 143 mandat till Ulf Kristersson, de rödgröna röstar ner Ulf Kristersson och SD lägger ner sina röster blir det väl inget samarbete alls för osamarbetspartierna? 

Om det sedan ska röstas om Stefan Löfven får han sitt gängs 144 mandat och måste få minst 31 mandat från Centern och Liberalerna för att bli statsminister.

Vilket får mig att undra om inte det sk Osamarbetsavtalet bara är ett nytt och genomtänkt sätt för de gamla allianspartierna att slippa regera utan att skriva under ett nytt DÖ-avtal?

Eller är det bara en ny fint från Annie Lööf och Jan Björklund som dels får SD att rösta MOT Ulf Kristersson och dels ”tvingas” rösta FÖR Stefan Löfven för att inte bryta osamarbetsavtalet som hindrar dem från att rösta som SD som då förutsätts rösta FÖR Ulf Kristersson?

Men om 8 Liberaler röstar mot Stefan Löfven och SD lägger ner sina röster – vad händer då?

Eller är ryktet om osamarbetsavtalet bara ett sk ”fulspinn” från Socialdemokraterna? Något som har som mål att reta upp och oroa SD så att de lägger ner sina röster eller ännu hellre – röstar mot Ulf Kristersson?  

Politik verkar vara väldigt krångligt och svårt? Inte undra på att de behöver mycket ledighet och stor ekonomisk trygghet för att orka fundera ut så avancerade planer, avtal och dokument för att ”rädda” Sverige och svenskarna från … från .. ja, vaddå?

Oönskat samarbete i riksdagen? Valresultatet? Sig själva?



(Den här regeringsbildningen är så rörig att jag inte kan hålla reda på någonting. Trots att jag har en fusklapp på bildskärmen med mandatfördelning och allt så blir det fel i alla fall – som Anonym 14.35 och Magnus så riktigt påpekade .. Vi har "negativ parlamentarism" i Sverige: RD kan alltså med noll rösters stöd välja X till statsminister om inte (minst) 175 ledamöter aktivt avvisar (röstar nej till) X.)

Jag får bara ont i huvudet av att försöka räkna ut alla omöjliga alternativ. Det känns lite som att det vore värt pengarna att få ett nyval och helst också lite nya politiker.

Men VARFÖR får vi kryssa in folk i riksdagen, men inte stryka dem som ingen vill ha eller litar på?)