Och det är ju helt naturligt .. vi har aldrig upplevt något liknande här i Sverige tidigare.
"Rädslan får inte vinna" .. skriver Expressens ledare.
"Fortsätt leva som vanligt" .. skriver Dick Malmlund, säkerhetschef för Svensk Handel, i samma tidning under rubriken "Julshopping som demokratisk handling".
"Bli inte rädda bli förbannade" .. skriver P J Anders Linder i SvD, Lena Mellin skriver att det officiella Sverige har tystnat och AB ledarsida att .. "nu, och den närmaste tiden avgör vi, var och en av oss, vilket land vi vill leva i".
Jan Guillou skriver om antidemokrati, Peter Kadhammar om att vi lever i ett land utan allt för starka inre motsättningar, Johanne Hildebrandt om att det här är .. mitt liv, min stad och Wolfgang Hansson undrar om Säpo kan hitta eventuella terrorister i tid?
Socialdemokraterna KRÄVER totalt parkeringsförbud på innerstadens gågator .. något som redan finns, men med en 5-minuters regel för parkeringsvakterna som ska bötfälla???
Ska jag ha PANIK nu??
Rubrikerna KRÄVER nästan det och jag fylls av skam för att jag inte har alla dessa känslor av rädsla, panik, hämndlystnad och islamistfobi .. så att jag kan bli lugnad av alla kloka skribenter som manar till lugn och besinning??
Det känns så motsägelsefullt .. visserligen har vi aldrig haft en svensk självmordsbombare tidigare men vi är ju ett folk som gärna reser. Själv reser jag mer än gärna till London och shoppar och där är ju den här typen av händelser vanliga i jämförelse med Sverige. Jag vet det .. och åker i alla fall?
Om vi inte är rädda för att semestra i länder med betydligt starkare inre spänningar, mindre demokrati och fler militanta grupper .. varför tas det för givet att vi är hämdlystna, mordiska och i fullständig panik NU???
Det finns hajar i Turkiet .. vi åker ändå dit! Vi reser till länder där vi vet att riskerna för att bli mördade eller rånade är skyhöga jämfört med hur det är här .. det går inte att skydda sig för det som KAN hända .. någon gång, någonstans.
Jag är inte rädd .. det är ju liksom ingen mening med det. Vad som helst kan hända .. var som helst .. och jag kan inte göra annat än att leva på som vanligt och ta saker som de kommer.
Det är i och för sig lätt att vara trygg här .. mitt på vischan. Men en dag stod den en huvförsedd man utanför vår grind med ett vapen i handen och hög som ett hus. Vid kontroll hos polisen visade det sig att man väntade på specialstyrkor från huvudstaden eftersom mannen misstänktes för att även ha sprängämnen, var psykisk sjuk och var för farlig för att lokalpolisen skulle våga ingripa.
Vi talade med honom i över en timme .. visade att vi inte hade dolda poliser i garaget, lugnade, lånade ut telefonen och VÄNTADE .. tills en förbiåkande taxichaufför förbarmade sig över honom och skjutsade in honom till vår lilla stad och levererade honom till vår lilla ängsliga polisgrupp.
Vi hade inte panik då .. och inte nu heller.
Världen är full av farliga människor med tvångsföreställningar, extrema mål eller styrda av maktfullkomliga organisationer .. att alltid vara rädd för något som förmodligen inte händer är att tillmäta dem för stor betydelse.
