Blir Annie Lööf mediernas nya Fridolin?

När sossarna hade tömt Miljöpartiet på all trovärdighet och allt innehåll började Annie Lööf segla upp som mediernas och kulturelitens nya älskling. Det har varit svårt att undvika att se det.

Centern har tacksamt tagit emot Miljöpartiets ledartröja när det gäller det officiellt godkända förhållningssättet när det gäller invandring, miljö och energifrågor .. samtidigt som de talat om värdet av ett allianssamarbete och borgerliga värderingar. Ett samarbete där Moderaterna självklart ska stå för de obehagliga och svåra besluten där Centern klädsamt motvilligt får ge sig, om de i gengäld får igenom de moraliskt högtstående besluten som får ledarsidorna att explodera av beundran över Annie Lööfs storhet som partiledare.

För den som följt svensk inrikespolitik sedan valet har det sedan länge stått klart att Alliansen i sin ursprungliga form, dog på valnatten 2014 och att Centerpartiet har stått för allt som omöjliggjort en återuppbyggnad.

Nu går Anna Kinberg-Batra ut och säger att Moderaterna har fått nog av att släpa på Centern och Folkpartiet(Liberalerna) som politiskt förlamande drivankare.

Hon säger också att hon accepterar och fortsatt kommer att acceptera stöd från alla partier som är demokratiskt valda, INTE kommer att bilda regering med aktivt stöd från Sverigedemokraterna, men att hon anser att den moderata politiken är av så stor vikt för landet att hon inte tänker anpassa den efter vem som vill rösta igenom den eller inte.

Det tycker jag är klokt. Efter nästa val kommer förmodligen Sverigedemokraterna att representera en femtedel .. eller en fjärdedel .. av väljarna. Att låtsas som om de inte finns är om något att slänga ut Sverige i en politisk cirkus.

Att som hittills kasta sverigedemokraterna som någon slags förbannelse över dem som har en avvikande uppfattning är ju faktiskt också som att leva i ett land som befinner sig i en politisk cirkus, så skillnaden är ju försumbar.

Det är inte heller ansvarsfullt att fortsätta att låta regeringen baka in beslut .. som ytterligare förvärrar dagens situation för de svagaste i samhället .. i en budget som passivt godkänns i sin helhet av partier som har en helt avvikande åsikt.

Jan Björklund .. eller Birgitta Ohlsson? .. varnar för nyvalskaos och vägrar att släppa taget om Stefan Löfven trots inställningen att hans politik försvagar landet? Men så här i elfte timmen kan det inte bli något nyval så det är en svag ursäkt.

Om de borgerliga partierna fäller regeringens budget i höst finns det inte en chans att det hinns med både ett nyval och ett val inom ett år. Det värsta som kan hända är det som hände 2014 .. Stefan Löfven blir ARG, hotar och varnar och får sedan finna sig i att regera efter den vinnande budgeten fram till valdagen 2018.

Sverige får en paus från den socialistiska reformivern, där Stefan Löfven alldeles nyss påstod sig för att stå för stabilitet, ansvar, tydlighet(!) och långsiktighet. Han påstod också att Anna Kinberg-Batra stod för ett moderat ledarskap som totalt tappat sin kompass. En kompass som vi vanliga dödliga ansett att Stefan Löfven inte ens varit i närheten av under sin tid som statsminister med aktivt stöd från Vänsterpartiet.

Ingen dör av att någon får stöd av Sverigedemokraterna .. eller Vänstern .. när det gäller frågor som gäller HELA befolkningen.

Det KAN ju faktiskt också vara så att de som kommit mest i kläm i det rödgröna regerandet ..  offentliganställda och äldre, funktionshindrade, hemlösa, psykiskt sjuka .. har något att vinna på att deras situation äntligen kan få debatteras öppet .. utan rasistnazistfascist-anklagelser .. i stället för att få förutsättningarna för sin tillvaro krossade, dolda i en ljusskygg rödgrön budget som godkänts, utan ifrågasättande, av partier som hellre ser människor dö i förtid än att anklagas för samarbete med Sverigedemokraterna.

Nästa val har de som allmänt kallas för Eliten, två val .. älsklingen Fridolin eller älsklingen Lööf. Det ska bli underhållande att följa vem som vinner den tävlingen och hur det kommer att påverka partierna opinionsmässigt.

Ledarsidorna,

Dagens Industri, Dagens Samhälle, GP,

Alexandra Pascalidou och Gud.

Alexandra Pascalidou, som tillhör den grekisk-ortodoxa kyrkan, beundrar Svenska kyrkans arbete som hon verkar tycka ha ett mer progressivt arbete, i takt med tiden än den kyrka som hon fötts in i.

Hon känner att hon nästan snyltar på Svenska kyrkans aktiviteter när hon deltar i julmässor, körsång, pratat med präster, barnverksamhet och annat och skickar därför ut en förfrågan på twitter (?) om hur hon ska göra för att bli medlem och ändå behålla sitt tidigare kyrkliga engagemang.

Svenska kyrkan har ju ett så öppet sinne och ett solidariskt förhållningssätt i en väldigt turbulent tid .. säger hon till tidningen Dagen, som säger sig vara en politiskt oberoende dagstidning på kristen grund.

Vilket förmodligen säger en hel del om hur hon upplever den grekisk-ortodoxa kyrkan?

Eller så ser hon det som en helgardering .. en slags privat gudsförsäkring? Ju fler trosbekännelser man betalar avgift till desto större chanser att hamna på rätt sida i livet efter detta?

Jag har .. i likhet med Ann Heberlein, fast tidigare .. lämnat Svenska kyrkan. För min del berodde det på att det öppna sinnet och det solidariska förhållningssättet begränsade sig till dem som bekände sig till den rätta politiska partifärgen.

Men var och en har rätt till sin åsikt och Alexandra Pascalidou är väl bara att gratulera eftersom hon offentligt hälsats välkommen in i värmen av bland andra Ärkebiskop Antje Jackelen .. 

.. Mattias Irving på Dagens Seglora och teologie doktor Anna Karin Hammar, syster till den tidigare ärkebiskopen KG Hammar.

När vi anmälde vårt utträde ur Svenska kyrkan fanns det varken utrymme eller intresse för en förklaring om varför vi gjorde vårt val. Så öppet är Svenska kyrkans sinne och intresse för de ca 80 000 som gjorde samma val som oss under förra året. Men när en känd person vill in .. då vet välkomnandet inga gränser?

Det öppna sinnet och det solidariska förhållningssättet gör i sanning skillnad på FOLK och folk.

Och om jag någon gång tvivlat på att Svenska kyrkan är politiskt bundet till Socialdemokraterna så skingrades det tvivlet när Socialminister Annika Strandhäll anslöt sig till välkomstkommittén med orden .. trevligt! Välkommen till MIN kyrka.

Vad är det för fel på "Folket"?

I går var det stor Idrottsgala och landet bästa idrottare skulle belönas för sina prestationer. Jag är måttligt idrottsintresserad, det måste erkännas, men när det gäller stora evenemang händer det att jag grips av tävlingsvansinne framför tv:n och upptäcker att jag jublar över personer och prestationer som jag någon timme tidigare inte hade en aning om att de ens fanns.

Bortsedd från ishockey, förstås. Där kan jag engagera mig så till den milda grad att jag plötsligt befinner mig på ryggstödet av soffan, vrålande okvädningsord riktade mot motståndarlaget och domaren.

Jag har aldrig förstått varför egentligen? Fotboll, som också är en lagsport, lämnar mig fullständigt kall och ointresserad? För att inte tala om golf! För mig är det svårt att fatta att det finns publik till direktsändning av golf? Vad gör alla som tittar medan de tittar på rörliga bilder av oändliga vandringar över nyklippt gräs som resulterar i att en liiiiiten boll försvinner utom synhåll?

I vilket fall som helst, Idrottsgalans höjdpunkt verkar vara Folkets Pris .. Jerringpriset! Det är det svårt att missa. I år har jag upplevt uppmaningarna om att Folket måste rösta som fler än vanligt. Ända in i det sista uppmanades vi att rösta på vem som skulle få den Stora Utmärkelsen.

Och ändå så röstade Folket fel och röstade på en representant för ridsporten!!!

En idrottsprislig skandal! En röstkupp! Mobilisering! En konspiration! Fusk! Skandal! Ett välriktat långfinger! Katastrof!

När jag läser reaktionerna är det inte svårt att inte dra paralleller till riksdagsvalet där 13% av Folket också röstade fel och där förmodligen ännu fler kommer att rösta fel om 600 dagar.

Jerringpriset har varit ett av de allra finaste svenska idrottspriserna .. skriver Anna Friberg i Expressen. Men i går kväll känns det bara som ett dåligt skämt.

Nä, ska det vara så här kan man lika gärna lägga ned Jerringpriset .. fortsätter hon. För om den ska vinna vars sport lyckas göra den största röstmobiliseringen, då kan det lika gärna kvitta. Vilket kan tolkas som att, om den som får flest röster inte är Rätt Person som utövar Rätt Idrottsgren, så ska priset gå till någon annan?

Hästfolket är som en sekt, de bara ringer och ringer. Jag vet inte ens vem den där ryttaren är .. säger en skitförbannad, utvald idrottare som jag inte ens vet vem det är. Hästfolket är som en sekt, de bara ringer och ringer.

Folket får rösta och röstar fel. Är det möjligt?

Är det orättvist att hästfolk är så pass engagerade att de till skillnad från många andra går från ord till handling och verkligen röstar?

Och om nu det finns värdigare vinnare .. oavsett om det gäller riksdagsval, "idrottsprisliga" sammanhang eller melodifestivalen .. då kan man ju undra varför det verkar vara så lätt att få "folk" så engagerade att de röstar på FEL alternativ.

Medan det verkar gå väldigt trögt att få den självutnämnda "majoritet(?)" som VET vad som är RÄTT .. att rösta alls?

Det är dags att ge upp, ..

.. dags att inse att det är fullständigt betydelselöst vad vi .. "folket" .. tänker och tycker och hög tid att inse att det här året inte kommer att bjuda på några som helst förändringar av betydelse.

 

Om vi bortser från alla nya löften om nya utredningar och förslag som ska gå i mål efter valet, förstås.

Jag lyssnade på partiledardebatten i onsdags och paniken inför valrörelsen var påtaglig. Våra folkvalda har kommit till insikt om att de inte har någon insikt i vad som tänks och tycks i folkdjupet, vilket gör att det inte längre verkar räcka med föräldrar inom partiet, enögt debatterande och festande i ungdomsförbunden och medieträning för att göra en karriär inom politiken?

"Folket" verkar ställa KRAV på att de folkvalda ska ta ansvar och göra något? Landet hade i sanning ett bättre folk förr och ju förr de kan bli det igen desto bättre.

Stefan Löfven oroar sig över att "folket" känner oro efter förra årets oro. Han oroar sig över att "folket" inte ser att landets ekonomi går som tåget, att arbetslösheten sjunker och att hans och Vänsterns Välfärdsmiljarder inte verkar göra någon större skillnad på gräsrotsnivå och han oroar sig helt uppenbart över att denna .. i hans ögon .. obefogade oro ska påverka valet 2018.

Anna Kinberg-Batra oroar sig över oron som inte skingras trots Moderaternas alla finfina förslag som alla ska infrias när oron väl lagt sig och "folket" kommit till insikt om att det var för deras eget bästa som hon inte hindrade regeringen från att skapa förutsättningen för den upplevda oron.

Annie Lööf är också orolig över oron och hon kanske mest är orolig över att "folket" ska få för sig att hon har planer på att bilda regering med sossarna i stället för med Moderaterna. Vilket förmodligen är en befogad oro, nu när hon valts till mediernas nya älskling i stället för Gustav Fridolin. Vilket kan vara fullständigt livsfarligt om Birgitta Ohlsson seglar in som ersättare för Jan Björklund innan valet. Centern och det forna Folkpartiet tillsammans måste ju vara lockande för sossarna om Miljöpartiet .. förhoppningsvis .. åker ur riksdagen. Men det bestämmer i och för sig Jonas Sjöstedt, om inte Annie Lööf och Centern gör ett kanonresultat som gör att Stefan Löfven kan vinka farväl till vänsterledaren ännu en gång.

Vilket uppenbart oroar Gustav Fridolin som verkar vara villig att offra allt som står i partiets partiprogram .. och lite till .. bara han får vara minister en mandatperiod till. Samtidigt uttrycker han också sin oro över oron och kan till och med tänka sig att gå så långt som att "ta krafttag" mot kriminaliteten med både fotboja och förebyggande samtal.

Jan Björklund oroar sig över att "folket" ska tro att skolans marginella upphämtning  beror på regeringens oförmåga när den i själva verket är en effekt av den politik han förde under alliansregeringen. Och så oror han sig också över oron och över effekterna av regeringens politik, som han och hans allianskamrater inte på något sätt tänker opponera sig mot.

Jonas Sjöstedt är mest oroad över att det fortfarande fanns valfrihet i landet. Hans oro gäller mest dem som inte inser värdet av ett förstatligande av allt .. både företagande och välfärd. Ett Lyckoland där skatteplikten förvandlas till löneförmån .. dvs den del av lönen som staten beslutar att den enskilde medborgaren behöver för att orka arbeta en månad till.

KD .. vars partiledare Ebba Busch Thor tvingas låta någon annan oroa sig i riksdagen .. har ju all anledning att oroa sig. Både över oron bland "folket", oron i partiet och oron över att drabbas av samma öde som Miljöpartiet oroar sig över att drabbas av.

Gemensamt oroade sig samtliga sju partier över "folkets" oförmåga att se den egna storheten och över de väljare som envist vägrar att inordna sig i den korkade, lättpåverkade fårskock som de hittills betraktat dem som.

Och så finns ju Jimmie Åkesson som inte verkar särskilt orolig, eftersom han och hans parti överhuvudtaget inte behöver ta ansvar för något, eftersom de inte får vara med och oroa sig över oron tillsammans med de andra kamraterna i riksdagen. Något som för det trevliga med sig att SD, osedda men oprövade, får står för det enda alternativ som avviker från de övrigas mediekulturanpassade varianter.

Ibland tror jag att Peter Wolodarski,  Aftonbladets Ledarskribenter, Expressens Thomas Mattsson och deras lydigt, högljudda kulturelit försöker TVINGA väljarna att ge Sverigedemokraterna så många röster som möjligt nästa val .. eller så har jag .. i min egenskap av "folk" .. ingen aning om hur taktiksnacket ser ut på så hög nivå?

Annars förstår jag faktiskt inte vad det hela går ut på? Till och med jag har stunder när jag inte ser något annat alternativ.

Men det är möjligt att de sju oroliga partierna så småningom kommer till samma slutsats som vänsterpartiets Martin Andersson i Majorna gjorde i sin motion .. FÖRBJUD SD!

Det går en tydlig skiljelinje mellan politikerna, medierna, den lydiga kultureliten och det som allmänt och slarvigt kallas för "folket". Jag borde egentligen ha insett det redan när jag såg Aftonbladets julhälsning till sina läsare.

Jag vet inte om Aftonbladet avser att ge en bild av tidningens redaktion eller om det illustrerar tidningens uppfattning om läsarna ..

..men den skiljer sig avsevärt från den bild jag har av svenska politiker och medieföretagen.

Det kommer alltså inte att ske mycket i beslutsväg under 2017, det är jag rätt övertygad om. I och för sig kanske rikspolischefen tvingas kasta in handsken, men då kommer han att ersättas av någon annan från samma elitiska grupp som han själv hämtades från och omorganisationen kommer att fortsätta enligt samma icke-fungerande idé..

Rättssystemet kommer fortsatt att bygga på vad medierna/politikerna tror är mest behjärtansvärt/valvinnande och efter vad som är minst farligt för dem som tvingas fatta besluten.

Vården kommer fortsatt att vara ansträngd eftersom obegripligt många verkar bli obegripligt mycket sjuka, vilket skapar ett obegripligt hårt tryck på de vårdanställda som i sin tur drabbas i obegripligt hög grad av utmattningsdepressioner av den grad som inte erkänns som rätt till sjukpenning efter november 2016 .. vilket gör att de i sin tur söker anställningar genom bemanningsföretag som staten vill förbjuda eller inom andra verksamhetsområden.

Och kvinnorna får förmodligen fortsatt acceptera att männen även i fortsättningen kommer att befinna sig på samma neanderthalsnivå som de "alltid befunnit sig på"?

Det mest upphetsande som kommer att diskuteras är väl den händelselösa debatten om "de stängda gränserna" som just nu "bara" låter ca 2 550 asylsökande passera .. varje månad.

Nej, som sagt, det är inte stor idé att fördjupa sig i, eller fundera över, vad som händer. Då kan det hända att bloggen angrips av virus och elände på samma sätt som drabbat Ledarsidorna och I Otakt som tydligen varit onödigt och olämpligt frispråkiga.

Det går ju inte an att oroa "folket" med vad som helst. Då är det sundare och hälsosammare att skriva om Dagens Icke-Nyhet .. Linda Lindorfs Nakenklänning påElle-galan .. eller vad katten haft för sig den sista tiden.

Ett nytt maktmedialt samhällskontrakt.

Söndagskrönika: Julia Caesar

Alice Teodorescu,

Det osänkbara landet

"Det finns många sätt att flå en katt", eller som Stefan Löfven sa ..

 "Vanliga knegare ska inte behöva oroa sig för att vi ska röra de skattesänkningar de fått".. när han lovade att inte ta bort jobbskatteavdragen, som den sittande regeringen infört. I varje fall inte den del som var på samma nivå och aningens över riksdagsledamöternas löner. Den "vanlige knegaren" skulle inte alls behöva frukta några som helst skattehöjningar på sitt idoga slit för landets bästa .. om bara Stefan Löfven fick bli statsminister.

Men "det finns många sätt att flå en katt" .. det är ett gammalt ordspråk som också kan användas på "vanliga knegare".

Ett användbart  citat är också .. "Beskattning är väldigt likt mjölkning. Uppgiften är att utvinna den maximala mängden mjölk till ett minimum av muu. Och jag är rädd att vi dessa dagar bara får muu."

Den lägsta gränsen för  statlig inkomstskatten går vid 35 850 kr/månaden och de "vanliga knegare" som lyckats komma upp i den lönen påförs 20% statlig skatt utöver den kommunala skatten. OM "den vanlige knegaren" lyckas förhandla fram en månadslön på 52 150 kr/mån stiger den statliga skatten till 25%.

Det är alltså ganska riskfritt att lova att inte höja skatten för "den vanlige knegaren".

Den kommunala skatten kan inte regering höja, det är något som respektive kommun bestämmer över.

Men de kan se till att kommunerna tvingas höja den genom att vältra över statens kostnader på kommunerna.

Det är vad som händer just nu .. medan du upprörs över något helt annat.

Genom att tömma asylboendena snabbt som ögat och tvångsplacera alla som fått uppehållstillstånd i kommunerna, befriar sig staten från kostnaden för dagpenning och lämnar över försörjningsstödet att betalas av .. tada!! .. KOMMUNERNA.

Var alla dessa människor ska bo och vilka som ska försörja och ta ansvar för de ensamkommande flyktingbarnen är dessutom inte längre regeringens problem .. det får KOMMUNERNA ta hand om.

Lagen om stöd och service till funktionshindrade är en nagel i ögat på regeringen. Onödiga utgifter som inte lätt kan lagstiftas bort eftersom det är en rättighetslag.

Vad är då smartare än att skapa en berättelse om orättvisa, skenande kostnader, "överutnyttjande" och "fusk" som inte riktigt har stöd i verkligheten men som fungerar som stöd för kravet på att "minska timmarna" som är den funktionshindrades faktiska hjälpbehov.

Genom att pressa ner det grundläggande hjälpbehovet till under 20 timmar i vecka befriar sig staten från kostnaden och assistansersättningens kostnader vältras över på .. gissa vilka? Jo, KOMMUNERNA .. dvs på dig och mig.

Skolornas kostnader och kostnaderna för hemtjänst eller äldreomsorg lyckades redan Göran Persson befria sin budget från i och med att han vältrade över dem på KOMMUNERNA och de ökade kostnaderna som kommer som en logisk följd av kommunens befolkningsökning hamnar naturligtvis på samma ställe.

I dagarna har vi också sett flera förslag som ska skapa ordning och reda i det offentliga sammanhanget. Bibliotek och badhus bör kunna porta de som stör, hotar och förstör, anser en del tänkare som inte tänker så långt att de presenterar en lösning på vilka som ska stå för portandet och att det upprätthålls.

Polisen har annat för sig än att agera dörrvakt på biblioteket, badhuset eller socialkontoret .. om nu det sistnämnda inte totalt har gått under jorden av rädsla för repressalier från dem som vägrar att godkänna fattade beslut.

Det måste alltså anställas vakter från vaktbolag. Och GISSA vilka som får betala?

I valrörelsen 2018 kommer Magdalena Andersson att skryta med att regeringen sänkt statens kostnader med XX miljarder. Stefan Löfven har dessutom hållit sitt löfte och bara höjt "den vanlige knegarens" skatter på allt som kan kallas konsumtion, men inte höjt inkomstskatten för "den vanlige knegaren".

Men om kommunalskatten höjs för att kommunerna ska ha råd att betala det som tidigare var statens kostnader .. ja, då är det faktiskt inte den rödgröna regeringens ansvar eller fel?

Medborgerlig Samling vill avskaffa rättigheterna, men behålla skyldigheterna ..

  

.. och det är jag helt övertygad om att samtliga partier skulle skriva under på. Tänk bara hur fantastiskt lätt det skulle vara regera om skyldigheten att betala skatt inte medförde förväntningar på rättigheter i form av ett socialt skyddsnät, om livet plötsligt tar en oväntad vändning.

Som jämförelse använder Ilan Sadé och Oskar Hagberg kostnaderna för assistansersättning som är en rättighetslag, som i dag är en nagel i ögat på samtliga politiker, och kostnaderna för den generösa tolkningen av FN:s barnkonvention som gjort att kostnaderna för ensamkommande "vuxna barn" har blivit minst lika besvärande.

Det är märkligt att våra folkvalda kan se att antalet elever och kostnaderna i skolan ökar dramatiskt vid en lika dramatisk befolkningsökning av människor som inte betalat något alls till vårt välfärdssystem.

De har inte heller några som helst problem med att se att sjukvårdens "utmaningar", äldreomsorgens "utmaningar" och bostadsbristen ökar på samma sätt .. av samma orsaker.

De vet också, men vill inte gärna tala om, att kommunernas utgifter för försörjningsstöd kommer att stiga lika dramatiskt under det här året av precis samma orsaker.

Men när det gäller kostnaderna för assistansersättningen som också stigit dramatiskt under samma tidsperspektiv .. då har man INGEN ANING om varför?

Lagen om stöd och service till funktionshindrade är en grundlagsskyddad rättighetslag med stöd av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. För att göra det lätt för mig så delar jag den i två delar .. timmarna och ersättningen.

Timmarna .. det är det faktiska behovet av stöd och hjälp som Försäkringskassan utrett att den funktionshindrade har. Om behovet understiger 20 timmar grundläggande behov i veckan ska ersättningen betalas av kommunen och om det grundläggande behovet är 20 timmar eller mer betalar Försäkringskassan.

Det är väl inte så svårt att förstå?

Vår nuvarande regering har uttalat krav på att Försäkringskassan ska dra ner på timmarna gällande de grundläggande behoven, när det gäller personlig assistans. Alltså .. skriva ner det behov som de tidigare godkänt?

Ersättningen .. det vill säga den faktiska kostnaden vill man däremot inte tala om.

Det finns en motsägelse i detta, men ser man inte den så tänker jag inte spilla tid på att peka ut den. Men målet är tydligt .. kostnaden för assistansersättningen ska bort från statens budget och läggas på kommunerna och kommuninvånarna .. som redan kämpar för att få ekonomin att gå ihop.

Men att ställa funktionshindrades rättigheter mot godhetsregnet som våra politiker låtit skölja över män som själva fått avgöra om de ska behandlas/försörjas som barn eller klara sig själva som vuxna .. det är, milt sagt, ingen bra jämförelse.

Jag ställde frågan .. Var snäll och klargör var ni står när det gäller Assistansersättningen. Har ni för avsikt att lägga över ansvaret för vuxna ”barn” på åldrande föräldrar om så krävs?

Och fick till svar ..

Vår text är av principiell natur. Det extrema rättighetstänkandet är inte hållbart. Det är knappt en åsikt, mest ett konstaterande. Men naturligtvis ska vi inte ducka för din frågeställning: Det handlar inte om att ta bort assistansersättningen, utan att skapa mekanismer som gör att sådana här kostnadsexplosioner inte bara kan löpa iväg. Vi är ett ungt parti som inte har detaljlösningar här, men om pensionssystemet kan ha broms bör väl andra system också kunna ha det? Alternativet är inte allt åt alla utan att någon som råkar sakna lagstadgad rättighet får maka på sig – en rättvisefråga alltså.

Jag vet inte riktig om det ens kan kallas för svar. Men jag tolkar det som .. ”Ett ungt parti”, "utan detaljlösningar", som uttrycker ”åsikter av principiell natur” som ”knappt är en åsikt” utan ”mest ett konstaterande” av behovet att ”skapa mekanismer” som kan ändra en rättighetslag till något som gör att den som för tillfället anses ”sakna lagstadgad rättighet får maka på sig”?

Men jag får väl vara tacksam för att de ”inte duckade för min frågeställning”.

"Rikard" frågade .. Avser BF återinföra institutionalisering av funktionshindrade som kostnadsbesparande åtgärd? Vad får kriminalvårdens hantering av dömda brottslingar kosta, om vi ställer den kostnaden i relation till LSS, invandring och äldrevård?

 .. och det ska bli intressant om det kommer något svar. Även om frågan riktas till det forna partinamnet innan partiet delades i två lika vilsna delar.

Det är oväntat och kaxigt när ett parti, som ännu inte skrapat ihop tillräckligt med namnteckningar för att kunna registreras, går ut med att de vill avskaffa de rättigheter som medborgarna tar för givet följer med beskattningen .. men nej tack .. det räcker så bra med de inskränkningar i välfärden som redan görs.

"Ett samhälle blir inte verkligt gott av uppblåsta fraser om absoluta rättigheter som saknar ekonomisk täckning, utan av demokratisk, ansvarsfull hushållning med de knappa resurser som finns" .. skriver Ilan Sadé och Oskar Hagberg.

Om medborgarna ska ha en skyldighet att betala alla skatter och avgifter som en regering kräver av dem tar de nog för givet att de har rätt att kräva att samma regering hushållar med de resurser som finns för att skydda de svagaste och mest behövandes rättigheter i samhället.

Vem vill rösta på ett parti som tycker att våra sociala rättigheter är en onödig börda?

Vilken är nästa rättighet som vi ska betala för att den ska villkoras?  Äganderätten? Åsikts- och yttrandefriheten? Rätten till sjukvård? Pensioner? Bostad? Försörjningsstöd? Utbildning?  

Att inte välja är också ett val som kan få konsekvenser ..

.. så kan jag väl sammanfatta Alice Teodorescus nyårskrönika i GP.

Det är nästan obegripligt att vi ska fortsätta med den regering vi har i 612 dagar till.

Jag KAN näringslivet .. sa Stefan Löfven och lovade både Innovationskatapult, Industrikansler och tiotusentals traineejobb.

Det är jättedyrt att tanka bensin som det är, vi ser inget behov av att höja bensinskatten .. sa Magdalena Andersson.

Sverige håller på att gå SÖNDER!!.. gastade alla rödgröna unisont. Och vi ser ju hur det gick. Ungefär lika bra som det gick för Gustav Fridolin att lösa skolornas problem på 100 dagar eller med den arma kolbiten som han så kärleksfullt svingade under alla partiledardebatter eller hur det fungerade med gratis välfärd till alla .. när som helst, var som helst, till vem som helst och hur som helst.

Men man ska ju inte hänga upp sig på detaljer och småsaker.

Det som verkligen gör att jag har svårt att stå ut till 2018 är att vår nuvarande regering inte riktigt verkar förstå vad de gör? Det har faktiskt hänt en hel del sedan Tage Erlanders tid då sossarna kammade hem 50,1% i valet och partiet är inte ens i närheten av Göran Persson 45,3% valet 1994.

Men trots det är det samma politik, samma politiker eller deras barn, vänner eller bekanta, samma skattehöjningar, samma bidragslösningar, samma oförmåga att se konsekvenserna av fattade beslut och samma häpnad över att inte skatteintäkterna räcker till allt åt alla .. trots att de används till skattefinansierade arbeten i offentlig sektor .. som enligt gammal god s-politik borde öka statens skatteinkomster. De verkar inte heller förstå hur de ska handskas med de problem .. förlåt, utmaningar .. som deras egen politik har skapat?

Det är också samma oförmåga att se den verklighet som majoriteten av väljarna lever i. Jag har haft den här bloggen sedan 2008 och gamla blogginlägg från 2010 känns rykande aktuella i dag?

Den tid det tar från att en fråga börjar upplevas son brännande aktuell bland gräsrötter som jag själv, till att den uppmärksammas av politikerna är mellan 4-6 år!

Och sedan tar det nästan lika lång tid innan de reagerar och fattar ett förhastat, ogenomtänkt beslut .. som skapar nya problem/utmaningar.

Problemen/utmaningarna inom sjukvården, hemtjänsten, äldrevården, med ökande antal bränder, sextrakasserierna, våld mot blåljuspersonal, svårigheten att få hjälp av polis, äldrerån, övergrepp och bedrägerier riktade mot funktionshindrade, fattigpensionärer, utmattningsdepressioner till följd av onormalt svår arbetsbelastning och hot bland offentliganställd personal som lärare, socialassistenter, kommuntjänstemän, domare och nämndemän .. allt detta har diskuterats och varnats för i åratal men verkade komma som årets stora nyhet och överraskning för våra folkvalda under 2016.

Den enda nyheten är att de nya socialdemokraterna tydligen bestämt sig för att göra besparingar på att förkorta livet för funktionshindrade, psykiskt sjuka och äldre som ändå inte är till någon större nytta för samhället .. trots att själva grundorsaken till vårt behov av ett yngre befolkningstillskott sägs vara vår åldrande befolknings behov av vård?

Men vad ska vi med alla lågutbildade nysvenskar till, om alla äldre dör av undernäring och vanvård redan innan de ens fått en chans att bli någon annans "lättare" arbetsuppgift?

Men varför klaga på regeringen när vi inte ens har en opposition som opponerar mot sakernas tillstånd. Hur gärna jag än vill tro att allt kan bli bättre om vi får tillbaka en alliansregering, så kan jag inte övertyga mig själv. Den forna Alliansens motvilja mot att utnyttja de möjligheter de faktiskt har, har faktiskt bara övertygat mig om att de inte vill regera och varför ska jag tro att den som inte vill förändra något NU .. trots att de kan, plötsligt vill .. eller kan .. göra det SENARE?

Vi har åtta partier. Sju av dem offrar villigt både medborgarna och alla sina hjärtefrågor för att blockera det åttonde .. hellre än att skapa lösningar med hjälp av representanterna för 13% av väljarkåren. Bara tanken på att 20%, eller mer, av väljarnas röster ska ogiltigförklaras under nästa mandatperiod gör att väljarna tappar förtroendet för samtliga sju och lämnas ensamma med bara ETT alternativ?

Vad är det för fel på våra folkvalda som hellre sitter passiva och stirrar sig blinda på Jimmie Åkesson än lyssnar på folkets skildringar av den verklighet som de upplever dagligen?

Våra ledande politikers sätt att ständigt förhålla sig till Sverigedemokraterna kan leda till ett politiskt blodbad nästa val, skriver Lena Mellin efter att ha läst AB/Inizio:s väljarundersökning av förtroendet för partierna. Risken att Sverigedemokraterna blir landets största parti 2018 blir plötsligt en skrämmande möjlighet för Lena Mellin och hennes kollegor.

För oss som är "vanligt folk" var det ingen överraskning. Den stora överraskningen är att insikten kom så sent och att det var så många som 19% som tyckte att sossarna var överlägset bäst i sjukvårdsfrågor!?

På UD verkar personalen i alla fall ha anat att något händer i det folkdjup de aktar sig för att komma i närheten av .. "Vi måste sluta läsa DI och börja följa folks vardag. Varför följer inte vår KOM-avdelning utvecklingen i sociala medier? Vad delas, vad läses, vad pratas det om?"

Men .. vanligt folk tänker naturligtvis inte själva! De påverkas av borglighetens onda ledarskribenter .. "Vi får inte bli oroliga av kritiska borgerliga ledarsidor. Det är uppenbart att de i vissa frågor bara är mot allt vi säger."

 :

Så frågan blir .. "Hur tar vi åter dagordningen? Vi måste sluta vara defensiva. Slå tillbaka mot borgerliga ledarsidor som aldrig kommer ge oss en vinst. Vi måste åter bli en proteströrelse!"

Den feministiska regeringen vill alltså bli en proteströrelse mot borgerligheten? Medan de själva sitter i regeringsställning? De ska sluta vara defensiva och gå till attack?

 Mot VAD??

Häromdagen kom jag rakt in i en intervju på radio där företrädare för i alla fall Socialdemokraterna och Centern hyllade sig själva för att de hade så många unga på sina riksdagslistor. Båda partierna .. eller om det var fler? .. kivades dessutom om vem som hade störst mångfald med bl.a personer med utländsk bakgrund och kvinnor och så kom frågan om pensionärer och då blev det lite pinsamt .. för vad har de på en ung och fräsch riksdagslista att göra?

Det är ju löjligt. Det enda som jag, som väljare, är intresserad av när det gäller partiernas riksdagslistor .. verkar vara helt ointressant för partierna?

Kompetens utanför ungdomsförbunden, utbildning och arbetslivserfarenhet på egna meriter utanför facket, landstingen eller politiken .. det är det svårt att hitta. På riksdagens hemsida kan du läsa ministrarnas CV .. det är en deprimerande läsning med tanke på den makt de olika personerna har fått över vår framtid och våra liv.

Om du är det minsta lilla politiskt utbränd eller deprimerad så ska du inte läsa där. Risken att du .. som jag .. ger dig ut i konsumtionsdjungeln för att lyckliggöra dig själv med FYND som du kan gotta dig åt i brist på något annat, är överhängande.

Sett ur den synvinkeln så kan jag också tycka att regeringen är skyldig mig 905 kr hittills för de vackra-lyckliggörande-må-bra-saker som jag redan i ren desperation  lyckas fynda under årets första vecka.

Men för att återgå till Alice Teodorescu och hennes uppmaning att vi måste sluta gnälla och välja Väg, eftersom det är det enda vi kan göra.

Men vad?

Om jag nu inte vill ha 7 veliga, ledarlösa partier och inte ser tillräckligt med kompetens, kunnande eller erfarenhet bakom den åttonde ledaren. Vilken väg väljer jag då?

Jag vill ha en joker i leken. Något som slutligen petar ut Miljöpartiet från Sveriges Riksdag samtidigt som detta Något förhindrar att Centern övertar rollen som flummigt godhetsparti utan gränser.

Bara timmar efter jag skrev det här läser jag ett inlägg på MED-bloggen som får mig att tveka om glädjen med MED. Tänker jag hoppa ur askan i elden? Det är frågan jag hoppas få svar på i MED-bloggens kommentarsfält. Så det som följer är under förutsättning att svaret inte blir det jag misstänker.

kl 20:16 .. underbart är kort. Jag lyckades inbilla mig själv att det kunde växa upp ett unikt alternativ i svensk politik i stället för olika varianter på samma urvattnade budskap. Det finns det inte, kommer kanske aldrig att finnas, så jag river min lista, ringer till mina bekanta och bekänner min tillfälliga förvirring. Det blir riktigt, riktigt pinsamt .. men å andra sidan är de vana. En bekant jämförde mig med en tändsticka som tänds lätt, flammar kraftigt och slocknar snart .. om den inte får näring. Det är bara att konstatera att den näringen som får mig att brinna inte finns hos Medborgerlig Samling.

För att få ett alternativ där det samlats kompetens och arbetslivserfarenhet utan påverkan från ett hjärntvättande ungdomsförbund, så börjar jag mitt nya mer aktiva(?) liv med att samla namn på en lista, som jag hämtat på Medborgerlig Samlings hemsida. En lista som sedan ska leda till registreringen av ett nytt parti som jag kan .. eller inte kan .. rösta på 2018.

Det kanske inte blir bättre .. men helt säkert en mycket roligare valrörelse .. med ett nytt parti som kan fungera som ett fyrverkeri under fötterna på våra rikspolitiker och få dem att se att det finns annat att oroa sig för än Jimmie Åkesson.

Jag VILL verkligen ha det!  

Gör en medmänniska glad .. dvs MIG! .. genom att, helt utan förpliktelser, skriva in ditt namn som stöd för registreringen av partinamnet och skicka den till ..

Medborgerlig Samling

I Otakt, HAX, Motpol,