Denna
upprörande händelse skedde i går vid halv sex-tiden i en livsmedelsbutik där
redaktör Anders Lindberg inhandlade sina dagligvaror och drabbade honom så hårt
att han såg det som sin plikt att rapportera det hela på twitter.
Inte
nog med att denna äldre dam TRÄNGDE SIG, hon betedde sig också
som om hon skulle med en buss i rusningstrafik och – det fanns också FLERA
70+ i affären!!
Hujedamej!
Slutsatsen
som Anders Lindberg drar av denna skakande upplevelse är – FOLK ÄR JU
INTE KLOKA! Till och med KUNGEN har ju sagt till ”folk”, (dvs
70+-are), att stanna hemma! Om det inte räcker med det, vem borde man skicka
ut då?
Min
slutsats är inte riktigt densamma som den politiske chefredaktörens, kanske
beroende på min egen ålder eller på den verklighet jag lever i. Men jag tror
att det är hög tid för Anders Lindberg att se över sin egen Värdegrund innan
han dömer andra.
Hade
han till exempel agerat lika resolut och offentligt om den som ”trängde sig”
eller överhuvudtaget visade sig i affären hade varit en funktionshindrad ung
man med andningsproblem som uppenbart tillhörde den skyddsvärda riskgruppen?
Hur kontrollerar och förhåller han sig till alla diabetiker, hjärt-, lung-, cancer-
och njursjuka som han inte kan identifiera, kontrollera och förfasa sig över?
Herregud, det myllrar ju av människor som riskerar livet vid en lunginflammation
på våra gator och i våra affärer!
Många
är till och med yngre än 70 år. Även om jag förstår att det verkar obegripligt för
Anders Lindberg.
Ägnade
han för ett ögonblick en tanke på alla äldre kvinnor, och män, som vårdar och
tar ansvar för dementa, sjuka, döende eller svårt rörelsehindrade partners i
hemmet? Den gruppen är större än vad herr Lindberg har en aning om och ofta
beviljar kommunens hemtjänst bara en eller två timmars ledighet i veckan, så
att dessa oavlönade hemvårdare kan komma utomhus, handla eller besöka tandläkare/vård
för egen räkning.
Orsaken
till ”trängningen” kanske var att den ”lediga” tiden höll på att ta slut och
den demente maken/makan riskerade att bli lämnad ensam med sin förvirring och sitt
destruktiva beteende eller helt enkelt försvinner från hemmet.
Andra
besvärande äldre som envisas med att handla i redaktör Lindbergs affär kanske inte
har någon som kan hjälpa till. Framför allt inte någon som är tillräckligt
intresserad av att jaga extrapris eller utgångna datum för att inte belasta en
redan hårt ansträngd ekonomi. Många ensamstående, med en nästan inte
överlevnadsbar ekonomi, undviker att ta ut kontanter pga rånrisken och av samma
skäl drar de sig för att lämna betalkort och kod till en okänd granne som
kanske handlar både för mycket och för dyrt.
Har
redaktören tänkt så långt?
Och
varför var det så viktigt att påpeka att det var en dam, en kvinna? Har Anders
Lindberg förlagt sina feministiska glasögon?
Visst
är det viktigt att alla som befinner sig i riskgruppen, som kan drabbas hårt av
covid-19 och därmed kan belasta intensivvården, ska skyddas för smitta så långt
som det är möjligt, men är det verkligen Aftonbladets politiske chefredaktörs
uppgift och plikt peka ut syndabockar eller att skuldbelägga och dreva mot alla
över 70 år som inte har något annat val än att se till att de själva överlever
oavsett riskerna?
Men om
det nu är helt omöjligt för Anders Lindberg att leva utan att ha en grupp att
vända sitt missnöje mot, så rekommenderar jag att han inventerar sin egen
närmiljö. Hur många finns det inte där som reser ut i landet och sprider sin
smitta vid sommarstugor och turistanläggningar och därmed också trängs och
smittar de fast bosatta när de tränger sig före i köerna på mataffärer,
vårdcentraler eller skidliftar.
Vi som
bor här vill inte ha er i närheten även om det ”bara” handlar om några dagar.
Lyssna
på vad Stefan Löfvens talskrivare och statsepidemiologerna säger – Ni som
bor i Stockholm, STANNA HEMMA, och sprid inte smittan över landet!
Vem
kan vi skicka ut så att ni förstår?
Kungen?



