Allmänna opinionen är ingenting annat än det folk tror att andra tror ....

 .. sa Alfred Austin, någon gång mellan 1835 och 1913. Sigmund Graff var väl liiite mer samtida när han, någon gång mellan 1898 och 1979 fällde det bevingade uttrycket .. Opinionen liknar ett slottsspöke. Ingen har sett den, men alla låter sig terroriseras av det.

Båda hade väl rätt var och en på sitt sätt, men den som hade mest rätt sett med dagens ögon var Thomas Carlyle, (1795 - 1881), som inte hade en aning om att han beskrev 2015-års ständigt återkommande opinionsundersökningar när han myntade uttrycket .. Opinionen är den största lögnen i världen.

Varje vecka är det något opinionsundersökningsföretag som ringer till mig och minst en gång om året får jag en jättebibba med frågor från SCB som ska ligga till grund för intressant forskning om mina vanor eller åsikter.

Jag svar aldrig.

När det gäller SCB, som garanterar full anonymitet, så får jag nya frågeformulär och påminnelser ända tills jag återsänder det första. Anonymiteten är tydligen fullgod för det är aldrig någon som återkommer och påpekar att jag inte har fyllt i de uppgifter som efterfrågas.

Att svara på frågor om mina personliga åsikter, val eller min politiska uppfattning i brännbara frågor känns fruktansvärt obehagligt i dag, utan att ha ett fullständigt facit över vad Alla Andra tycker och tänker. Dvs de som har makt att peka finger i min riktning och säga att jag har FEL.

För hur svarar man egentligen på frågor om, till exempel feminism och kvinnokraft, när en av de mest högljudda "godkända" rösterna tillhör en medelålders, bitter och manshatande .. enligt egen uppgift .. hemmafru, som varken satsar på utbildning, jobb eller ens körkort?

Fler hemmamän?? Är det det det rätta jämställdhetssvaret??? Eller är det en invit till alla som VET och vill tala om hur förtryckt jag egentligen är?

Men om någon spikade upp mig mot väggen och, med hot om dödsstraff, krävde svar på tre alternativ så skulle jag svara på det mesigaste som brukar ligga i mitten och hoppas på att klara mig undan Jan Helin, Thomas Mattsson, Robert Aschberg och Researchgruppen.

Just nu är detta den fråga som jag plågar både kända och okända människor med .. kan du tänka dig att svara ärligt på frågor om t.ex feminism, invandring, religion eller dina politiska åsikter?

De flesta betraktar mig som en fullständig idiot när de svarar att .. det skulle aldrig falla mig in. Antingen så har de mitt telefonnummer eller så står det någon där och smygfilmar .. tror du jag är dum, eller?

Sett ur den synvinkeln så ligger vi bättre till än Nordkorea. En opinionsundersökning där skulle ha besvarats direkt .. här törs vi fortfarande tala om att vi inte törs svara ärligt.

Så när DN nu tar fram en ny policy och satsar på trovärdighet när det gäller publicering av svenska folkets åsikter så tror jag att det är fullständigt förgäves. Naturligtvis kommer vi i fortsättningen också att få statistik som stöder de åsikter som SVT och kvällsjournalistiken slår fast är de enda anständiga och moraliskt oantastliga.

Svaret på det mesiga alternativet i mitten kommer alltid att vara störst, även om frågan är .. vill du ha evigt liv .. eller .. ofattbar rikedom?

Själv tycker jag naturligtvis att alla ska vara jämlika, tjäna lika mycket, avstå från lika mycket, ha samma jobb, samma lön, kanske inte samma bostad men absolut en rättvis och likvärdig. Rättvisa är jätteviktigt och alla ska dömas till samma straff och få samma bidrag utom de som av en eller annan anledning ses som mer hjälpbehövande som då måste ha mer i solidaritetens namn.

Jag är så in i baljan mitt i åsiktskorridoren att jag nästan inte syns, där jag tar mig fram som en skugga under andras fötter .. särskilt om det kommer någon med en opinionsundersökning. Men mitt i min egen verklighet så kan jag tala fritt med människorna runt omkring mig.

Vi tycker inte alltid lika.

Men en sak är vi fullständigt överens om .. tro eller svara aldrig ärligt på en opinionsundersökning.

DN,

Ledarsidorna, Toklandet,

Jag har sett en fjäril ..

... en humla och en död fjärilslarv. Svanarna kommer i stora grupper, gässen finns överallt och det tjattrar, kvittrar och sjunger i varenda buske. Skatorna bygger bo i äppelträdet och snödropparna och krokusarna har slagit ut. Syrenen har stora gröna knoppar och här och där växer det gröna tottar som ska bli en matta av scilla och vårlök.

I dag har vi krattat, rensat och burit saker hit och dit större delen av dagen, bara för att vi skulle slippa vara inne och lägga märke till hur akut det är med fönsterputsning.

Den Makalöse Maurice upptäcker världen. Det är hans livs första vår och han går till angrepp på den lika entusiastiskt som vår utrikesminister tar sig an sitt ämbete. Han slänger sig lätt en och en halv meter upp i luften, viftar med frambenen och använder de utspärrade tassarna som händer .. men trots det har han ännu inte nedlagt den allra minsta lilla fjäril utan får nöja sig med de yrvakna flugorna som surrar på fönstrens insidor. Det är obeskrivligt äckligt att se honom tugga i sig dem.

Här och där finns det förargliga hål som sorkarna grävt och han stoppar ner hela benet i dem, viftar planlöst, men entusiastiskt, runt i hålet utan att ens få tag i den minsta skalbagge.  

Han ser det som en ren förolämpning och försöker finslipa smidigheten och tekniken på samma resultatlösa sätt som när han ägnar sig åt att öva på att klättra i träd i syrenhäcken.

Vi skrattar åt honom och kallar honom för den Makalöse Margot .. och som tur är så uppfattar han inte förolämpningen.

Just nu sover han och den Irländska Rosen i min säng .. helt borta från omvärlden.

Det är VÅR och i kväll får slipper vi kanske ha en siames i kaffebrödet!!!!

Dagens Alice ..

I dag skriver Alice Teodorescu om det mest förbjudna på Göteborgspostens ledarsida.

Kostnaderna för invandringen och hur de i förlängningen kommer att påverka och förändra det samhälle som vi hittills tagit för givet.

Alice Teodorescu skriver att .. Sverige står inför ett vägval. De alternativ som finns är

1) att fortsätta som i dag, med kosmetiska förändringar och fortsatt framväxt av parallella samhällen i samhället,

2) att minska invandringen rejält och samtidigt acceptera det befintliga sysselsättningsgapet, eller

3) att vidta kraftfulla reformer som i grunden förändrar den svenska modellen och lönebildningen, arbetsrätten och bidragsmodellen.

Den verklighet hon beskriver är samma verklighet som jag upplever att jag lever i, och skräms av, och de tre alternativen hon väljer att ställa läsaren inför kommer alla att påverka det liv som ligger framför mig.

Men finns det egentligen något annat att välja längre?

Att låtsas som om sysselsättningsgapet och de framväxande parallellasamhällena i samhället inte kommer att påverka oss som är uppvuxna med svensk trygghet och svenska skyddsnät skulle vara en ren lögn, och jag skulle ljuga om jag sa att något av ovanstående alternativ känns tilltalande.

Jag misstänker att jag känner som alla andra som levt ett helt liv med ett av världens högsta skattetryck, i förvissningen om att jag har betalat för utbildning, trygghet, vård och omsorg för alla och för mig själv .. om olyckan skulle vara framme och jag måste förlita mig på samhällets stöd.

Att acceptera förändringar av "den svenska modellen" .. av hela vårt välfärdssystem .. är ju som att ha betalat för något där bästföredatumet passerats redan innan leveransen.

Men jag föredrar dåliga nyheter som det går att anpassa sig till än en lögn som döljer helhetsbilden.

En omfattande migration till ett land med höga skatter, som finansierar en ytterst generös välfärd, ställer krav på en fläckfri integrationsmodell för bibehållen acceptans. Att arbetslösheten bland utlandsfödda, och därmed utanförskapet, är enormt i delar av Sverige är ett misslyckande som långsamt undergräver systemet .. skriver Alice Teodorescu och våra politiker vet att dagens situation är ohållbar, men väljer att tiga eller frisera sanningen, nöjer sig med att fatta beslut som döljer problemen för stunden och hoppas att Någon Annan ska ta hand om ansvaret och skyldigheterna .. senare.

Men Någon Annan bor inte längre här och som Alice Teodorescu skriver ..  En sak är säker, det som i dag är politiskt omöjligt kan snart bli politiskt oundvikligt.

De måste tala med oss om pengar .. hur framtidens välfärdssystem kommer att se ut .. kostnader .. krav .. möjligheter .. rättigheter och skyldigheter .. innan det är för sent. Det är de skyldiga kommande generationer och de svagaste i samhället .. arbetslösa, äldre, funktionshindrade, sjuka, missbrukare, hemlösa .. oavsett vilka de är, var de är födda och hur mycket de tillfört samhället.

Fnordspotting, Cornucopia, DHE, Dick Erixon, Ledarsidorna, Maria Skiddi,

Sakine Madon,

Jag reser mig och gör vågen för Alice Teodorescu.

I en tid när samhällsdebatten mest består av anklagelser, hat, tillrättalagda "sanningar" och mer eller mindre okunniga påhopp och när jag nästan äcklas av förljugenheten som sprids från politiker, journalister och alla dem som ängsligt samlas under beteckningen kulturelit, är AliceTeodorescu som frisk luft och en smal strimma hopp om att det faktiskt finns människor som vågar stå för det de tror på .. utan att först räkna hur många följare de har på twitter.

Dagens ledarkrönika i Göteborgsposten är som ett djupt andetag i frihet .. helt befriad från anklagelser, som helt klart hade varit befogade, och med en klarsynthet som känns befriande .. i alla fall för mig. Läs den .. och sprid den.

Alice Teodorescu avslutar sin ledarkrönika med ..

"I svensk debatt definieras hat och hot utifrån vem som hatar och vem som hatas, inte utifrån hatet i sig. Den strukturella förklaringsmodellens intåg i den samtida tankevärlden paralyserar reaktionsförmågan när situationen avviker från det givna mönstret. Men världen är komplex och låter sig sällan förklaras i förenklade teorier som alltid utgår från en och samma rollbesättning. Ibland begår vi misstag, det är mänskligt att göra fel. Att det sker beror emellertid inte på vår hudfärg eller kromosomuppsättning. Vi gör fel för att vi väljer att göra det".

Fetmarkeringen är min egen, för att det är så sant och för att det så tydligt klargör vad som hänt de senaste åren. Det finns en ängslighet, feghet och en rädsla för att "tycka fel" som begränsar nästan allt och som är helt förödande när det gäller problemlösning, spontanitet, kreativitet, livsglädje och samarbete.

Det som är mest förödande är att det begränsande hatet och de förminskande hoten kommer uppifrån, och skrämmer till tystnad. Vi har enögda, självutnämnda makthavare som till och med kan få våra politiker att dansa till fel melodi, hellre än att hängas ut på twitter av politiskt enögda komiker, operadivor eller desperata journalister med en lång beundrarsvans utan egna åsikter.

godkänd svensk samhällsdebatt

Jag blev en gång tillfrågad om vilka kvinnliga förebilder jag hade.

???

Det var svårt?

Margaret Thatcher, kanske? För hennes styrka och förmåga att hålla fast vid en idé och en färdriktning .. en kvinna som tog ledningen i ett sammanhang helt styrt av män. Men då kommer de politiska anklagelserna som ett brev på posten och jag kan inte försvara Margaret Thatchers politiska gärning .. jag vet helt enkelt för lite. Dessutom vet jag inte om jag kan kalla det för förebild heller .. kanske mer respekt?

Så jag valde lite lättviktigt men ärligt .. Mae West och Kathrine Hepburn. De är, eller rättare sagt var, kanske inte direkt några förebilder .. men, kvinnor som jag kanske skulle ha velat vara själv.

Men nu .. om jag måste ha någon förebild alls .. så skulle jag välja Alice Teodorescu. Av respekt för hennes styrka och oräddhet och för att hon är kvinna på ett sätt som jag gärna vill vara själv.

SR, Hela Hälsingland, SvD, SvD - i högermarginalen,

Kravmaskin,

"Vi behöver lära oss om vad muslimer och islam är,

... uppenbarligen finns det alldeles för många fördomar som väcker rädslor och hat", sa Alice Bah Kuhnke när hon manifesterade solidaritet i samband med fritös-branden i Eskilstuna.

Hon lovade också " att ta de första stegen för Sveriges första nationella strategi mot islamofobi. En del av strategin är att sprida kunskap om vad islam är. Strategin kommer att arbetas fram tillsammans med det muslimska civilsamhället, men det kommer att handla om att sprida kunskap i hela landet".

Jag har funderat på den kunskapsspridningen i samband med den Saudarabiska röran. Bortsett från att jag inte har en aning om varför det måste finnas ett "muslimskt civilsamhälle" i ett land där begreppen kristna eller judiska civilsamhällen saknas .. är det en annan fråga som jag inte kan komma ifrån.

Om hela svenska folket behöver en speciell nationell strategi och en specialdesignad, särskild kunskapsspridning för att upplysas om islam ... varför i Herrans namn började inte Alice Bah Kuhnke med Margot Wallström och Stefan Löfven?

Då hade de kanske fattat att det inte är särskilt diplomatiskt, kanske till och med kränkande och olämpligt, att kalla Saudiarabiens rättssystem för "medeltida" .. offentligt och i media.

Som privatperson får Margot Wallström, precis som jag, tycka vad hon vill om piskrapp, stympning och dödsstraff .. men som utrikesminister, med uppdrag att bevara goda relationer med ett land som bygger sitt rättssystem på tolkningar av Koranen, borde hon tänka på vilka ord hon använder när hon fördömer det som är en helig skrift i det land hon räknar med att ha goda förbindelser med.

Eller så visste hon vad hon gjorde .. och då måste resultatet ha varit värt det och väntat?

Redan när jag läste uttalandet för första gången hisnade jag och undrade om det skulle kunna  passera i det land det handlade om. Makthavarna i Saudiarabien kanske till och med kunde uppfatta den svenska utrikesministerns uttalande som islamofobiskt?

Nu vet jag att reaktionen blev ....”Islamiska sharia behöver inget betyg på gott uppförande av Sverige eller något annat land".

Margot Wallströms nedlåtande tilltal var mer kränkande än ett uppsagt samarbetsavtal med Sverige .. även om regeringen nu försöker rikta blickarna bort från utrikesministerns klavertramp till en annan, svensk, officiell version.

Vi har blivit ett fegt land .. när till och med media oförbehållsamt köper den "bekvämaste" versionen.

DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, Expr., DI,

Motpol, Ledarsidorna, 6mannen, DHE, DHE,

En helt ny, spännande, skrämmande värld.

Det är inte bara Stefan Löfven och hans spretiga regering som har svårt att navigera i den nya verklighet de har hamnat i .. den Makalöse Maurice har också upptäckt att det finns en helt ny, spännande och skrämmande värld utanför staketet.

Trots att han helt saknar förutsättningar och erfarenhet, kastar han sig numera glatt ut i det okända, över och utanför grinden .. vilket gör att jag ständigt går omkring med en orosklump i magen där den får samsas med den orosklump som redan växer och hämtar näring ur den strida rapporteringen om regeringens lika okontrollerade hanterande av det okända och oväntade.

I och för sig har den Makalöse drygt 10 månaders erfarenhet som katt medan Stefan Löfven bara har drygt 5 månaders erfarenhet som statsminister .. men skillnaden är i alla fall påtaglig. Maurice är i de flesta fallen den borne ledaren och problemlösaren .. orädd, smidig och väl kvalificerad för sin uppgift, medan den rödgröna ledningen verkar ha lång väg kvar till smidighet, ledarskap och problemlösande.

Men det kommer säkert sen .. som Dottern sa när hon hade problem med att knyta skorna.

I går hade Maurice en fantastisk dag .. sett ur hans perspektiv. Han lyckades hälsa på hos grannen, upptäckte Andra Sidan vägen och hittade en Annan Katt.

Det där med världen på Andra Sidan fick mig att få skrämselhicka med tanke på trafiken och mötet med den Andra Katten fick mig att återuppväcka dolda talanger i trädklättring.

Det började med att den "hjälplöse kattungen" var helt borta? Ingenstans fanns han, fast jag letade och letade, ropade hans namn och kände mig som en idiot som gick vägen fram lockade med torrfoder i en skål. Rackarkotten var också besynnerligt ointresserad och satt som limmad med blicken mot staketet. Men hur jag än letade i den riktningen så fanns där ingen siames.

Någon timme senare gick jag ut igen och möttes av ett panikvrål. Ingen katt var synlig i vrålets riktning men efter ett tag upptäckte jag den Makalöse högt upp i ett träd tillsammans med en Annan Katt som placerat sig ännu högre. Ingen av dem kunde släppa den andre med blicken, ingen ville ge vika och ingen var intresserad av mina försök att bryta dödläget.

Tänk konstruktivt .. sa jag till Maurice. Jag står här och tar emot dig. Om du bara klättrar ner en liten, liten bit så kan du komma ur det här utan prestigeförlust.Konflikter med andra katter kanske är kul för stunden men kan kosta alldeles för mycket i förlängningen.

Men det enda som hände var att snillet kände sig uppbackad och försökte klättra upp för att tillintetgöra den Andra Katten som bemötte hans närmanden med ett våldsamt fräsande som framkallade ytterligare ett panikvrål och en reträtt till ursprungspositionen.

Suck! Var var konsekvensanalysen? Smidigheten och diplomatin? Hur tänker en katt som jagar upp en annan katt i ett träd som den själv inte kan komma ner från?

Egentligen borde han ha få lösa sitt eget problem .. mumlade jag för mig själv medan jag gick iväg för att hämta något att klättra på. Men för min egen skull är det lugnare om han befinner sig där jag kan kontrollera honom.

Och så fångades han nesligen och förpassades till sin egen sida av staketet .. något som han upplevde som en ren förolämpning och gjorde ogjort i samma ögonblick. Det vara bara turen som gjorde att jag fick tag i honom innan han återerövrat sin gamla plats.

Han fick vara inne tills Maken öppnade dörren och han försvann som en avlöning över grinden igen. Katten alltså .. inte Maken.

När det började skymma, började vi oroa oss igen. Vi ropade och under av alla under .. den Makalöse kom springande och hoppade över staketet .. med något oformligt i munnen?

Vad var det? Det var rödbrunare än en mus/sork/råtta?

En ekorrunge??? Åh NEJ!

Men det var också svart och vitt? En hackspett?? 

Men eftersom det var den Makalöse Maurice byte, så firade han triumfer i bortfintanden och människoförnedring, när vi försökte byta bytet mot kattmat eller ta det med våld.

Till slut vann i alla fall vi .. och bytet visade sig vara huvudet och halsen på en sedan länge avliden fasan.

Nu väntar vi bara på resten av fasanen. Eller på att den Andra Katten ska komma tillbaka med sin sambokatt, som vi vet är betydligt större .. vilket ändå är lättare att hantera än regeringens uppfattning och uppgifter om problemlösning som sköljer över oss nu för tiden.

Dick Erixon, Ledarsidorna, Motpol, Nora4You,

DN, DN, DI, SvD,

Lovebomba UD:s egen utrikesfritös!!

Tidigt nämndes möjligheten att det var en överhettad fritös som startade moskébranden i Eskilstuna på juldagsmorgonen. Redan den 28 december var Säpo beredda att utesluta politiska motiv och se det hela som en olyckshändelse. 

Men trots att det fanns en uttalad misstanke om en olyckshändelse, anklagades SD i synnerhet, och det främlingsfientliga folket i största allmänhet, för det oförsvarliga, rasistiska  och "avskyvärda dådet" .. som fördömdes i alla tonarter, från vår fåordige statsminister till den mer högljudda operadivan.

Moskén i fråga lovebombades av tusentals godhjärtade medborgare. Föräldrar med små barn klistrade hemsnickrade hjärtan på den eldhärjade väggen och omfamnade fritösens ägare, som .. väl medvetna om fritösens existens och förmodade inblandning i "attacken" ... gladdes åt sympatiyttringarna.

Kärleken till nästan hade inga gränser. De "goda" svenska medborgarna tog kraftfullt avstånd från de "onda" svenska medborgarna .. och därmed också den illvilliga fritösen som det inte finns några ursprungsuppgifter på.

Media skildrade svenska folket som hatiska islamofober i avståndstagande och fördömande ordalag.

Kulturministern samtalade allvarligt med företrädare för fritösens ägare och lovade att utbilda svenska folket i islam? Fackeltåg och demonstrationer anordnades för att visa avsky för den överhettade fritösen och jag undrar hur det känns i dag?

Nu har Margot Wallström klivit ur garderoben som UD:s egen fritös och återigen visat upp sina feministiska talanger i att överhetta de "diplomatiska" samtalen och starta egna små bränder.

Låt oss i solidaritetens namn lovebomba UD och Margot Wallström med vackra målade och pyntade pappershjärtan.

Låt oss vandra hand i hand med brinnande facklor för rätten till överhettning och rätten att kränka vår nästa med en avvikande uppfattning. Låt oss gemensamt upphöja fritösen till symbol för det fria ordet och vända den mot elitens självpåtagna tolkningsföreträde när det gäller den sanning som gäller för oss som lever mitt i den.

Mer fritöser till folket .. fler fritöser på våra gator .. var och en sin egen fritös .. 

Ledarsidorna, Toklandet, Motpol, 6mannen, DHE,

SR, SVT, Dagens Arena, DI, GP, DN,