En ”rolig” typ?

I går hamnade jag i ett för mig rätt främmande sammanhang där alla närvarande var betydligt yngre – ca 20-30 år ungefär, enligt min uppfattning.

Samtalet handlade om sån´t som jag vanligtvis inte lägger så stor vikt vid, makeup, hårprodukter, utseende i största allmänhet och allt upptänkligt som en kvinna kan göra för att se yngre, fräschare och mer tilltalande ut.

Vad har jag att tillföra i ett sådant sammanhang? Jag kände mig som den luggslitna bondkatten bland vackra, välvårdade hermeliner. Lite obekväm inför alla värderande blickar, måste jag erkänna, för i vanliga fall är det mest jag, Maken, katten och hunden och ingen av dem bryr sig ett smack om hur jag ser ut.

Men hur det nu gick till så blev det en trevlig stund i alla fall. Vi talade om utseende, självförtroende och om rädslan för att vara avvikande. Samtalet hamnade då och då på valrörelsen, kulturen och samhällsklimatet – vilket det gör oavsett vad människor talar om i dag - och det fnittrades en hel del.

Till slut blev glädjeyttringarna nästan lite besvärande och när en ung skönhet .. med naglar som förtjänade en recension i DN:s kulturbilaga .. avbröt en fnissattack och sa .. Du är SÅ rolig!! .. fattade jag att den stora underhållningen var JAG??

Jag som verkligen menade varje ord jag sa?

????????????

Vad var så roligt?

Jomen, du säger ju precis vad du tycker!! Hahaha .. fniss! Det är så OVANLIGT!

Är det så?

Är det så ovanligt att människor ”säger precis vad de tycker”, att det blir lite mysrysigt och fnitterframkallande?

Det är en märklig tid vi lever i. När jag var mellan 20-30 skrattade vi åt – eller med - dem som var så osäkra och hämmade att de INTE vågade säga precis vad de tyckte?

Lysande, Stefan! Lysande …

Socialdemokraternas valvinnande ”Game changer” visade sig var fem extra lediga dagar per år, avsedda för lov och studiedagar, för familjer med barn mellan 4-16 år!

Ersättningen ska bara medföra en pyttepytteliten löneminskning eftersom den tydligen hamnar på samma nivå som föräldraförsäkringen?

Jag ser att det finns familjer som jublar och undrar om de jublar lika mycket om de själva eller barnen, mellan 4-16 år, insjuknar under påsklovet och det visar sig att även föräldrarna i vården har passat på att utnyttja den fantastiska nya ledigheten?

Eller om glädjen står lika högt i tak om den egna operationen ställs in eftersom det saknas narkospersonal och/eller sjuksköterskor eftersom skolorna har studiedag den dagen?

Det finns tusentals offentliganställda människor inom polis, vård och omsorg. Under semestertider är det numera rent livsfarligt att råka ut för olyckshändelser eller sjukdom, eftersom så gott som alla sjukhus är underbemannade och tillgången på vikarier är nästan obefintlig.

Hemtjänsten till exempel, där är det redan nu ett evigt pusslande med scheman för att få personalen att räcka till. Nu kommer ytterligare lediga dagar att ta hänsyn till trots att svårigheterna att få kompetent personal är densamma.

En studiedag och 3-4 föräldrar som tar ledigt samma dag, kan rubba hela schemaläggningen och göra att åldrande hjälpbehövande lämnas i händerna på någon okunnig som för tillfället finns tillgänglig .. eller ingen alls?

Jag unnar verkligen den offentliganställda personalen all ledighet de kan få, men har verkligen Socialdemokraterna tänkt igenom följderna av sitt förslag?

”Förslaget gäller för föräldrar till barn mellan 4 och 16 år. Alla får fem dagar oavsett hur många barn de har” … läser jag. Är tilldelningen av dagar per förälder, så att de som har ett barn och bor tillsammans får 5 dagar var och att de som har fem barn också får 5 dagar var?

I så fall känns det en aning orättvist och i de fall barnen bor varannan vecka hos sina föräldrar, blir det då 5 dagar per förälder på det barnet och 5 dagar var på det gemensamma barnet med den nya partnern som kanske också får 5 dagar för sitt ”halvtidsbarn”? Eller får den som bara har ett barn på ”halvtid”  5 dagar medan den som har den andra ”halvan” plus ytterligare ett ”halvtidsbarn” 2 x 5 dagar samt 5 dagar för det tredje barnet tillsammans med den senaste partnern som h*n sambor med och som också får 5 dagar?

Och den förälder som endast har tre barn på ”halvtid” med tre olika partners, får h*n 15 dagar medan "exen" bara får 5 dagar var?

Det är inte helt lätt att klura ut hur de tänkt, och har de funderat något alls över hur mycket  det administrativa pusslandet kommer att kosta?

”Defekta” barn var en skam ..

.. för inte alls så länge sedan.

De ”olycksdrabbade” föräldrarna fick rådet att glömma ”misslyckandet” – ofta direkt efter förlossningen – eftersom man på den tiden inte trodde att barnen behövde sina föräldrar lika mycket som andra barn.

Då man på den tiden ville skydda samhället från dem som inte var som andra, gömdes sedan barnen på stora institutioner där de förvarades utan hjälp och stöd att utvecklas till sin fulla förmåga och utan privatliv eller möjlighet till självbestämmande.

De kallades för idioter, imbecilla, vanföra eller invalider. Även normalbegåvade barn med epilepsi, diabetes eller hämmande allergier. Barn och vuxna med vissa livsvarig sjukdomar eller funktionsnedsättning ansågs också ha dålig moral. Till följd av detta blev 63 000 personer med någon form av funktionshinder steriliserade.

Uppväxten utan nära relationer och utan kontakt med samhället utanför blev ytterligare ett funktionshinder för dessa barn som ofta tillbringade hela livet på samma institution och för dem som, när institutionerna stängdes, saknade förutsättningar att skapa relationer eller klara sig utanför institutionens strama regelverk.

Många har vittnat om oerhörda lidanden, plågsamma uppväxtår med en förlamande känsla av utanförskap och avgrundsdjup ensamhet.

1968 kom Omsorgslagen som bestämde att människor med vad som då kallades

utvecklingsstörning hade rätt till ett bättre liv.

Men inte förrän 1976 kom förbudet av tvångssteriliseringarna av funktionshindrade.

1994 kom lagen om den personliga assistansen som gav funktionshindrade barn och funktionshindrade vuxna rätten att leva i sina eget hem och bestämma över sitt eget liv.

Ingen behövde längre offra ett funktionshindrat barn för att kunna försörja sig eller räcka till för barnets syskon. Inget barn behövde längre växa upp gömd och glömd som en börda och en arbetsuppgift, utan villkorslös kärlek, gemenskap, trygghet och fysisk närhet.

2014 tillträdde den socialdemokratiskt ledda regeringen Löfven som omedelbart gav order om att begränsa kostnaderna för den personliga assistansen.

I år, 2018, byggs det nya institutioner för de barn som samhället anser vara för kostsamma i den familjegemenskap som de tillhör, men nu kanske tvingas bort från, så att pengarna kommer till bättre nytta någon annanstans.

Valet i år handlar om välfärden, påstår Socialdemokraterna och Stefan Löfven.

Handlingar säger mer än ord och regeringens handlingar de senaste fyra åren talar för sig själva när det gäller omsorgen om de svagaste och mest hjälpbehövande i samhället - funktionshindrade, äldre, hemlösa och psykiskt sjuka.

Jag är glad över att jag aldrig röstat på sossarna. Det medlidande jag känner för dem som förlorar fotfästet i vardagen och tvingas välja bort sina barn är svårt nog att bära utan den skam jag hade känt om jag varit delaktig i valet av den här regeringen.

Steget Efter 

”Vill ni göra det lätt eller svårt att bilda en bra regering i Sverige?

Det är väljarnas ansvar, inte mitt”, sa Ulf Kristersson i P1 i onsdags.

I dag fick vi inte mindre än två opinionsmätningar och det verkar inte som om väljarna är särskilt intresserade av att ta ansvar för Moderaternas regeringsbildande.

Det är nog inte så konstigt. Jag är en av dem som skulle kunna tänka mig att rösta på moderaterna om jag bara hade en aning om vad de skulle använda min röst till.

Blir den kanske en present till Stefan Löfven och ytterligare fyra år av totalt ointresse för allt som inte gynnar partiet?

Eller ett stöd till Miljöpartiet eller Vänsterpartiet som jag helst vill se utanför riksdagen?

Kanske rent av grönt ljus för Annie Lööfs orealistiska drömmar om öppna gränser, åtdragna bidragskranar till dem som får stanna, särlagstiftning och mer bidrag till dem som får avslag samt lite meningslöst lullull till landsbygden?

Kan min röst föra landet ännu längre ner i EU-träsket eller kanske hamna i någon slags överenskommelse om euromedlemskap som jag är dödligt emot?

Hur ska jag som väljare kunna ta ansvar för vilken typ av regering som Ulf Kristersson tänker bilda EFTER valet, när han inte ger mig den allra minsta lilla hint FÖRE valet, om hur han vill regera utifrån de siffror som opinionsmätningarna har visat hela det här året?

Jag vill nog påstå att ansvaret för informationen till väljarna är ditt, Ulf Kristersson.

Precis som när det gäller de övriga partiledarna. För moderatledaren är inte ensam om att dölja sina kort. Det är INGEN som ger klara besked om färdriktningen. Alla är villiga att sälja ut sina löften och samarbeta med alla, vilket gör det så gott som omöjligt att veta vad eller vem man röstar på.

Så har vi då Sverigedemokraterna. Där vet jag i sanning vad som händer om jag röstar på dem och om de blir valets vinnare.

Då blir plötsligt min röst ogiltigförklarad och alla låtsas som om jag över huvud taget inte finns?

Jag tycker inte att det här valet känns så där helt demokratiskt. Det liknar mer ett folklustspel där det bara är de som hoppas på att få sin försörjning tryggad, genom att enögt strida för en riksdagsplats, som egentligen VET vart de är på väg.

Hur i hela friden ska VI väljare kunna ta ansvar för regeringsbildandet när politikerna själva vägrar att informera oss om förutsättningarna eller alternativen?

Vi vanliga väljare riskerar att få samma resultat om vi röstar med ögonbindel och plockar röstsedlarna ur en hatt – eller väljer ett parti som säljer ut sina röster till dem väljarna verkligen ansträngt sig för att rösta bort.

Det bästa förslaget i den här märkliga valrörelsen kom från en kunnig person, någon slags expert, som också uttalade sig i P1. Jag vet inte vem det var eller vad han sysslade med, men hans idé om att antalet blankröster skulle räknas som alla andra röster och medföra motsvarande tomma stolar i riksdagen, slog verkligen an en sträng hos mig.

Det alternativet skulle jag definitivt ha röstat på den 9:e september.

Dagen då Hanif Bali kränkte Dagens Nyheter och ..

.. Jan Björklund skrev ett upprört tweet.

Riksdagsledamöterna Hanif Bali och Ida Drougge var på studiebesök i en idrottshall som även hade en skyttebana för tävlingsskytte. Idrottshallen användes också av Högsätra Skola. Ansvarig för byggnaden med idrottshall, skyttebana och skolan är Lidingö Stad.

Eftersom DN tidigare rubriksatt KD:s Sara Skyttedals pepparspray .. som hon ertappades med i Danmark, där den till skillnad mot här i Sverige, är olaglig .. med orden - KD-topp misstänks för vapenbrott – tyckte Sara Skyttedal att det var roligt att illustrera rubriken med en bild av sig själv med ett riktigt vapen i handen.

Hänger ni med?

DN tyckte detta var utomordentligt olämpligt och framför allt inte det minsta kul.

Hanif Bali däremot tyckte att DN överreagerade och menade att reaktionen hade varit en helt annan om Sara Skyttedal hade varit av utländsk härkomst, som han själv.

När han sedan fick ett helt legalt, halvautomatiskt vapen, tillhörande en svensk landslagsman, att provskjuta i en skyttebana tillhörande Lidingö Stad, tog han tillfället i akt att publicera en bild med texten .. Ser att DN är upprörda över att Skyttedal poserar med vapen. Tänkte ge dem en hjärtinfarkt med att posera med en AR-15. Riktigt fin skyttebana hos Högsätra skola F-9.

Något som gjorde att Jan Björklund gick i taket och twittrade - Jag har arbetat med vapen i många år. Det är helt omdömeslöst av en riksdagsledamot att posera i sociala medier med ett automatvapen i en skolbyggnad.

Dagens Nyheter och SVT Nyheter stämde in i Jan Björklunds fördömande och

Tidningsutgivarnas(TU) vd Jeanette Gustafsdotter hängde på och ansåg - Att som riksdagsledamot skriva om krig mot DN är högst olämpligt och uppseendeväckande – och KRÄVDE ett möte med Moderaternas Ulf Kristersson – eftersom riksdagsledamoten Hanif Bali (M) flera gånger har gått till angrepp mot medier.

Så nu vet vi det. Ifrågasätt inte medierna! Skämta inte om medierna! Följ reglerna och framför allt, avvik inte från den politiskt korrekta vägen som medierna pekar ut för dig.

Vapen finns. Jag har själv stått på en skyttebana och skjutit med ett och blev inte det minsta mordlysten. Jag tror inte heller att svenska folket är så obalanserat att de inte tål att se ett vapen utan att fullständigt löpa amok. Åtminstone inte utanför Södermalm.

Men särskilt märklig blir den här stormen i ett medieglas om man tänker på att det i källaren till Sveriges Riksdag finns …. en skyttebana för skjutglada riksdagsledamöter?

Vad säger Jan Björklund om det? Hur tryggt känns det för landets medborgare? Vilken inställning till vapen i samband med demokrati signalerar det?

Det kanske inte gör så mycket så länge som ingen lägger ut bilder? Det  kanske inte ses som omdömeslöst att skjuta i riksdagens lokaler så länge ingen ”poserar” med vapnet i sociala medier?

För min del finns det viktigare saker i den här valrörelsen än DN och Hanif Bali.

Försäkringskassan till exempel. Exakt när övergick den från att vara medborgarnas tjänare till att bli deras fiende?

Exakt när blev det ”normalt” att sjuka och funktionshindrade människor tvingas gå till domstol för att hävda sina lagstadgade rättigheter?

Men den sortens journalistik ger väl inte riktigt lika klatschiga rubriker när det först och främst gäller att ta fokus från de senaste fyra åren och rädda det som räddas kan av den rödgröna regeringen?

Alldeles nyss kraschade en ormvråk ..

.. på den nyplöjda, leriga åkern utanför vårt hus. 

Eftersom det är olagligt att plocka in vilda djur, och vi inte hade en aning om hur vi skulle hantera en skadad ormvråk, ringde vi till ett vilthägn en knapp mil härifrån, men de kunde inte hjälpa till eftersom de enda vilda djur de fick ha i hägnet var de som föddes där?

Svenska regler är lite svåra att förstå och även om vi brutit mot dem hade vi aldrig fått tag i någon veterinär som kunnat hjälpa till eftersom det också är förbjudet.

Polisen är alltså de som har ansvaret för skadade djur. I och för sig tycker jag att det är att krångla till det i onödan, men laglydiga som vi är så ringde vi polisen.

Vi ringde 11414 men ingen svarade trots att vi väntade nästan 20 minuter. Vi ringde 112 och det tog en kvart innan någon svarade och vi hann tänka att det var en evig tur att det inte handlade om en trafikolycka .. men sedan tog det bara ytterligare en kvart innan det dök upp en polisbil med en polis som visste lika lite som vi.

Men han lade ut ett nödrop bland fågelvännerna på Facebook och inom en halvtimme dök det upp en man som fångade in ormvråken och stoppade den i en kartong.

Ytterligare en frivillig erbjöd sig att möta Maken och kartongen ca 3 mil längre bort för att vidarebefordra fågeln till en okänd plats där det tydligen finns ett (hemligt??) fågelhägn och människor som kan hantera olycksfåglar.

Dit är den stackars ormvråken på väg just nu.

Visst är det märkligt. Om vi hade kunnat lämna fågeln hos dem som är specialiserade på vilda djur, och har alla resurser, hade det hela tagit högst en halvtimme. Nu tar det tre timmar .. minst .. med hjälp av engagerade människor som ställer upp helt frivilligt och oavlönat.

Men jag är glad över att det inte handlade om något mer allvarligt och akut än en olycksfågel på en nyplöjd åker.

Lite socker i botten, så går medicinen ner ..

På något sätt känns det som om sossarna mer och mer beter sig som Mary Poppins på ett modernt och disneyfierat sätt. ALLT ordnar sig på något magiskt sätt, om budskapet bara framförs tillräckligt glättigt och positivt.

I dag kallade civilminister Ardalan Shekarabi och barn-, äldre- och jämställdhetsministerLena Hallengren till presskonferens och presenterade flera nya vallöften. Bland annat:

Ytterligare 30 miljarder till välfärden.

Gratis arbetskläder till personal i välfärdsyrken.

Fasta omsorgskontakter för äldre.

Ursäkta en okunnig, men jag kan inte låta bli att haka upp mig på det här med det kommunala självstyret.

I varje jobb som finns till hands

Finns ett russin gömt nånstans

Och när vi hittat det,

Blir allt en lek.

Om nu 290 kommuner och 20 landsting/regioner ska få dela på 30 välfärdsmiljarder är det då möjligt för regeringen att villkora vad de används till?

Gratis arbetskläder i vården till exempel? Är inte det en budgetkostnad som respektive kommun/landsting måste ta ställning till själva?

Vad än det är som ska bli gjort

Så går det liksom smort

Så lätt, så glatt

Ja, det är tydligt att ..

Lite socker i botten

så går medicinen ner

går medicinen ner

går medicinen ner

Lite socker i botten

så går medicinen ner

Och den smakar bara mer

Fasta omsorgskontakter för äldre kanske inte är så angeläget för en kommun som inte ens kan tillhandahålla en människovärdig hemtjänst eller ett äldreboende som fungerar som något annat än en förvaringsplats i väntan på döden?

Bara för att det är val om ca 3 veckor kan väl inte regeringen gå ut med vallöften som kommuner och landsting sedan ska tvingas infria – oavsett om de har råd eller inte?

För vad ska vi med landstingen till om det i alla fall är staten/regeringen som styr?

En fink som sätter bo

Får ingen rast och ingen ro

Från arla och till särla får han gno

Men fast hans möda räcker till

Ger han sig tid att slå sin drill

Han vet att sång

Gör dagen mindre lång ..

Vi kommer att kämpa hårt under nästa mandatperiod för att begränsa vinsterna inom äldreomsorgen, sa Ardalan Shekarabi och lägger vi sedan till budskapet från Socialdemokraterna att de vill ge kommuner rätt att lägga in sitt veto mot nya, privata aktörer inom hemtjänsten, så ser det mörkt ut för dem som själva vill välja vem och vilka de vill släppa in i sina hem när de behöver stöd och hjälp.

Lite socker i botten

så går medicinen ner

går medicinen ner

går medicinen ner

Lite socker i botten

så går medicinen ner

Och den smakar bara mer