Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

onsdag 29 september 2010

"Vem talar med en invandrare?" ..

... så lyder rubriken på en insändare till SvD Synpunkt .. tyvärr endast publicerad i pappersupplagan .. undertecknad av Jasenko Dervisic, student.

Det är en tänkvärd insändare som borde läsas av alla och jag vet inte om det är tillåtet att återge den i sin helhet .. och förresten så är den alldeles för lång, men jag citerar inledningen ..

"Efter Sverigedemokraternas (SD) nyvunna inträde i riksdagen pratar alla om invandrare.

Redan tidigare pratade vi om invandrare, men debatten lär snart ta fart igen: Socialdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet, Centern - samtliga riksdagspartier lär nu på nytt börja prata om invandrare.

Alla pratar om invandrare.

Om, om, om.

Men väldigt få pratar med invandrare.

Det Jasenko Dervisic sedan skriver går rakt in i mig och föder följdfrågan .. men HUR ska vi kunna tala med varandra??

Här där jag bor finns det många invandrare, vi möts dagligen .. på gatan, i affären och i diverse väntrum.

Jag är en outhärdlig social människa när jag vistas utanför hemmet och har inga som helst problem med att konversera sönder människor som jag möter .. men HUR når jag fram till dem som jag inte vet hur jag ska närma mig??

I affären möts vi .. alla vi kvinnor som antingen i sällskap med våra män och barn eller ensamma ser till att förråden fylls. Vi ler mot varandra över bråkiga barn, borttappade män, vid stressade möten mellan varumontrar och känner igen oss i situationen .. och ibland byter vi några ord .. nästan alla utom de kvinnor som sänker blicken och undviker möten.

"Vad som behövs är ett forum för samtal mellan generationer, bakgrund och färg. Ett forum för nära umgänge" .. skriver Jasenko Dervisic. "Tänk så mycket gott ett "hej" gör. Och en konversation med någon."

Och .. åhh .. vad jag håller med honom och .. åhh .. vad jag gärna skulle vilja att det fanns en sådan plats, möjlighet eller forum.

De enda invandrare jag känner är de som jag möter i jobbet. Men även där är det svårt för mig att möta kvinnorna utan deras män .. som kvinna till kvinna. Det känns ledsamt .. jag VILL ha vänner som jag kan byta erfarenheter med .. inte bara dem som jag måste anpassa mig till rent socialt.

Jag känner TVÅ Sverigedemokrater. Det är fullständigt vanliga, trevliga människor .. far och son .. som driver en affär på orten. Det går att diskutera med dem .. vi har olika åsikter och vi blir aldrig överens, men det finns ingenting hotfullt eller våldsamt med i bilden. Men jag tror inte att det skulle gå att omvända dem genom att ytterligare isolera dem genom att utesluta dem från facket, hänga ut dem på nätet eller att på andra sätt utestänga dem från den sociala gemenskapen.

Snarare skulle det väl få motsatt effekt??

Sverigedemokrater är helt vanliga människor .. och som det står i insändaren .. "vi måste tala med dem" .. annars kan vi inte förändra någonting.

I Aftonbladet skriver Zanyar Adami "SD-väljarna - folkhemmets olydiga ungar". Ett annat sätt att beskriva egentligen samma sak .. vi måste TALA med varandra och hitta sätt att mötas. För ett möte mellan människor tillför alltid något .. du lämnar något av dig själv och får något annat tillbaka.

Och när jag läser de här insiktsfulla insändarna och när jag sedan ser Jan Helins svar på en kommentar .. ja, då förstår jag verkligen vad Jasenko Dervisic menar med ..

Alla pratar om invandrare.
Om, om, om.
Men väldigt få pratar med invandrare.


Urklipp från AB:s chefsredaktör Jan Helins blogg ..

Jag vet inte vilken planet redaktören bor på. Själv bor jag i ett område med många invandrare och det är allt annat än sörgårdsidyll det vill jag lova. Självklart skall man inte dra alla över en kam. Fakta är dock att vi 2009 tog emot drygt 100 000 människor, det vill säga som en medelstor svensk stad. Flertalet kom från Irak, Somalia samt Afghanistan. Flertalet är analfabeter, man klupmar ihop sig med sina landsmän, vilket jag kan förstå, i enklaver där man inte behöver lära sig svenska eller hur sverige fungerar. Jag erbjuder redaktören att byta boende med mig en månad, antar att han bor i innerstan eller ett "svenskt" villaområde.
Jan Helin
19 september 2010, kl 09:40
Hej Leif. Jag bor i ett villaområde som är lika homogent som de enklaver du beskriver. Vi hålls ihop av att vi jobbar mycket, lägger sjuka pengar på bilar och resor, har fina trädgårdar som vi inte hinner sköta och kan varenda avsnitt av Solsidan. Det är vanligt i hela världen att människor som är lika vill bo nära varandra. Och ofta är det saker som jobb och intressen som gör att man gillar varandra. En del gillar bara de som är av samma etnicitet som en själv. Jag är inte så upprörd över det. Jag är upprörd över de som menar att just deras svenskhet måste gälla för alla. Så menar till exempel Sverigedemokraterna. Därför gillar jag olika.



3 kommentarer:

  1. Lustigt att just Jan Helin har valt att bosätta sig bland människor som gillar lika. Det är även lustigt att han valt att umgås med människor som gillar lika, bara för att de gillar lika. Jan Helin, mannen som gillar olika, fast bara på avstånd.

    SvaraRadera
  2. Jag älskar mitt jobb! Jag jobbar på ett universitet. Här är hela världen samlad. Vi är nästan 20 nationaliteter på min arbetsplats och vi umgås utan problem (faktiskt!) och lär känna varandras kulturer och vanor. Vi diskuterar dagspolitik, religion, mat, historia, osv, och jämför varandras länder. Vi ser att vi är alla individer och att man t ex kan ha mer gemensamt med en medelålders man från Indien än med en jämnårig kvinna från Sverige. Jag önskar att alla skulle kunna få vistas i en sådan berikande miljö.

    SvaraRadera
  3. Många svenskar är rädda för att tala med invandrare om det riskerar att glida in på det personliga planet. Helt enkelt för att man är rädd för komma i konflikt med den främmande kulturen och hamna i en situation där man kan kallas för rasist.

    SvaraRadera