Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

lördag 4 juni 2011

Förakt?

Enligt en undersökning från World Values Servey-Sweden är det en av fyra unga (19-29 år) som kan tänka sig att sälja sin röst eller önskar en "stark ledare som inte behöver bry sig om riksdag eller val."

Vad som inte nämndes var att siffrorna inte var mycket bättre för de övriga två åldersgrupperna (30-39 år och 40+). Se http://www.wvs.gu.se/

Det skylls på skolan. Det är ingen måtta på vad de stackars lärarna är ansvariga för. Att bli lärare i dag är tydligen att ikläda sig föräldrarollen och ta hela samhällsansvaret för samtliga barn och ungdomar som de får i sina klasser? Är det verkligen skolan som ligger bakom allt som haltar i samhällsbilden?

I så fall har skolan tydligen alltid varit ett hinder för demokratin eftersom inställningen verkar vara likartad i alla åldersgrupper?

Jag fick en lång kommentar från "RedViper", 24 år, på mitt inlägg i ämnet i går. Bland annat skriver h*n .. "Jag upplever inte att jag är en medlem i min kommun på samma villkor som politiker och tjänstemän. Jag upplever att det finns en tydlig maktrelation, där jag är underordnad. Det är inte demokrati."

Nej, så ska inte demokrati upplevas. Men jag som är dubbelt så gammal som "RedViper" känner likadant och alla de människor som jag möter i mitt arbete har samma känsla av utsatthet och underlägsenhet .. vad kan det bero på?

Vi har myndigheter med företrädare som är tillsatta av dem som vi demokratiskt väljer .. men vi upplever dem som fiender, motparter som motarbetar och misstänkliggör oss när vi tar kontakt. Och de upplever oss på samma sätt .. vi som egentligen borde ses som deras uppdragsgivare.

Hur blev det så?

De som är unga är inte oengagerade. Det såg vi i det senaste valet när Sverigedemokraterna lyckades spränga fyraprocentsspärren eller i EU-valet när Piratpartiet fick en EU-delegat av de engagerade unga. De unga är lika missnöjda med politiken och tjänstemannaväldet som resten av befolkningen. Det handlar inte om att vi vill ha allt utan att ge något tillbaka .. utan om att det bemötande vi får är godtyckligt och obegripligt.

Regelverket fungerar olika beroende på var du bor, vem det gäller eller vem som handskas med det. Det är respektlöst och föga förtroendeingivande.

Men föraktet kommer inte bara därifrån, det kommer också från dem som ser det som sin största uppgift att granska makthavarna .. media.

Där har gränserna suddats ut mellan offentligt och privat, mellan ämbetet och människan, mellan mänskligt och omänskligt och mellan lagligt och olagligt.

Missförstå mig inte .. jag är helt för att makthavarna ska granskas, men inte för att media ska styra vem som ska sitta på vilken stol genom att styra den allmänna opinionen i "rätt" riktning.

Granskningen ska gälla makthavarens ämbete och de frågor som kan påverka det, eventuella lagöverträdelser och även de fall där ämbetsmannen inte lever på det sätt h*n kräver av dem som han är satt att företräda.

Men samma hänsyn och respekt som vi övriga medborgare förväntar oss att möta bör även gälla för dem som vi väljer att företräda oss, eller hur?

Annars får vi de politiker och tjänstemän som vi förtjänar, karriärister som enbart siktar på makt och pengar och inte är så noga med det där med heder och respekt för andra.

"Om vi inte vågar bör vi byta jobb" .. skrev Jan Helin i Aftonbladet och menade därmed att tidningen var tvungen att publicera rena antaganden, påståenden och anklagelser på tvivelaktiga grunder från tvivelaktiga eller anonyma människor, i den grävande journalistikens namn.

Först utser man offret .. sedan rotar man fram ammunitionen. Medan andra, mindre rubriksäljande maktmissbrukare helt ignoreras. Till exempel denne man som Tokmoderaten skriver om i dag.

Byt jobb .. skulle jag vilja svara. För om de som innehar ämbetsroller i samhället ständigt hånas, förnedras, misstänkliggörs och spottas på offentligt .. utan att det ens gäller yrkesrollen eller olagligheter och på ett sätt som vi aldrig skulle acceptera om det gällde oss själva eller någon närstående .. då sänker vi inte bara ämbetsmannen utan också själva ämbetet.

Det är något som politikerna borde tänka på när de hellre tar heder och ära av varandra än talar om sina egna visioner.

Då sprider sig föraktet och misstron och kladdar ner tron på demokratin. Rädslan för det öppna samtalet sprider sig bland makthavarna och politikerna och vi får ett samhälle som stelnar i ett vi- och domtänkande.

Då upplever vi ingen delaktighet i samhället, "då upplever vi att det finns en tydlig maktrelation, där vi är underordnade. Det är inte demokrati".

Men vem vågar .. eller ens kan .. granska och ifrågasätta medias roll i det ökande politikerföraktet och människors bristande tillit och intresse för sina folkvalda?

Media??

Då är det enklare att skylla på skolan .. och lärarna.

DN, DN, DN, DN, SvD, Expr., AB

3 kommentarer:

  1. Kusinen från landet4/6/11 13:23

    Bra rutet!

    SvaraRadera
  2. Där satt den! /G

    SvaraRadera
  3. Ett ruskigt bra inlägg som förklarar varför politikerna får ett sånt svidande underbetyg av unga människor.

    SvaraRadera