Fantasier och drömmar ..

.. det hoppas jag att alla har. Fast egentligen så vet jag inte så mycket om den saken, eftersom vi sällan talar om vad som rör sig i huvudet på oss när vi är ensamma.

Men jag menar den typen av fantasier och drömmar som, när du till exempel drömmer om att du möter Johnny Depp på en tropisk strand, upptäcker att du som genom ett under blivit precis så vacker som du alltid önskat att du varit och att ni båda är obundna och längtande. Luften är som sammet, månen som en ljuslykta bara för er och huden är gyllenbrun och elektrisk. Och ögonen möts .. en symfoniorkester spelar upp .. och du tänker .. äsch, vad sjutton .. verklighet eller inte .. och kastar dig handlöst .. rakt ut i din dröm!!

Eller när du drömmer om att lyckas i affärer, bli exakt den maktfaktor i livet som effektivt sätter alla översittare du mött i hela livet på plats. När du ser dig själv kliva ur din limousine, släntra in på fiiiina restaurangen, i din svindyra kostym med den lika ofattbart dyra klockan på armen, med ett beundrande följe i hasorna och ser hur din mobbare från förr hukar bakom bardisken.

Sådana drömmar menar jag.

I går lyssnade jag på Håkan Juholt i ”Ekots” lördagsintervju.

Det var underhållande och intressant. Man ska inte underskatta värdet av övertygande Ormuleringar (=slingrande uttryckssätt) och blomsterrikt Töckenspråk (=dunkelt uttryckssätt), för tillsammans kan de vid en första genomlyssning bilda en ganska övertygande helhet.

Men det bestående värdet var den inblick i Håkan Juholts drömmar och fantasier som jag tyckte mig få.

Han stod fast vid sin bojkott mot SVT .. om han inte fick bestämma att placeringen skulle ske i åtminstone bokstavsordning! Men han ville debattera.

Oj, så han ville debattera .. många gånger, ofta och över hela Sverige.

Hans dröm var att hela gänget partiledare och deras respektive grupper skulle fylla alla landets idrottshallar med väljare och debattera, debattera, debattera .. och så kunde TV få filma om de ville.

Jag kunde se hans fantasi. Stooora scener, en orkester, glittrande guldfoliebitar som singlade från taket, fanborgar och festligt, fullsatt och folkligt. Folket viftar med flaggor eller håller upp tända mobiltelefoner och vajar i takt med Internationalen när han ändrar scenen.

På dessa scener skulle Håkan Juholt fira triumfer. Förföra folket med sin gnistrande retorik, berätta om det förlovade landet där gatorna är av guld, borden är dukade med läckerheter och folket en enda lycklig familj ledd av den store ledare.

Jublet, ovationerna och euforin skulle inte veta några gränser. Kärleken skulle vara oändlig och han skulle möta det hela med ödmjukhet och mildhet.

Som ett amerikanskt presidentval .. fast yvigare och mer ostrukturerat!

Ack ja!

Fantasier och drömmar gör sig alltid bäst innan man klär dem i ord.

För som vanligt, när det gäller Håkan Juholt, så nämnde han inte med ett ord vad hela Politikerturnén skulle kosta?

Det är inte gratis att hyra idrottshallar, inte gratis att forsla så här mycket människor runt i landet .. de ska äta, bo, avlönas och ha egna utrymmen i anslutning till arenan. Det behövs bussar, roddare som bygger upp och river ner, ljud- och ljustekniker, smink och människor som strukturerar och regisserar, material och förmodligen mycket, mycket mer.

Vem betalar?

Vi skattebetalare??

Vi .. som helst vill se spektaklet på tv som vanligt? Eller partikassorna? Eller .. eftersom det hela till förväxling liknar en Idolturné .. är upplägget redan förankrat hos TV4??

Den här typen av drömmar och fantasier .. hör de egentligen hemma i politiken?

AB, SvD, DN, Expr.,