Men långtråkigt blir det i alla fall inte ..

.. med Håkan Juholt som partiledare, det måste man väl ändå säga?

Det är överraskningar varje vecka och jag har all förståelse för att de som varit med länge i partiet inte känner igen sig. Det ÄR en oerhörd skillnad mellan den nuvarande ledaren och till exempel Ingvar Carlsson eller Göran Persson .. även om den sistnämnde hade ett visst underhållningsvärde han också.

Jag har en marginell kontakt med den antroposofiska rörelsen .. i folkmun kallade "yllemössorna" .. i och med att jag är betalande medlem i ett par av deras alla föreningar. Det känns mer och mer som om jag är med i en distriktsfilial till Socialdemokraterna.

Föreningen blöder pengar i samma hastighet som Socialdemokraterna blöder procentenheter i opinionsmätningarna.

Styrelsen, ledningen och alla olika chefer på olika nivåer är totalt inavlade, födda i föreningen av föräldrar som levt hela sina liv i föreningen och har mycket liten .. om ens någon? .. aning om hur dagens samhälle ser ut och fungerar.

Styrelsen sköter sitt arbete i största hemlighet bakom stängda dörrar och släpper sällan ett livstecken från sig och när de gör det så är det samma trygga tal om sammanhållning och den antroposofiska pulsen som levereras.

Precis som hos Socialdemokraterna .. fast där kallas det solidaritet och ideologi.

Ingen törs ifrågasätta Föreningens Högsta Höns. Man vet ju aldrig om man lyckas, och misslyckas man, då hamnar man direkt i kylan .. ensam och utfryst i den enda värld man känner till.

Det är bäst att bara vara tyst och hänga med så länge så länge det går och hoppas på en inträdesbiljett till det allra Heligaste som tack för besväret.

Det känns väldigt socialdemokratiskt för mig.

Föreningen behöver fler vårdbehövande för att finansiera sina möten, sin ideologiska verksamhet och för att hejda det skenande underskottet. Styrelsen kliar sig i huvudet och eftersom det här är en verksamhet där man gärna talar i liknelser och undviker fakta, så beskriver en styrelseledamot situationen som ”att gå omkring med en hatt som slutar vid vristerna”? En liknelse som tydligt förmedlar budskapet .. jag har inte den blekaste aning om vad jag ska göra??

DET har ännu ingen socialdemokrat gjort .. än. Men det ligger ju nära till hands efter paraplyerna och pingvinerna.

Styrelsen frågar medlemmarna om råd.

VAD ska vi göra för att få fler att välja vårt vårdalternativ? Medlemmarna kliar sig i huvudet och föreslår att man ska skriva brev till landets kommuner som hittills finansierat hela verksamheten. Detta fantastiska förslag klubbas igenom och så är ordningen återställd.

NÅGON ska skriva något .. oklart vem och vad?? Ingen är nöjd men alla är solidariska med ordföranden som alla tycker är en trevlig kille som bara behöver få lite tid på sig.

Känns det igen?

Man lägger också upp en strategisk plan över vilka grupper av vårdbehövande som det är mest lönande att locka till Föreningen, utan att för ett ögonblick ägna någon tanke åt om man har den kompetens eller det kunnande som i så fall skulle behövas.

Det låter bekant på något vis??

Alla vet att Föreningen är ute på djupt vatten. De ekonomiska redovisningarna blir allt mer fantasifulla och närmar sig i oroväckande hastighet den gräns där hela Föreningens existens hotas. ALLA blundar och ”drar ner sina hattar till vristerna.”

Och det TALAS, man har MÖTEN och enigheten är stor .. DET VAR BÄTTRE FÖRR!!

Målet är att få det som det var DÅ .. trots att resten av världen, människorna som lever i den och alla förutsättningar har ändrats och inte har mycket gemensamt med hur det var förr.

Det låter OCKSÅ väldigt bekant??

I alla dessa tidskrävande diskussioner och ”kreativa” förslag nämns vårdtagarna och Föreningens framtida åtaganden förvånansvärt sällan.

Styrelseordföranden talar om VISIONER och om att samla alla visioner under en hatt!!

Inom den administrativa delen är lönekostnaderna bortom anständighetens gräns på grund av att alla som någonsin anställts inom administrationen har nära relation till alla, till styrelsen, tidigare styrelser och till andra medlemmar och styrelser i andra föreningar inom rörelsen .. vilket betyder att man inte KAN begära någons avgång utan att bli osams med ALLA och själv åka ut i kylan.

Ja, jag vet inte hur ni ser det, men jag ser en klar parallell med det som en gång var vårt största parti.

Alla vet att det enda som kan rädda föreningen är en helt ny styrelse med kunnigt folk som kan se helheten .. men alla klamrar sig som drunknande vid den styrelse som de valt och lovat evig trohet.

Hmm ..???

Större delen av det här inlägget skrev jag i januari .. jag begriper inte varför jag kom att tänka på det just NU??


SvD, DN, DN, Expr., AB