Ja du, Håkan Juholt ..

.. jag läser din debattartikel i Expressen och .. du får ursäkta .. men min spontana reaktion är att jag skulle ha kunnat skrivit den bättre själv.

För du förstår, de här människorna du skriver om känner jag personligen. Det är mina grannar, mina vänner och de jag umgås med och träffar dagligen.

En del av dem har försörjningsstöd på grund av arbetslöshet och för att de inte betalat sin a-kassa .. gissa om de grämer sig över det i dag! Någon har en lång sjukskrivning i bakgrunden och skulle väl gärna fortsätta med det eftersom det inte finns några jobb och någon annan har lyckats hanka sig fram på halvtid, ”åtgärder” och fått tid över till svarta inkomster från hobbyverksamhet, vilket göra att de nya reglerna känns lite i vägen.

Andra har drabbats av motsägelserna i sjukförsäkringen och är varken friska eller sjuka, ytterligare några har blivit av med sina arbeten som personliga assistenter, trots att arbetsgivarens behov av hjälp kvarstår, ett stort flertal har plötsligt fått hela ansvaret för dementa föräldrar och/eller funktionshindrade anhöriga och en del betalar priset för år av missbruk och obetänksamhet som resulterat i ett utanförskap på arbetsmarknaden eller låga pensioner och utslitna kroppar. Flera har valt att gå i förtida pension och lever på belopp som är omöjliga att hanka sig fram på.

Men just den biten aktar du dig väldig noga för att gå in på, märker jag.

Många känner sig osedda och ohörda .. i skymundan som det kallas i tidningen .. men ingen ser sig som ett hjälplöst, värdelöst offer.

Ingen känner sig varken mer eller mindre värd som människa än du eller någon annan.

Det är viktigt att ha i minnet.

En stor del av de problem som gör situationen så svår för alla som måste leva på existensminimum är de skulder som de får släpa med sig genom livet på grund av felval när de fortfarande trodde att det fanns en gyllene morgondag. Skulder som tickar räntor både hos långivaren och senare hos Kronofogden. De växer, växer, växer … och blir till slut som en ogenomtränglig mur som föder hopplöshet och kväver alla egna initiativ.

Vi har haft tur. I vår familj har vi inga skulder, vilket gör att jag kan betala för en extra biobiljett och bjuda på lunchen när jag och någon vän drar en repa på stan och snokar igenom alla loppisar och second handaffärer efter fynd som kan förgylla vardagen.

Att vara skuldfri ger mer frihet och bättre rörelseutrymme än en hög lön. Jag är oerhört tacksam för det i dag, även om det var lite surt en tid då vi alltid hade sämre bil och aldrig åkte på semester någonstans .. när alla andra "hade råd".

Att vara skuldfri är faktiskt en väldigt stor förutsättning för att kunna bygga upp livet på nytt när något oförutsett har inträffat .. arbetslöshet, sjukdom eller lagändringar .. det är vi överens om, mina vänner och jag.

Vi är också klart medvetna om att det skett något i världen sedan 2007. Vi förstår sambandet mellan den ekonomiska oron i Europa och USA och förhållandena i Sverige i dag. Därför pekar vi inte på regeringen och skriker .. för vi anar att det kunde ha varit mycket värre.

Det du har har haft att erbjuda hittills känns faktiskt som om det skulle innebära något mycket värre än det vi redan har.

I Grekland till exempel .. där ÄR det mycket värre, eller hur?

”Vi socialdemokrater kommer att arbeta aktivt för att vända trenden” .. skriver du och pekar på den sänkta krogmomsen, som vi också tycker är lite märklig. ”Vår budget fokuserar på att bygga Sverige starkt och återgå mot full sysselsättning” .. fortsätter du, men du berättar inte hur du tänkt åstadkomma detta underverk?

Full sysselsättning?? Hur i helsike åstadkommer man det, när exporten viker, företagen lägger ner, ekonomin svajar och osäkerheten växer i världen utanför våra gränser? Hur har socialdemokraterna tänkt sig förändra detta?

Med fler anställda i offentlig sektor, avlönade med skatter från dem som fortfarande har jobbet kvar?

Du får ursäkta en okunnig, men jag förstår inte vad du menar.

”En grundläggande utgångspunkt för oss är att alla människor ska ha möjlighet att kunna bidra till sin egen och vår gemensamma försörjning” .. skriver du. Det är en vacker mening, men finns det något innehåll??

Egentligen är det ju precis detsamma som Fredrik Reinfeldt & Co säger, eller hur? Skillnaden är att de talar om hur de tänker i förlängningen och sedan får vi tycka vad vi vill om det. På något sätt är det ärligare med dåliga nyheter som man kan förhålla sig till, än tomma fraser och löften utan innehåll, tycker du inte själv det?

Sedan skriver du det gamla vanliga om att arbetslösa behöver få utbildning, möjlighet att ta igen missad kompetens, få möjlighet till arbetslivserfarenhet och vuxenutbildning .. allt det som Mona Sahlin sa före dig och som Göran Persson sa före henne.

Vad som skulle intressera mig, mina vänner och mina grannar är hur det skulle se ut i verkligheten.

Vilka arbeten behöver vi utbilda oss till och vad ska vi leva på under tiden? Vad finns det för jobb om vi höjer vår kompetens .. och viktigast av allt .. finns de här på orten där vi har familjen, våra vänner och våra rötter?

Det säger du ingenting om .. och eftersom vi inte är dummare än att vi ser behoven och efterfrågan på arbetskraft i vår egen hemkommun, så inser vi att valet är mellan att fortsätta som det är eller att utbilda sig till något som det finns behov av på en annan plats i landet.

Och vad gör vi då med den familj vi har?

Den partner som har det arbete som är förutsättningen för att vi ska kunna behålla det högt belånade huset .. ska vi skiljas åt eller ska h*n bli arbetslös på en annan ort? Var ska vi i så fall bo?

Hur går det med barnen, deras skola och vänner och åldrande, hjälpbehövande föräldrar? Ska vi tvingas tillbringa större delen av livet på skilda platser?

Hur mycket kommer det dubbla boendet och resorna att kosta då??

Men det är väl en fråga som du har svårt att identifiera dig med?

Avslutningsvis skriver du ..

”Ska vi framöver få fler människor i arbete och minska de ekonomiska klyftorna krävs att vi steg för steg bygger en konkurrenskraftig kunskapsbaserad ekonomi, inriktad på full sysselsättning. Då kan försörjningsstödet återgå till det bör vara – en temporär lösning när något går snett i livet – och människor får i stället makten över sina egna liv genom ett eget arbete.”

Det är 60 ord.

I de 60 orden finns inte minsta lilla ledtråd till hur du tänkt dig att åstadkomma detta mirakel?

Jag tror faktiskt att de flesta av oss skulle kunna använda 60 ord till att skapa en framtidsvision som skulle tilltala de flesta.

En författare .. tillhörande den kultur som du så värnar om .. kan vända på verkligheten på ett trovärdigt sätt med hjälp av bara 28 bokstäver, har du tänkt på det?

Men bara ord är inget värda om det inte finns en verkligt genomförbar tanke som leder till faktisk handling bakom dem, Håkan Juholt.

Jag hittar inte den tanken varken i din budget eller i ditt debattinlägg.