"Allt känns sjukt på något sätt" ..

.. skriver Tokmoderaten apropå svensk politik just nu, och jag håller fullständigt med honom.

Bara detta med politikernas inkomstgaranti. Före valet 2006 betalades det ut 27.1 miljoner kronor i inkomstgaranti till stackars riksdagsledamöter som tvingades släpa sig fram till pensionen på skattebetalarnas bekostnad.

Efter valet steg denna siffra till 61,5 miljoner kronor. Vad hände?

Jo då fick ett större antal socialdemokratiska riksdagsledamöter lämna sina insuttna stolar och ge sig ut i verkligheten med inkomstgarantin som krycka. Några fick uppenbarligen jobb eftersom siffran sjönk till 31,6 miljoner efter två år .. för att åter skjuta i höjden efter valet 2010 och landa på 63,3 miljoner.

Det är en förskräcklig massa politiker som går arbetslösa utan att få ett passande jobb och de verkar bara bli fler och fler .. snart har vi en hel extra riksdag att försörja utanför den ordinarie.

En reserv-riksdag .. det kan ju alltid vara bra att ha?

En del av dem som faktiskt tjänar pengar, döljer detta genom att bilda bolag som tar hand om vinsten tills inkomstgarantin är förbrukad. Uppfinningsrikedomen verkar vara större på det här området än i själva riksdagsarbetet, ser det som. 

Det finns en vänsterdominans bland dem som gillar inkomstgaranti och det är väl inte så konstigt. Det är ju de som talar högst och mest om vikten av att vi tar hand om varandra. Bidrag har ju alltid varit vänstersidans paradgren och då gäller det att förankra sig i "verkligheten", det är nog så de tänker. Då kan de inlevelsefullt tala om solidaritet, empati och om vikten av att värna om de behövande i kommande valrörelser.

Jag hittade en gammal lista över riksdagsledamöter som uppbar inkomstgaranti 2007/2008 och det var intressant läsning. Av 92 arbetslösa riksdagsledamöter var ..

43 st Socialdemokrater

16 st Vänsterpartister

12 st Miljöpartister, med så tunga namn som Per Garthon, Åsa Domeij och Birger Schlaug?

10 st Moderater

 3 st Folkpartister

 3 st Centerpartister

 5 st Kristdemokrater

.. och sist fanns det 3 partilösa stackare av vilka en var Jonas Sjöstedt???

Sammantaget så stod "de rödgröna" .. som media brukar skriva för att få lite tyngd i budskapet .. för 71 bidragsberoende riksdagsledamöter. 72 om vi räknar med Vänsterpartiets nuvarande partiledare.

Alliansens insats på området begränsade sig alltså till 21 arbetslösa bidragsberoende  riksdagsledamöter.

Siffrorna är nog inte så väldigt annorlunda i dag, tror jag, även om vi nu har 97 behövande i stället för 92.

Men det finns en förklaring till den socialdemokratiska dominansen bland bidragsberoende, arbetslösa riksdagsledamöter. Inte ens medan de sitter på sin lilla riksdagsplats och kasserar in sin riksdagslön, har de tillräckligt med kompetens för att vara anställningsbara ens inom sitt eget parti.

Ingen har användning för en arbetslös socialdemokratisk riksdagsledamot .. visst är det sorgligt?

Det är därför som Socialdemokraterna tvingas skramla ihop folk från världen utanför riksdagen för att fylla tunga och viktiga uppdrag som partiledare och ekonomisk talesperson. Även den gamle räven Persson hade samma problem och fiskade bland andra in Thomas Bodström för att få någon som var relativt nutidsorienterad.

Men vad spelar det egentligen för roll nu när politiken inte längre handlar om verkligheten, utan bara om visioner, illusioner, ideologier och ideologiska riktningsgivare.

I Sverige är en bra och tillförlitlig politiker en tyst politiker. Ju mindre h*n säger desto tryggare känner sig medborgarna för att ... ? ..

.. för att .. ja, varför gör vi på detta viset??

Allt känns faktiskt sjukt på något sätt och mina egna illusioner, visioner och förhoppningar känns lika meningslösa som resten av systemet.


Edit kl 21:54 .. Jag ser att jag genomgående har skrivit miljarder. Miljoner ska det naturligtvis vara, vilket jag nu har korrigerat.

DN, DN, DN, AB, AB, AB,