Det är snart sex år sedan ..

.. Socialdemokraterna förlorade regeringsmakten och snart 2 månader sedan den senaste partiordföranden utsågs. Under den här tiden har det oavbrutet klagats på regeringens handhavande av välfärdssystemet, men det enda som hänt är en liten luddig omskrivning när det gäller Försäkringskassan bedömning av arbetsförmåga.

Det var inte mycket efter 6 års tankemöda.

Regelverken inom välfärden krakelerar, de ursprungliga löftena urholkas, tolkas och lämnas i händerna på människor utan varken juridisk eller medicinsk kompetens. Tjänstemän tycker de gör en insats genom att spara pengar på medmänniskors behov av hjälp och stöd, utan att för ett ögonblick reflektera över vilka konsekvenser deras beslut får.

Våra rättsliga instanser dignar under trycket av överklaganden och blir bakbundna av rättsliga beslut som bygger på tolkningar av lagar som inte längre uppfyller det som från början avsågs när de fattades.

Under sex år har ingen vare sig inom oppositionen eller regeringen lyckats formulera ens ett embryo till förslag som kan leda till påtaglig förändring/förbättring? Under sex år har vi matats med löften om att det finns en välfärdspolitik .. utan att någon ens besvärat sig med att lägga fram ett ekonomiskt trovärdigt och fungerande alternativ till den nuvarande situationen.

Människors liv och vardag bryts sönder och ingen vägledning ges? Insatser tas bort och inget kommer i stället?

Jag kan förstå att det finns anledning att se över systemen, jag kan se att det är dåliga ekonomiska vindar som blåser, att det funnits ett missbruk och en misshushållning med välfärdens medel .. men jag kan inte se vinsten i att utsätta redan utsatta grupper för ytterligare otrygghet och oro för en framtid som inte går att överblicka.

Socialdemokraternas Osynlige Man .. som ägnat sina första två månader åt att försöka förstå sitt uppdrag .. gläds åt stigande opinionssiffror och hänvisar till den tidigare Mycket Synlige Mannens skuggbudget .. en skuggbudget som lovar mycket, men som knappast känns varken trovärdig, genomtänkt eller finansierad.

Om välfärden är Socialdemokraternas hjärtefråga så är det uppseendeväckande att man inte lagt ner mer krut på att finna en fungerande lösning än diverse debattartiklar signerade Ylva Johansson?

Regeringen sitter vid makten, har ansvar för folket och borde lyssna och se konsekvenserna av sina beslut. I mina ögon så har vi ett systemfel .. myndigheter som verkar för myndighetens egen skull, som tolkar lagar och förordningar till myndighetens egen fördel och som ser medborgarnas krav som något suspekt, misstänkt och ofta kriminellt.

Ibland känner jag mig som vi skapat ett eget Kafka-land som vi betalar inträdesavgiften till i form av skatter?

Myndigheter som verkar för att tillgodose myndigheternas behov? En svällande maktapparat med ett minskande ansvar för dem vars behov de ursprungligen skulle tillgodose?

Polisen fungerar inte .. och medborgarna tappar förtroendet.

Sjukvården fungerar inte .. och plågade medborgare lämnas utan den hjälp som de har rätt att förvänta sig.

Omsorgen fungerar inte .. och äldre och handikappade får nöja sig med ren överlevnad i stället för den livskvalitet som utlovas i lagen.

Skolan fungerar inte .. och resultatet blir unga människor som ingen vill anställa.

Den yttersta livlinan i form av ett SOS-samtal fungerar inte .. och människor dör.

Uppdraget försvinner i den ekonomiska besparingsniten, myndigheternas maktfullkomliga administration och politikernas eviga ställningskrig .. och glöms bort.

"För vems skull" .. är en fråga som borde ställas bland makthavarna. För vems skull är jag anställd, för vems skull gör jag mitt arbete och för vem är jag redovisningsskyldig?

Äldre vanvårdas både inom kommunala och privata verksamheter .. och politikerna glömmer ansvaret och uppdraget medan de kivas om vinster både politiskt och ekonomiskt. Lagar för att stoppa vinster är akuta under tiden de äldre dör i samma vanvård som vinsterna kommer från .. oavsett om det handlar om konton utomlands eller misshushållning eller tjänstemannaförmåner inom kommunen.

Handikappade får förutsättningarna för sina liv sönderslagna utan att erbjudas ett fungerande alternativ, bara för att de kan föra en gaffel till munnen .. och ingenting annat.

Psykiskt funktionshindrade unga kvinnor som befinner sig på ett förskolebarns nivå förutsätts klara sig själva med hjälp från fullständiga främlingar som har nyckel till deras lägenhet ... medan vi upprörs över unga kvinnor från andra länder som blir inlåsta i lägenheter dit män dras som flugor till en sockerbit.

Är det ingen som ser risken? Tar ansvaret?

Äldre dementa får samma "hjälp" med att få sina nycklar hängande på ett kontor där ingen har/tar ansvar för dem. Äldre kvinnor som inte längre har förmåga att berätta, utnyttjas sexuellt, andra dementa/rörelsehindrade äldre berövas sina tillgångar, bestjäls på sina värdesaker .. och ingen ser risken eller tar ansvar?

Vad gör våra politiker?

De KU-anmäler varandra. Skriver debattartiklar om missförhållanden de inte har en aning om hur de ska lösa. Letar efter möjligheter att smutskasta varandra i strävan efter den makt som de inte vet vad de ska göra med om de får den.

Människors liv bryts sönder därför att regelverken inte längre fungerar. Det är så lappat och lagat av politiska halvmesyrer, oenigheter och eftergifter att det mest består av hål som medborgarna kan försvinna i.

Vi borde åtminstone ha rätt till någon slags information om vad vi har rätt till .. även om det är mindre än vad vi behöver. Hur vi ska klara oss om det värsta händer och vad vi har att förhålla oss till, så vi kan planera våra liv.

En manual? En bruksanvisning? Rutiner? Något .. som ger någon form av vägledning? Vad som helst .. i stället för den godtycklighet och det ointresse som råder nu!

Välfärden .. det brinner ALLA våra politiska partier för. ALLA ska ha fungerande skyddsnät och rätt till hjälp och stöd när livet inte längre håller ihop eller fungerar .. det är ALLA rörande överens om.

Men om de nu är så överens .. varför kan de inte ta och sätta våra behov före den partipolitiska pajkastningen och sätta sig ner och utforma en gemensam välfärdspolitik och så kan de slåss om finansieringen när de kommit överens om ett fungerande system och uppdrag?

Men det är väl roligare och mindre ansträngande att skriva ännu en debattartikel i DN eller komma med ännu en retoriskt fulländad replik i partiledardebatten, antar jag?  

Jag vet inte vad jag tycker är värst .. den totala misstro jag känner inför hela det politiska systemet och våra myndigheter eller det förakt jag känner bubbla upp i rent illamående inför dess företrädare?




18/3 .. Jag fick en kommentar från Johan. Den säger egentligen allt om varför jag känner som jag gör just nu. Jag lägger in den här medan jag funderar vidare över om det ens är någon mening med att ha några åsikter alls som vanlig väljare .. den minst intressanta i hela cirkusen?

Johan sa .. Makt korrumperar och absolut makt korrumperar absolut. 

När SAP och socialdemokratiska regeringar tillskansade sig själva/staten en mycket stor MAKT över vanliga människor, så förlorade socialdemokratiska politiker och tjänstemän samtidigt sin respekt för vanliga människor. 

Idag går borgeliga-, socialdemokratiska/vänster- och miljöpartistiska politiker gemensamt vidare hand i hand på denna stig, som SAP banade.

I normala länder är oppositionen (oavsett om oppositionen är borgelig eller socialistisk) intresserad av att informera väljarna om ett negativt utfall av regringens politik. 

Men Sverige är inte något normalt land.

I Sverige är regering och oppostion gemensamt angelägna att DÖLJA för väljarna hur välfärdssystemen och rättsväsendet faller sönder... eftersom regering och oppostion gemensamt är ansvariga... så vill vare sig regeringen eller oppositionen att väljarna har denna utveckling i fokus. 

Och i ett normalt land anser journalistkåren att dess roll är att informera väljarna om negativa utfall av regeringens politik - oavsett vilken politik det gäller.

Men Sverige är inte något normalt land.

Svenska journalister har i stället påtagit sig en rollen att (i flera frågor) filtrera bort från sin rapportering sådan information, som kan väcka tvivel hos väljarna, om den förda politiken är klok eller ens försvarbar. 

I Sverige finns kort sagt en slags kartell mellan regering, opposition och journaliskåren. När regering, opposition och journalistkåren är överens om, vilka frågor, som väljarna helst inte bör ha i fokus så blir väljarna (föga förvånande) oinformerade och i praktiken vilseledda.

DN,  DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, Expr., Expr., Expr., Expr., Expr., AB, AB, AB, AB, AB, AB, AB,