Grejen med hela språket!

Jag har alltid tyckt om ord .. och bild. Problemet för mig är bara att ord blir bilder när jag hör dem, och förmodligen är det därför jag hade så svårt med matematik fram till det att jag insåg att jag kunde förvandla de meningslösa siffrorna till ord .. dvs pengar eller något annat vardagsnära. DÅ gick det betydligt lättare.

Likadant var det med grammatiken. Ordet verb förvandlades till ett gult ord som beskrev något någon gjorde.. till exempel en gul mask som ville larva iväg mot .. hmm .. vaddå?

.. och så var resten av den lektionen helt bortkastad eftersom jag följde med den gula .. vid det laget, långhåriga .. masken vart den nu var på väg?

En del ord i grammatiken golvade mig så till den milda grad att jag inte ens i dag kan redogöra begripligt för vad de står för. Ett sådant ord .. eller rättare sagt tempus .. är pluskvamperfekt.

PLUSKVAMPERFEKT.

Känn på det ordet. PLUSK VAMP PERFEKT. Jag blev fullständigt salig och än i dag är det ett av mina favoritord tillsammans med bl.a VÄNSÄLL som är som en äng med vitsippor och

saft och bullar serverade på en vit broderad duk.

Nu är det ju ett extra p i min bild av pluskvamperfekt, som föreställer en lättfotad saloonservitris med ett rosa paraply med mintgröna och gula prickar och med en rejäl, rynkad spetskant .. men visst är det väl så alla ser på pluskvamperfektet.

Lite vampigt, omoraliskt, flärdfullt och glamouröst? Pluskvamperfekt MÅSTE nog avnjutas tillsammans med rosa champagne?

IMPERATIV är också ett ord som många bara MÅSTE uppleva som ett ord ifört uniform. En armé av imperativ känns imponerande och IMPERFEKT måste vara den stackars soldaten som knäppt uniformen fel.

Jag lyckades inte så bra med grammatiken som grammatik .. men desto bättre med språket som berättande språk, så det löste sig ändå. Än i dag så bildsätter jag alla nya ord och upplevelser. Ni som kommenterar här, ni ska veta att jag vet PRECIS hur ni ser ut allihop.

Granntanten har jag till och med träffat .. och trots att jag visste på centimetern hur lång hon var så häpnade jag över att hon var kortare än mig. Min inre bild av henne var i alla fall betydligt längre .. och mer strukturerad!

Johan Westerholm som skriver på Ledarsidorna föreställde jag mig länge som en blandning av Raol Wallenberg och Nils Dardel .. tills jag fick se honom på bild och insåg att jag var helt fel ute. Men trots det .. när jag läser det han skriver så ...?

Den här julen fick jag en bok som jag längtat jättejättemycket efter .. Sara Lövestams bok "Grejen med verb". Hade den funnits när jag kämpade med .. eller mot .. grammatiken så hade det kanske inte gjort så stor skillnad på resultatet .. ett paraply är ju alltid ett paraply .. men gjort lektionerna betydligt roligare.

Men Sara Lövestams beskrivning av pluskvamperfekt hade kanske påverkat min bild i en annan riktning, för det känns som om vi är överens rent bildlikt .. på något obestämt sätt?

Pluskvamperfekt, för att äntligen komma till det viktigaste, är alltså tempuset som börjar med hade. "Jag hade limmat på bruden i två timmar när hon plötsligt vände sig mot mig och sa: Vet du vad pluskvamperfekt är? Trodde inte det heller."

Det här är en rolig bok OCH en bok som både ger dig intresse för grammatiken och en bildlik beskrivning som du verkligen har nytta av. LÄS DEN bara för nöjes skull eller för att komma till insikt om vad du missade när du hellre hängde efter en långhårig gul mask som larvade i väg mot närmaste nöjespalats.

AdLibris, Cdon,