Vi hade i alla fall tur med granen ..

 .. är väl en rubrik som sammanfattar julen 2014. Annars kan vi ju lugnt konstatera att planeringen sprack redan på julaftonsmorgonen.

Men eftersom inget blev sämre .. utan bara annorlunda, så är det inget att spilla tid på. Granen däremot blev årets höjdare!

Den står fortfarande upprätt och orörd, vilket gör att jag nästan skäms över alla misstankar jag spridit omkring mig.

I stället för att bli ett klätterträd, blev den en SKOG .. en mystisk plats, där en liten siames kunde smyga och planera sina attacker mot allt och alla. Ju längre dagen led desto större blev likheten  med en sockerstinn 3-åring och när utdelningen av de söndertuggade paketen ägde rum så blev han till den milda grad engagerad att vi började oroa oss för hans hälsa.

Men när papper, pappersrester, snören och kartonger förpassats till en mer kattsäker plats så slog han ihop, förlorade medvetandet och förvandlades till en kattlik variant av Norwegian Blue-papegojan i en Monty Pythonsketch. Som en stelopererad, uppstoppad katt låg han växelvis i någons knä under flera timmar.

Eftersom vi är "smarta" och djurvana människor, så hade vi också inhandlat en kattleksak som skulle hålla honom sysselsatt under måltiderna .. men säg vilka måltider som överträffas av en pipande, uppstoppad "konstmus"? Vi lyckades i alla fall inte åstadkomma några, så måltiderna avåts med en svältande invandrare på verandan. (Maurice är försedd med lettiskt pass och numera en svensk identitet på SVERAK)

Däremot så var musen välanvänd mellan måltiderna. Den första timmen var det jättegulligt att både se och höra jakten. De följande timmarna började det envisa pipandet bli liiiite enerverande och när det slutligen blev alldeles tyst .. blev vi till en början lättade, men så småningom lite oroade.

Tänk om han ätit upp musen?

Det kunde ju vara livsfarligt!

Men i köket, framför den stora vattenskålen satt sadisten och såg den lilla musen kämpa för livet. Vi räddade den .. den kostade i alla fall dryga 50 kr! Efter att ha klämt ur överflödigt vatten så lade vi den på ett element ... och efter ett tag hördes märkliga ljud från hallen där elementet fanns.

Musen huttrade? Brr .. brrr .. brrr .. brr .. brr .. entonigt och envist utan uppehåll. Ju torrare den blev desto gällare och naturtrognare blev klagosången och vi LED och skämdes och mådde dåligt i största allmänhet.

Den huttrande musen åkte ut på verandan för att kyla ner sig. Genom fönstret hördes ett svagt huttrande som vi gjorde vårt bästa för att ignorera.

Men det var outhärdligt. Vi kastade den i soptunnan vid staketet men varje gång vi öppnade ytterdörren så hördes klagosången .. svagt, desperat och ynkligt.

Vi slängde en överfylld soppåse på den och gick och la oss.

På morgonen när vi gick ut med Rackarkotten hördes ett stillsamt pipande huttrande från soptunnan. Det var förfärligt .. vi kände oss som verkligt onda människor och eftersom alla som går förbi passerar vår soptunna, så började vi undra vad grannarna egentligen trodde fanns i den?

Men ingen har frågat .. än. Och nu är det garanterat dödstyst.

Jag känner mig som en mördare.

I dag köpte vi en hundleksak till Maurice. En ekorre på ca 50 cm. Han brottade ner den, kastade den upp luften, gav den ordentligt med stryk och en riktig rundvisning i hemmet utan att den klagade de allra lilla minsta ..

.. sedan rusade han med full fart mot vattenskålen.

Det blev en kollektiv livräddningsinsats och nu har vi bundit fast ekorren i ett snöre i dörrhandtaget.

Men nu är den inte alls kul längre.