Lovebombing ..

.. är en rätt ny företeelse och visst är det väl trevligare och gladare med färggranna hjärtan som uttrycker kärlek och solidaritet än ilsket vrålande vuvuzelor, rånarluvor och skränande hat?

Vi verkar ha tagit ett steg åt rätt håll så att säga .. även om lovebombingen och hatet inte startar förrän Någon Annan pekat ut riktningen. Oftast en rubrikhungrig kvällstidningsjournalist.

Det är så i grunden fel att förstöra det som andra byggt upp av kärlek, övertygelse, omsorg eller solidaritet, det är vi alla överens om .. men trots att ALLA säger samma sak och ger uttryck för samma godhet, solidaritet och kärlek, så finns det alltid NÅGON som ändå raserar eller förstör.

Sett ur den synvinkeln är den sista tidens moské-lovebombing ett friskhetstecken.

Men om vi googlar lite lätt på vandalisering+kyrka så blir proportionerna lite annorlunda. Jag hittar till och med en omvänd rasistisk omfattande skadegörelse på Kungsmarkskyrkan i Karlskrona i maj 2013 .. där fokus låg på att kyrkan fanns i "ett invandrartätt område".

Tänk vad journalisterna vågade skriva så sent som 2013??

Men är det någon som sett motsvarande kärleksförklaringar vid någon av landets alla vandaliserade kyrkor? Har någon sett några rubriker om att kyrkovandalisering är ett "hot mot Sverige" eller några kärleksfulla manifestationer på temat "Rör inte min kyrka"?

Eller vid de vandaliserade synagogorna? Synagogan i Malmö har vandaliserats ett antal gånger och även andra synagogor i landet har vandaliserats .. men jag har aldrig sett någon love-bombing, inga hjärtan och inga förstasidor med rubriken, "rör inte min synagoga"?

Det eldas och vandaliseras förskolor, skolor, brandstationer och diverse andra byggnader som vi gemensamt och solidariskt har bidragit till att bygga upp. Varför lovebombar vi inte och manifesterar mot den typen av skadegörelse?

Mot ALLT hat som tar sig uttryck i meningslös skadegörelse?

Medlidandet och kärleken portioneras också ut lite haltande. Rädslan och oron hos ett 40-tal fullvuxna män som möter snö och is på ett asylboende skapar hjärtsnörp hos en del .. medan ensamheten och utsattheten hos funktionshindrade, psykiskt sjuka och dementa, som tvingas leva i isolerad ångest i brist på bostäder, sällan inspirerar krönikörerna.

Jag kan inte låta bli att fundera över om det inte är bekräftelsen av den egna moraliska överlägsenheten som är målet, före omtanken om utsatta grupper?

Och .. INGEN .. ägnade en tanke åt Ronny Andersson, chauffören som blev strandsatt utanför Östersund när hans buss blev ockuperad och hans dator stulen. Fick han den någonsin tillbaka .. eller blev den ytterligare en kostnad för Migrationsverket?

Vi borde kanske lovebomba Ronny Andersson också, för det är ett helsike att bli av med allt som finns lagrat i en dator. Särskilt med tanke på att det är Någon Annan som numera har tillgång till det.

Kärlek, solidaritet och vackert dekorerade kärlekshjärtan är något fint och bra. Men när det börjar delas ut godhetspoäng på kärleksbetygelserna beroende på vem eller vilka de riktar sig till, så tycker jag mig höra en skärande falsk ton i kärlekssångerna.

ÖP, ÖP, SvD, DN, Expr.,

6mannen, Ledarsidorna, Dick Erixon, Fnordspotting,