Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

måndag 8 februari 2016

Helgens oförutsedda händelser.


Den här helgen har bjudit på tre stora överraskningar som jag fortfarande går omkring och funderar över. Jag börjar bakifrån .. alltså med den sista;

Vårt hus har en lång veranda utanför ytterdörren där det finns ett litet, blått bord och två stolar, där jag hoppas att jag snart kan sitta och ta en kopp kaffe. Där finns också en lång bänk efter husväggen under vilken jag tror jag kan gömma allt som jag inte orkar gömma någon annanstans .. krukor, små trädgårdsspadar, sekatörer och annat som bara är nästan skräp. Ingen mer än jag missar att det finns där .. men jag framhärdar i min tro att det är osynligt och att det bara är skräpet ovanpå bänken som syns.

Så öppnar jag då dörren för att gå ut med soppåsen innan det är dags att låsa och larma för natten. Jag går ut .. stänger dörren .. och känner att någon stryker sig mot benen.

F*n också! Den Makalöse har smitit ut och nu försvinner han väl ut i mörkret och vi .. dvs jag .. får sitta uppe hela natten och oroa mig för räven och vänta på att han behagar komma in igen.

Så döm om min förvåning när det är en ANNAN katt som spinnande slingrar sig runt mina ben?

En svart jättefin katt.

WOOW .. jag har fått en katt till .. var min första tanke, eftersom det, vart femte år eller så, händer att ansvarslösa kattägare dumpar katter på den näraliggande gården. Vår egen hittekatt är en av dem .. och nu var det alltså dags igen.

Men det verkade inte vara en övergiven katt. Den var inte det minsta hungrig och i alldeles utmärkt form .. men väldigt ENSAM för ögonblicket och den hade absolut bestämt sig för att följa med mig in.

Det krossade nästan mitt hjärta att stänga dörren med katten utanför men förmodligen bor den tillsammans med den nyinflyttade familjen i flerfamiljshuset en bit härifrån. Vi ska kolla upp det, om någon undrar.

Den tidigare överraskningen var när vi kvällspromenerade tillsammans med Rackarkotten längs med det djupa, breda diket som är en avlöpare från vår stora å. Något rörde sig vid vattenytan bara några meter från oss .. och där simmade mitt livs första vilda utter.

En UTTER!!

Det var ju nästan magiskt och långt senare förbannade jag mig själv för att jag inte passade på att föreviga tillfället med att ta en bild. Fast då hade väl mycket av upplevelsen förstörts, tror jag.

Den allra första överraskningen kom från en bekant och fd arbetskamrat som vi träffade i affären. H*n berättade .. lite halvt chockad .. att hans 80-åriga mamma hade blivit tafsad på av en helt okänd man, med sydländskt utseende, och att hon inte längre vågade gå ut ensam!

Om hon anmälde det? Nej, det var uteslutet. HAN visste ju var hon bodde .. och hon var livrädd vid tanken på att då han kanske skulle hämnas genom att fullfölja det han påbörjat.

Så snabbt kan ett hem förvandlas till ett fängelse.

Det gav den senaste tidens rapporter om tafsande män en ny dimension. Om en 80 år gammal kvinna inte kan gå fredad och hämta posten i sin egen brevlåda mitt på dagen .. då måste väl också JAG (?) ha en mer främlingsförsiktig inställning när jag går ut ensam i samhället?

För säkerhets skull började jag genast sy en lång kjol till våren. En grå, i rätt tungt tyg. Jag är helt övertygad om att långa kjolar kommer att bli den kommande sommarens hetaste plagg.


9 kommentarer:

  1. Hej.

    Det finns lämpliga accessoarer, både statligt sanktionerade och ej så.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eftersom jag bor på landet så finns alla passande accessoarer på plats i ett praktiskt "smyckesskåp". ;-)

      Radera
    2. jag ska köpa lite accessoarer nästa gång jag är i tyskland. Frågan är ju vem som får längst straff om jag blir attackerad. Den/de som står för attacken eller jag som använder mina accessoarer?

      Radera
  2. Detta kommer naturligtvis att leda till att en massa kärringar börjar klä sig i korta kjolar, nätstrumpor och spetsbehå i hopp om att det inte är försent att bli tafsade på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Snälla du .. det finns hopp för dig också om du investerar i ett par gulliga kortbyxor. ;-)

      Radera
    2. Min särbo föreslog ett par rutiga med rutig keps till.

      Radera
    3. Åh .. vad gulligt! :-)

      Radera
  3. Om de tre händelserna...
    I den första känner jag igen mig, samlar också på massa "bra-ha" saker som alla (?) andra ser som skräp). Lämnar katten därhän, hos oss skulle den inte överleva många minuter. Hundarna anser nämligen att katter är jaktbart vilt.
    Den andra.. liiite avundsjuk att du fick se en utter! ;-) Grattis!!!
    Den tredje... tror jag ska beväpna mig snarare än anpassa mig medelst långa kjolar och annat.


    SvaraRadera
  4. Det där låter som min katt. Har en mörk katt som är väldigt kelen. Ibland ser man folk som sätter sig på huk på gångvägen och då kan man ge sig fasiken på att det är Zorro som vält omkull strategiskt framför dem så de inte har något annat val än att klappa honom.

    När det gäller uttern. När jag gick i 8an så praktiserade jag på en viltstation då fick jag gå in och klappa en utter när mina skolkompisar från klassen under var på besök där. Mäktigaste känslan där var dock att gå in i buren och mata en skadad fiskgjuse.

    När det gäller tafsandet så har jag inga ord..

    SvaraRadera