Helgens oförutsedda händelser.

Den här helgen har bjudit på tre stora överraskningar som jag fortfarande går omkring och funderar över. Jag börjar bakifrån .. alltså med den sista;

Vårt hus har en lång veranda utanför ytterdörren där det finns ett litet, blått bord och två stolar, där jag hoppas att jag snart kan sitta och ta en kopp kaffe. Där finns också en lång bänk efter husväggen under vilken jag tror jag kan gömma allt som jag inte orkar gömma någon annanstans .. krukor, små trädgårdsspadar, sekatörer och annat som bara är nästan skräp. Ingen mer än jag missar att det finns där .. men jag framhärdar i min tro att det är osynligt och att det bara är skräpet ovanpå bänken som syns.

Så öppnar jag då dörren för att gå ut med soppåsen innan det är dags att låsa och larma för natten. Jag går ut .. stänger dörren .. och känner att någon stryker sig mot benen.

F*n också! Den Makalöse har smitit ut och nu försvinner han väl ut i mörkret och vi .. dvs jag .. får sitta uppe hela natten och oroa mig för räven och vänta på att han behagar komma in igen.

Så döm om min förvåning när det är en ANNAN katt som spinnande slingrar sig runt mina ben?

En svart jättefin katt.

WOOW .. jag har fått en katt till .. var min första tanke, eftersom det, vart femte år eller så, händer att ansvarslösa kattägare dumpar katter på den näraliggande gården. Vår egen hittekatt är en av dem .. och nu var det alltså dags igen.

Men det verkade inte vara en övergiven katt. Den var inte det minsta hungrig och i alldeles utmärkt form .. men väldigt ENSAM för ögonblicket och den hade absolut bestämt sig för att följa med mig in.

Det krossade nästan mitt hjärta att stänga dörren med katten utanför men förmodligen bor den tillsammans med den nyinflyttade familjen i flerfamiljshuset en bit härifrån. Vi ska kolla upp det, om någon undrar.

Den tidigare överraskningen var när vi kvällspromenerade tillsammans med Rackarkotten längs med det djupa, breda diket som är en avlöpare från vår stora å. Något rörde sig vid vattenytan bara några meter från oss .. och där simmade mitt livs första vilda utter.

En UTTER!!

Det var ju nästan magiskt och långt senare förbannade jag mig själv för att jag inte passade på att föreviga tillfället med att ta en bild. Fast då hade väl mycket av upplevelsen förstörts, tror jag.

Den allra första överraskningen kom från en bekant och fd arbetskamrat som vi träffade i affären. H*n berättade .. lite halvt chockad .. att hans 80-åriga mamma hade blivit tafsad på av en helt okänd man, med sydländskt utseende, och att hon inte längre vågade gå ut ensam!

Om hon anmälde det? Nej, det var uteslutet. HAN visste ju var hon bodde .. och hon var livrädd vid tanken på att då han kanske skulle hämnas genom att fullfölja det han påbörjat.

Så snabbt kan ett hem förvandlas till ett fängelse.

Det gav den senaste tidens rapporter om tafsande män en ny dimension. Om en 80 år gammal kvinna inte kan gå fredad och hämta posten i sin egen brevlåda mitt på dagen .. då måste väl också JAG (?) ha en mer främlingsförsiktig inställning när jag går ut ensam i samhället?

För säkerhets skull började jag genast sy en lång kjol till våren. En grå, i rätt tungt tyg. Jag är helt övertygad om att långa kjolar kommer att bli den kommande sommarens hetaste plagg.