Döden och Dan Eliassons Magiska Förändringskurva.

När min pappa dog läste jag Elisabeth Kübler-Ross´ böcker om sorg och sorgearbete. Aldrig hade jag väl trott att jag över 20 år senare skulle få se samma utvecklingskurva i samband med omorganisationen inom polisen?

Elisabeth Kübler-Ross´ ca 50 år gamla kurva över sorgearbete har alltså kapats av penningsugna managementkonsultföretag och blivit esset i rockärmen för Dan Eliasson som därmed skapat den perfekta ursäkten för missnöjda medarbetare. För ju mer missnöje .. desto effektivare förändringsarbete??

Eller som Rikspolischefen själv uttrycker sig i ett meddelande till de uppgivna poliserna .. .. "Jag hoppas att ni kommer ihåg förändringskurvan. När vi själva omfattas av förändringen är vår första spontana reaktion ofta förnekelse, ibland till och med chock"  .. och som tröst och kompensation för sämre lön och arbetstider, erbjuder han .. "smarta mobiler till alla i yttre tjänst"

Eller som polisprofessor Bo Wennström tolkar budskapet .. "Allt ont ligger i det förgångna och bara den underbara reformen får verka kommer alla problem att lösa sig".

Denna förändringsidé är så magisk att polisprofessorn anser att Dan Eliasson fortsättningsvis bör tituleras Framtidsfursten så att ingen förknippar hans pågående sorgearbete med verkligt polisarbete.

Visst är Sverige fantastiskt? Och ännu mer fantastiskt är hur många förändringskurvor som skapats utifrån Elisabeth Kübler-Ross´ ursprungliga förklaringskurva över människors djupa sorg vid förlusten av en nära anhörig. Googla gärna fram "bilder på förändringskurva" och .. vips .. så har ni tillgång till lösningen på alla problem.

Det är inte utan att jag misstänker att till och med Socialdemokraterna har en alldeles egen Förändringskurva som förklarar de vikande förtroendesiffrorna som en framgångsrik effekt av regeringens lysande förändringsarbete.

Det är bara att följa Dan Eliassons förändringskurva och inse att regeringen just nu njuter av att befolkningen befinner sig i stadiet "Apati" där det är fullt naturligt .. och önskvärt .. att vi känner ..  "Orkar inte engagera mig, kan ändå inte påverka".

När valrörelsen börjar, ungefär vid hösten 2017, är nog tanken att vi ska uppnå "Acceptans" och tänka "Nu är det som det är. Vi får göra de bästa av situationen".  Och på upploppet inför valet ska vi alla, som beräknat, landa i "Uppslutningsfasen" och utbrista i ett rungande "Let´s go" och rösta för att behålla Stefan Löfven som statsminister.

Fast det ser ut att gå lite trögt för Dan Eliasson. Efter ett års idogt sorgearbete verkar poliskåren ha fastnat på steg två i förändringskurvan, där de enbart känner "Ilska" och "Ni har tagit helt fel och fattar ingenting". Men steg två är ju i alla fall ETT steg närmare "Let`s go" än steg ett .. vilket måste ses som en framgång, eller hur?

Men förändringskurvan är nog lika värdefull för Dan Eliasson som den tredimensionella Kartan är för Mehmet Kaplan. Han tycks se den som LÖSNINGEN på alla problem, trots att han har misslyckats med att överföra den till två stora myndigheter .. Migrationsverket och Försäkringskassan .. och är nu på god väg att göra detsamma med Polismyndigheten?

Jag fattar bara inte varför Dan Eliasson fortfarande klamrar sig fast vid den här typen av förändringsmodell, som annars bara används för att sänka produktionskostnaderna .. antal anställda .. för att öka lönsamheten .. vinsten .. inom tillverkningsindustrin?

Var ligger vinsten för Framtidsfursten Dan Eliasson? Varför är han så totalt fokuserad på att sälja in dessa kostsamma, ineffektiva, vinstdrivande system i verksamheter som i stället för vinst ska ge en väl fungerande samhällsservice?