.. är nog när Rackarkotten intresserat nosade på stjärten på
en jättestor huggorm som låg ungefär en decimeter från min vänstra fot medan vi
stod och väntade på att gå över vägen.
Min spontana reaktion var att rycka till mig hunden och
kasta mig rakt ut i körbanan framför den kommande bilen och det var bara tack
vare Maken, som rådigt ryckte oss båda i säkerhet, som vi undvek ett tragiskt Snakexit.
Vi var alla .. inklusive ormen .. chockade, men oskadda och
oormbitna. Minst skakad var Maken som till och med gjorde sig rolig med en
kommentar om hur det kan bli när man reagerar med reptilhjärnan .. hahaha.
Men jag ska aldrig, aldrig mer gå över vägen just där ..
för det här var andra gången som vi stötte på den här monsterormen.
Hu! Vilken tur att ni klarade er från att bli bitna. Det är _inte_ kul med ormbitna hundar. Våra blev det för några år sedan och smärtan som den som blev biten först hade var inte trevlig, saliven bara rann och när jag försökte torka bort den skrek hon av smärta.
SvaraRaderaHundar och ormar är en dålig kombination.
så häftigt! Älskar ormar. Men det är klart att de gör sig bäst på behörigt avstånd även om jag klappat en å annan
SvaraRaderaMåste erkänna att jag i smyg tycker Makens kommentar var väldigt rolig, men jag lovar att inte säga det högt.
SvaraRaderaSå här mellan dig och mig kan jag väl säga att jag också tyckte den var väl funnen ;-)
RaderaMe to! :)
Radera