onsdag 8 juni 2016

Livet kan vara rätt rörigt ... ibland.


Den senaste tiden har inte bara bjudit på diverse hårresande rörigheter som kommer att ingå i regeringens höstbudget, utan har också varit rätt rörig rent privat.

Det började med en hudförändring som helt oväntat och oförklarligt började anta en ny och rätt obehaglig form .. så den skars bort och visade sig lyckligtvis vara helt ofarlig .. men jag hann tänka en hel del, måste jag erkänna.

Eftersom ingreppet skedde på samma ställe som jag själv brukar sitta på så var det inte heller helt behagligt att tillbringa över en timme i tandläkarstolen dagen därpå.

Och när det känns ont lite här och där så är det naturligtvis läge för att upptäcka att det sitter en fästing fast förankrad mitt mellan brösten och .. helt typiskt .. så misslyckades jag att få bort den oskadd.

Jag plockar bort hur många fästingar som helst från hund och katter under en sommar. Jag misslyckas aldrig .. men just den här var undantaget. Det kliade, svullnade, blev infekterat, men det uppstod ingen rund och alarmerande röd ring runt bettet. Man får vara tacksam för det lilla.

Så var det då dags att åka till veterinären och kontrollera fettknölen som Milly Rackarkott har haft på vänster sida vid bakbenet sedan den dag vi träffades. Den har vuxit mer och mer för varje år, var inte direkt rörelsehindrande, men veterinären bedömde ändå att den måste opereras bort innan hon blev för gammal för att orka med ingreppet. En liten enkel operation, var det tänkt.

I går lämnade vi henne och fram mot kvällen fick vi veta att allt var betydligt mer komplicerat än vad vi trodde. Det var tydligen en lika stor knöl på insidan som det var på utsidan. Vår stackars Rackarkott fick därför stanna över natten och nu ligger hon med ett morfinplåster och ett äckligt dränage och lider under skrivbordet och jag bara längtar till den 20:e då allt .. förhoppningsvis, ta i trä .. ska vara över.

Det finns helt andra saker som jag hellre vill skriva om, men just nu har jag svårt att fokusera på något annat än de förebrående blickarna som följer mig vad jag än gör.

Jag har enorma skuldkänslor och känner tydligt att ALLT är mitt fel.


1 kommentar:

  1. Åååh... Stackars er båda!!!!
    Förhoppningsvis blir allt bra snart!
    *hatar fästingar*

    SvaraRadera