De lågavlönade kvinnorna betalar för den Feministiska Regeringens politik.

Svenska pensionärer hör till de värst drabbade i Europa och mest utsatta är äldre kvinnor, enligt EU-kommissionens statistik.

355 000 svenska pensionärer lever under EU:s gräns för risk för fattigdom – en ökning med 40 000 personer på ett år, och 25,4 procent av  Sveriges pensionärer över 75 år lever under EU:s gräns för risk för fattigdom .. de flesta är kvinnor.

Var tredje kvinna över 75 år har inkomster under EU:s gränsvärde för risk för fattigdom.

Det innebär att alldeles för många av dem som har varit själva förutsättningen för landets välfärd, i dag inte kan köpa glasögon, få tandvård eller har råd med receptförskrivna läkemedel utan att söka hjälp från ideella organisationer som Stadsmissionen, kyrkan eller Röda korset.

Det är ovärdigt .. framför allt sett ur ett feministiskt perspektiv, vilket Stefan Löfvens regering påstår sig göra.

Vad är det som hindrar att svenska fattigpensionärer får samma generösa tandvårds- och sjukvårdsrabatt som tiggare och papperslösa flyktingar utan uppehållstillstånd?

Enligt Vänsterpartiet och regeringen bör glasögon ses som ett nödvändigt hjälpmedel och som en kostnadsfri rättighet för barn upp till 19 år. Varför ses inte glasögon som ett nödvändigt rättighet för dem som efter ett långt arbetsliv hamnat under fattigdomsgränsen?

Det är också de välfärdsarbetande kvinnorna som bär den tyngsta bördan när landets befolkning ökar dramatiskt på kort tid. Det är kvinnorna i vården och omsorgen som inte bara ska vårda de äldre på minut-schemalagda arbetspass där det knappt finns utrymme för att gå på toaletten .. de ska också täcka upp för varandra när någon blir sjuk, ständigt ställa upp när flödet av hjälpbehövande blir större än beräknat och de ska ta hand om allas våra barn i allt större grupper.

Det är inte konstigt att sjukskrivningar med diagnoserna utmattningsdepression, ångest, utbrändhet eller annan psykiskt sjukdom ökar. Men den Feministiska Regeringens lösning är ... att försvåra dessa vardagshjältars återhämtning genom att tvinga dem tillbaka till kaoset och kraven, för deras eget bästa?

Annika Strandhäll uttalade sig i går och höll med om att det kanske var liiite fel att den som var under utredning inte fick någon sjukersättning.

Jodå, hon fattade att det kanske inte var någon höjdare att både vara utmattad, deprimerad och utbränd samtidigt som de ekonomiska förutsättningarna drogs tillbaka av besparingsskäl. Hon kunde till och med förstå att det kunde vara till hinder för ett tillfrisknande. I sin godhet lovade hon att göra något åt det.

Så nu kan kommunikationen mellan Försäkringskassan och läkaren ske med sms i mobiltelefonen så avslaget på sjukskrivningen kan komma mycket snabbare!

Det är ju fantastiskt för den som redan varit hemma och gråtit av utmattning en vecka innan beskedet om att det inte blir någon sjukersättning kommer. Jag antar att var och en som får det beslutet skärper till sig och glatt skuttar iväg till arbetsplatsen .. sjungandes den Feministiska Regeringens lov?

Men det är inte bara sjukskrivna, utarbetade människor som kostar för mycket.

 Assistansersättningen har också skenat i höjden och ingenstans ser jag att någon gjort en koppling mellan det och de ökande befolkningssiffrorna .. trots att det i dag finns assistansanordnare som enbart sysslar med att administrera assistansen för utrikes födda.

I stället fabriceras "bevis" om fusk som är i storleksordningen 1% och hetsas mot advokatkostnader som tvingas fram när svårt funktionshindrade blir av med ett stöd som de haft i 20 år eller mer. Fräckheten att vilja försvara sig när förutsättningarna för ett värdigt liv försvinner är helt ofattbar, enligt Åsa Regner som ser det som ett avancerat överutnyttjande av lagliga rättigheter.

De som plötsligt inte längre kan leva de liv de trott de hade rätt att leva .. erbjuds inga alternativ. Föräldrar, många äldre fattigpensionärer .. de flesta kvinnor/mammor .. får kliva in som obetalda vårdare/assistenter utan möjlighet att försörja sig på annat än pension, försörjningsstöd, "barnets" pension och/eller tillsammans med en yrkesarbetande äkta make som kan "avlasta" på "fritiden".

Någon kanske vill påpeka att kommunen har skyldighet att hjälpa till? Och kommunerna gör nog så gott de kan, men många kommuner måste skära i välfärden för att ha råd med kraven från den Feministiska Regeringen. Så .. i vissa fall erbjuds enbart punktinsatser, av samma typ som hemtjänst, till människor som mer än några andra i samhället är totalt beroende av kontinuitet, trygghet och en begriplig vardag.

För när det gäller funktionshindrades anhöriga anser inte den Feministiska Regeringen att det är något fel att tvinga in kvinnor i hemmafru-tvångströjan igen.

Vad som händer med dem som inte har föräldrar kvar i livet kan man lätt få reda på genom att googla funktionshindrad+våldtäkt eller funktionshindrad+rån.

Jag har nämnt befolkningsökningen i sammanhang som på twitter hade gett mig nazistfascistrasistultranationalist- beteckningen. Min enda ursäkt är att jag bara är en av den obegripliga del av "folket" som den verkliga eliten har stora problem med just nu. Men det finns en annan sida som jag också tycker är väldigt märklig.

Bland alla dem som kommit för att stanna finns många kvinnor. Det föds många flickor och många av dem föds in i den kultur som deras föräldrar flytt från.

Den Feministiska Regeringens ointresse för dessa kvinnor är anmärkningsvärd. Det borde inte få förekomma tvångsäktenskap och barnäktenskap. Vuxna kvinnor borde inte leva isolerade utan att någonsin lära sig språket i sitt nya land, unga kvinnor borde inte oskuldstestas, bevakas eller hedersmisshandlas/mördas.

Feminism kan inte vara en grupp särskilt utvalda kvinnor som tar sig rätten att försvara en annan grupp kvinnors rätt att bli förtryckta enligt religion och kulturell uppväxtmiljö?

Vi ska väl inte bortse från att det finns kvinnor i Sverige som inte kan eller får leva på samma villkor som alla andra? Men det gör vi och det sopas under mattan och hänvisas till religion och kultur på ett obegripligt positivt sätt?

Av en Feministisk Regering som sparar pengar på de svagaste kvinnornas bekostnad?