Tack, Bengt Ohlsson!!

Jag är så in till döden trött på Dagens Nyheter.

Det vanligaste trätoämnet mellan mig och Maken är hans ovilja att avsluta DN-prenumerationen som betalas av hans arbete .. och min brinnande önskan att den summan ska användas till något bättre.

De som växer upp nu har ingen aning om hur respekterade tidningar som Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet en gång var. De stod för "sanningen" .. en för medborgarna och en annan för övre medelklass/överklass och det var mils avstånd mellan morgontidningarnas kvalitetsartiklar och kvällstidningarnas skvaller- och sensationsrapportering.

Nu är den gränsen nästan utsuddad .. med undantag för märkligt hopsnickrade politiska ekonomikrönikor undertecknade av nöjesjournalister, kändisar, kännigendisar och halvt bortglömda representanter från kultureliten som ändå gör att det finns kvar ett visst avstånd nedåt.

Totalt sett är det inget större nöje att läsa dagens tidningar. Är du inte deprimerad innan så blir du garanterat det innan du orkat igenom dagens pekpinnar i form av särskilt utvald nyhetsrapportering, ledare och krönikor.

Det var länge, länge sedan jag lade ifrån mig en tidning och kände mig inspirerad, hoppfull och engagerad .. kanske till och med road.

Så hur illa jag än tycker om Peter Wolodarski och det han gjort med Dagens Nyheter och hur motvilligt jag än låter Maken släpa in tidningen i vårt hem, så måste jag ändå tacka Bengt Ohlsson för mitt första spontana gapskratt i år.

Det kändes välgörande befriat.

Nu har jag ju kanske inte ett riktigt politiskt korrekt sinne för humor och såå märkvärdigt roligt var det kanske inte och kanske borde jag också veta min plats och låta Bengt Ohlssons skämtsamhet ligga kvar där den föll .. under största möjliga tyyyyystnad!

Jag borde tänka som Bengt Ohlsson själv .. Jag vet att jag inte är den sortens person som drar den här sortens skämt. Men jag är väl trött på att vara den sortens person som jag är.

Eller har blivit?

Så i stället tackar jag för att jag åtminstone en enda gång i år fick skratta, helt oväntat, överraskat och härligt befriande .. utan att behöva snegla ängsligt åt varken höger eller vänster.

.