Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

söndag 25 december 2016

"Du lilla söta, fina kissekatt .. min egen lilla skatt"



.. så sjöng Dottern för vår egen lilla Hittekatt, när vi hoppades att hon skulle överleva efter sin dåliga start i livet.

Hon var så förtvivlat mager att vi inte vågade ge henne mer än lite mat i taget, fördelat över vårt dygns vakna timmar. Själv sov hon .. fullständigt utmattad .. i två veckor.

Jag satt i korgstolen med henne i knät, hennes trygghetsbehov var oändligt, hon klamrade sig fast vid mig och medan jag smekte hennes svartvita päls lyckades jag också befria henne från 50 äckliga fästingar som satt överallt på hennes utmärglade kropp. Veterinären sa att hon var så utsvulten att kroppen börjat tära på sina muskler för att överleva .. och att det var möjligt att hon tagit skada av det för all framtid.

Hon var en hjärtskärande uppenbarelse .. men en riktig överlevare och när hon väl insett att hon inte kunde jaga ut hundarna och de andra katterna ur huset, såg hon till att bli ledare för hela högen.

Men hon vägrade att gå ut. ALDRIG MER tänkte hon vara ensam ute, även om ytterdörren stod öppen och sommaren var varm och härlig. Jag tog henne i famnen och promenerade runt tomten. Hon klamrade sig fast och körde klorna i mig för att vara riktigt säker på att jag inte skulle överge henne, men så småningom började hon följa med till fots .. nära, nära.

Hela tomten utforskade vi tillsammans den sommaren. Vedhögen, staketet, uteplatsen, den raserade jordkällaren och alla träd och buskage. Vi kunde se hur hon skapade en mental karta över gömställen och flyktvägar .. och till slut, började hon utforska själv.

Men hon gick aldrig utanför staketet.

Jag glömmer aldrig den dagen då jag satt på verandan med min kaffekopp och fick se en mycket stolt liten katt komma gående över grusplanen med en sork i munnen. Hon spann så det hördes lång väg, medan hon skyndade sig fram till mig och lade gåvan framför mina fötter. Hon såg så lycklig och förväntansfull ut att jag bara inte kunde låtsas om att just den sorken förmodligen dog innan Hittekatten ens var född.

Men trots att den var fullständigt mumifierad, platt och stel som en pinne .. så hade hon ju faktiskt hittat den alldeles SJÄLV.

Ingen av alla mina fyrfota vänner har stått mig så nära. Hon visste att vi var hennes sista chans, vi visste att vi hade räddat hennes liv .. sådant betyder något och vi var så tacksamma hela livet att vi fick den chansen tillsammans.

I dag satt jag i samma korgstol med Hittekatten i knät, smekte hennes svartvita päls och lyssnade till hennes sista andetag.

Det gör obeskrivligt ont. Jag brukar säga att varje förlust gör ett hål i hjärtat .. men i dag när hon lämnade oss, blev tomheten påtaglig i hela hemmet och för hela familjen. Det känns nästan ofattbart att vi ska fortsätta som vanligt utan att hitta henne vid kylskåpet klockan tio med krav på lite filmjölk, och vid matbordet .. spik klockan tolv .. redo att dela vår lunch. Hon var alltid så sällsynt närvarande och varje kväll i tolv år har hon legat i soffan hos mig.

Vi saknar henne redan så oändligt .. vår lilla söta, fina kissekatt.

Vår egen lilla skatt.




12 kommentarer:

  1. Åååh! Inga ord. Beklagar sorgen. Önskar er allt gott.

    SvaraRadera
  2. Svart-Malin25/12/16 22:20

    Beklagar sorgen.

    Det är något speciellt med hittekatter. Min egen ville inte heller gå ut och jag kunde länge ha dörren vidöppen utan att hon visade minsta intresse. Hon hade också fått nog av att vara ute och fara illa i den farliga utomhusvärlden.

    Jag beklagar verkligen, men din söta, fina kissekatt fick i alla fall gå bort i tryggheten i din famn och det är värt mycket.

    SvaraRadera
  3. Beklagar verkligen sorgen...känns som 2016 varit ett tufft år för dig. Hoppas det nya året kommer vara mer glädjande.

    SvaraRadera
  4. Beklagar sorgen. Har svårt att hitta några andra ord.

    SvaraRadera
  5. Så ohejdat vackert skrivet Any, otroligt mödosamt men lätt och tom jag som är svårt allergisk och dessutom får astma av katter känner din kärlek och smärta beskrivande betydelsen av denna varelse som följt er så länge

    SvaraRadera
  6. PS

    Vad många avsked ni verkar haft detta år

    SvaraRadera
  7. Jag beklagar sorgen, ni fick tolv underbara år.

    SvaraRadera
  8. Hej Any!
    Följer din blogg dagligen dels för att jag delar dina värderingar och åsikter och dels för att du alltid skriver så bra. Jag är ingen djurmänniska och har därför aldrig förstått kärleken till ett husdjur....
    Förrän idag!
    Du skriver så vackert och sorgset beskrivande, så att jag fick en tår i ögat. Flera faktiskt. Jag beklagar verkligen sorgen men tackar dig oändligt mycket för att du delar med dig av dina känslor....
    Många kramar: Christian

    SvaraRadera
  9. Men katter dör väl inte, de "vandrar mellan världarna" & återkommer? De tar "paus" en stund..

    SvaraRadera
  10. Jo, så är det. Minns vår egen Katt med stort K. Han kom till oss idag, Menlösa Barns Dag, för precis 30 år sedan. Blev 16 år, någonting.

    Mjau, kompis. Mjau.

    SvaraRadera
  11. Åh, jag har inte haft på datorn på flera dagar, så först nu ser jag det sorgliga som hänt. Stackars, stackars er! Med tårarna rinnande kan jag bara beklaga er stora sorg. Det gör ju så ONT!

    SvaraRadera