Stefan Löfven, Anna Kinberg Batra och jag ..

Vår statsminister skrev ett facebook-inlägg i går kväll och var förmodligen väldigt nöjd med den fyndiga inledningen .. ”Ungdomar är smartare än högerpolitiker”.

Den följande texten avspeglar inte bara Stefan Löfvens syn på den ”klassiska högern” utan också Socialdemokraternas syn på ”vanliga knegare” som lättpåverkad väljarboskap. För det är väl inga andra än medlemmarna i vänstereliten som använder sig av de förlegade uttrycken ”vanliga knegare” och ”pigor” nu för tiden?

För hans skull får vi väl hoppas att han inte får lika stor anledning att ångra det han skrivit som Anna Kinberg Batra fick efter uttalandet ”stockholmare är smartare än lantisar”.

Men är det inte lite farligt att ta ut segern i förskott? Vad är det som säger att det nya sysselsättningsknepet kommer att bli den succé som regeringen förväntar sig? Jag menar, nu när alla unga, vuxna ensamkommande ska gå i gymnasiet för att få stanna i landet så är väl tanken att de också ska få ta del av den grundläggande behörigheten som ger behörighet till högre studier?

Annars ökar ju klyftan mellan inrikes- och utrikesfödda i arbetslöshetsstatistiken?

Något annat som förmodligen också kommer att öka är skolans problem när även gymnasie- och högskolorna får ta del av det som gör att lärarna i grundskolan lämnar yrket i lika stor utsträckning som poliserna. Eller tänker jag fel nu?

Det kanske hade varit bättre att inleda med .. ungdomar är smartare än politiker?

Men det är klart, om utfallet inte blir det förväntade och Stefan Löfven inte visar sig vara smartare än högerpolitiker, så kan han kanske skylla på den som egentligen sköter hans facebook-konto och påstå att det som publicerats i hans namn inte var riktigt okej eller ens acceptabelt.

Ett litet tips bara, från mig som använde Katten som spökskrivare till årets julklapp till nära och kära, en liten bok med titeln .. Katter är smartare än människor och stockholmare.

Hon var garanterat smartare än vänsterpolitiker!

"Du lilla söta, fina kissekatt .. min egen lilla skatt"

.. så sjöng Dottern för vår egen lilla Hittekatt, när vi hoppades att hon skulle överleva efter sin dåliga start i livet.

Hon var så förtvivlat mager att vi inte vågade ge henne mer än lite mat i taget, fördelat över vårt dygns vakna timmar. Själv sov hon .. fullständigt utmattad .. i två veckor.

Jag satt i korgstolen med henne i knät, hennes trygghetsbehov var oändligt, hon klamrade sig fast vid mig och medan jag smekte hennes svartvita päls lyckades jag också befria henne från 50 äckliga fästingar som satt överallt på hennes utmärglade kropp. Veterinären sa att hon var så utsvulten att kroppen börjat tära på sina muskler för att överleva .. och att det var möjligt att hon tagit skada av det för all framtid.

Hon var en hjärtskärande uppenbarelse .. men en riktig överlevare och när hon väl insett att hon inte kunde jaga ut hundarna och de andra katterna ur huset, såg hon till att bli ledare för hela högen.

Men hon vägrade att gå ut. ALDRIG MER tänkte hon vara ensam ute, även om ytterdörren stod öppen och sommaren var varm och härlig. Jag tog henne i famnen och promenerade runt tomten. Hon klamrade sig fast och körde klorna i mig för att vara riktigt säker på att jag inte skulle överge henne, men så småningom började hon följa med till fots .. nära, nära.

Hela tomten utforskade vi tillsammans den sommaren. Vedhögen, staketet, uteplatsen, den raserade jordkällaren och alla träd och buskage. Vi kunde se hur hon skapade en mental karta över gömställen och flyktvägar .. och till slut, började hon utforska själv.

Men hon gick aldrig utanför staketet.

Jag glömmer aldrig den dagen då jag satt på verandan med min kaffekopp och fick se en mycket stolt liten katt komma gående över grusplanen med en sork i munnen. Hon spann så det hördes lång väg, medan hon skyndade sig fram till mig och lade gåvan framför mina fötter. Hon såg så lycklig och förväntansfull ut att jag bara inte kunde låtsas om att just den sorken förmodligen dog innan Hittekatten ens var född.

Men trots att den var fullständigt mumifierad, platt och stel som en pinne .. så hade hon ju faktiskt hittat den alldeles SJÄLV.

Ingen av alla mina fyrfota vänner har stått mig så nära. Hon visste att vi var hennes sista chans, vi visste att vi hade räddat hennes liv .. sådant betyder något och vi var så tacksamma hela livet att vi fick den chansen tillsammans.

I dag satt jag i samma korgstol med Hittekatten i knät, smekte hennes svartvita päls och lyssnade till hennes sista andetag.

Det gör obeskrivligt ont. Jag brukar säga att varje förlust gör ett hål i hjärtat .. men i dag när hon lämnade oss, blev tomheten påtaglig i hela hemmet och för hela familjen. Det känns nästan ofattbart att vi ska fortsätta som vanligt utan att hitta henne vid kylskåpet klockan tio med krav på lite filmjölk, och vid matbordet .. spik klockan tolv .. redo att dela vår lunch. Hon var alltid så sällsynt närvarande och varje kväll i tolv år har hon legat i soffan hos mig.

Vi saknar henne redan så oändligt .. vår lilla söta, fina kissekatt.

Vår egen lilla skatt.

Hittekattens blogg.

Under ett års tid, januari 2009 till januari 2010, hade jag två bloggar. Den ena var ungefär som den här; en plats där jag funderade över vardagen och samhället sett ur mitt alldeles eget gräsrotsperspektiv .. och den andra var ett försök att beskriva samma verklighet som min hittekatt såg den.

Orsaken till att det blev så var att det var ungefär då som det som senare kom att kallas Åsiktskorridoren bildades, vilket gjorde att jag .. precis som i dag .. kände obehag inför intoleransen och den totala tondövheten hos dem som ansåg sig ha tolkningsföreträde i så gott som alla frågor.

Jag behövde något annat .. och livet ur ett kattperspektiv är på sätt och vis lite lättare att förhålla sig till och roligare att skriva om.

Jag har naturligtvis sparat Hittekattens blogg .. på samma sätt som jag sparat på allt annat .. brev, dagböcker, lösa anteckningar, tidningsurklipp och annat som kan vara roligt att förgylla en regnig dag med.

I dag är det en mentalt regnig dag och därför får ni nöja er med Hittekattens sista inlägg på sin blogg  ..

Hittekatten funderar över Politik?

Mina människor blir väldigt upphetsade ibland. Plötslig pratar, pratar och pratar de med upprörda röster .. utan att något särskilt har hänt och utan att någon annan är med?

Då handlar det om Politik!

Obegripligheternas obegriplighet om någon frågar mig. Men som jag har förstått det fungerar det ungefär så här ..

I min familj finns Människan, Maken och Dottern .. och JAG. Hundarna och de andra katterna är så att säga oviktiga i sammanhanget.

Människan kan lova att ge mig rökt skinka varje dag om jag i min tur lovar att bara älska HENNE .. vilket är ett rätt hyfsat avtal, tycker jag.

Men då kan Maken lova mig Lax varje dag om jag lovar att bara älska HONOM .. vilket gör det hela lite knepigare eftersom den rökta skinkan då inte längre är ett alternativ?

Sedan kan det också bli så lurigt att Dottern lägger in ett anbud på RÄKOR varje dag i utbyte mot min oreserverade kärlek ... vilket känns lite sisådär trovärdigt eftersom hon inte alltid är hemma varje dag? Men räkor toppar det mesta .. så det tål att tänkas på.

Det kan också bli ännu jobbigare om Människan och Dottern går samman och LOVAR fri tillgång på BÅDE räkor OCH rökt skinka om de får bestämma när och vem jag ska dyrka för tillfället .. något som gör att det blir liiite rörigt med självbestämmandet och friheten?

Men räkor OCH rökt skinka är mer än bara lax, det är det!

Detta är alltså Politik? Man lovar något och får räkor, lax, rökt skinka .. eller kanske till och med HUMMER, om man spelar sina kort väl?

Fullt så enkelt är det nog inte .. säger Människan och förklarar att om jag lovar bort mig till någon så måste JAG hålla min del av avtalet .. i FYRA ÅR!!

Men den som lovat kan ge fullständigt katten i att hålla sin del av avtalet .. eller ge räkorna, laxen och den rökta skinkan till någon annan katt!!

Hur är detta möjligt?

Hur kan människorna gå på det år efter år .. och finna sig i det? Och varför pratar de så upprört om det, trots att ingenting någonsin förändras och att de ständigt verkar bli lurade på sina räkor och aldrig får se röken av någon hummer?

De enda som får ut något ätbart ur överenskommelsen verkar vara de som LOVAR att ge bort det?

Det hela är fullständigt obegripligt .. och jag undrar hur de överhuvudtaget kom på att det skulle vara så här .. och varför??

Gästbloggare .. storviltjägaren Hittekatten.

Innanför mitt staket, i mitt rike, finns det av någon anledning ett hus för bilar?

Det har bara tre väggar så det går inte att bo där, men man kan krypa in under en brädhög längst in och sedan fortsätta in under ett annat litet hus som de byggt för skottkärror och redskap?

Men ingenstans på hela området finns det, av någon obegriplig anledning, ett hus för en katt?

Ibland vet jag inte riktigt hur de tänker och prioriterar?

När jag först tog över området var det lite sparsamt med jaktlyckan, så när jag hittade ett gammalt lager av sorkar och möss som någon tidigare ledare lämnat efter sig, så prisade jag min lycka.

Ett framgångsrikt ledarskap befästs ju .. som alla vet .. av vilka resultat man kan visa upp för de ovärdiga undersåtarna.

Det var bara ett problem. De var så platta och stela, de gamla mössen och sorkarna? Det var svårt att få det riktigt nyfångade utseendet på dem? Svansarna, till exempel, pekade rakt ut på ett ovärdigt och lätt löjeväckande sätt .. även fast jag lekte och tuggade till dem så de skulle få en mer nutidsanpassad fason.

Min Människa skrattade när jag stolt visade upp dem och sa att jag såg ut som en socialdemokratisk partiledare som presenterade förra årtiondets politiska vision??

Vad hon nu menade med det?

AB,

Gästbloggare ... Hittekatten.

Eftersom min Människa plötsligt blivit mer alert, aktiv och kattaktig än vad hon varit sista tiden, så lämnade hon över den här ytan till mig för att slippa känna sig tvungen att prestera någonting läsvärt.

Typiskt! Gissa hur meningsfullt det känns på en skala mellan 1-10?

Minus 7.5 ungefär!

Men eftersom hon faktiskt räddat mitt liv, även om hon tog nästan oförlåtligt lång tid på sig .. så ställer jag upp. Men inga berättelser om mitt förflutna, det har jag förträngt vid det här laget .. möjligen kan jag tänka mig en kort sammanfattning:

Hunger, ensamhet, rädsla, kyla och svält ... upphittad .. enkelrum, roomservice!! och SÖMN .. revirstrid och maktkamp .. HEMMA!

Mina första utsövda och mätta dagar gick åt till att sätta mig i respekt. Det är mycket viktigt att sätta ner tassen från börjar så att inga tråkiga missförstånd uppstår. Irriterande tvivel och tjafs om vem som bestämmer till exempel.

En ledare är alltid en ledare, eller hur? Ju mer tjafs, desto sämre ledare. En del tycker att man kan "komma överens" eller "tala om saken" .. som till exempel min Människa, men det tycker jag är totalt slöseri med tid. Däremot kan man låtsas att möjligheten finns .. någon annan gång, när det passar sig bättre .. det vill säga, aldrig.

Jag tror att det är innehållet när människan talar om politik .. med väääldigt många ord?

I vilket fall som helst så beslutade jag mig för att IGNORERA de andra katterna som fanns i mitt nya hem. Jag fröööös ut dem ..så gott det gick. Fast två av dem var väldigt svårignorerade .. Siamesen och den Rutiga Katten.

Rätt jobbiga typer, som på fullt allvar trodde att de kunde göra anspråk på den maktposition som var MIN!

Makten över människorna innanför staketet .. gränsen till omvärlden.

Mitt folk!

Citat .. "Ge ALDRIG upp .. se framåt .. för i morgon kanske du hittar början till den bästa delen av ditt liv!"/Hittekatten

Kuddkrig .. med min katt!!

Efter att ha sovit snällt och prydligt vid mina fötter i 3 års tid, startade min Hittekatt ett kuddkrig!! Jag förstår hur hon tänkte .. kudden är mjuuuk, trevlig och alldeles lagom för en liten katt och dessutom alldeles för liten för min överdimensionerade person som bara får plats med huvudet på den.

Hon kan däremot sova hela hon på den .. alltså är det en KATT-kudde!

Det tycker alltså inte jag. Vi har bråkat, argumenterat, lurats med kattgodis vid nedre delen av sängen och jag har tydlig markerat att kudden är MIN .. bara för att vakna mitt i natten av att jag har en katt som stänger till andningsvägarna. Jag flyttar på henne .. bryskt!! Men vaknar likt förbaskat flämtande av andnöd en timme senare.

Tipsen har strömmat in .. köp en egen kudde till katten!! Hahaha .. det är MIN kudde hon vill ha, oavsett vilken det är och trots att jag har investerat i TVÅ identiskt likadana kuddar varav den ena ligger bredvid orginalkudden och den andra i en liten korg bredvid sängen. Förgäves .. hon anser att jag inte har någon som helst kuddrätt!!

Just nu löser vi problemet genom att jag stoppar ner henne under täcket och håller om henne med armen så att vi båda bara kan ha huvudet på kudden .. det fungerar .. så där!!

Nu läser jag om Lee Jin-guy som gifte sig med sin kudde. Ett sympatiskt grepp och eftersom katten inte sover på min man i sängen bredvid så kanske hon skulle respektera ett vigselbevis???

Men står det mellan Hittekatten och kudden .. ja, vad är en kudde egentligen?? Helt onödig jämfört med en liten katt i sängen ..

.. och förresten kanske jag kan ha huvudet på katten .. kom jag på precis just nu!!!