En valrörelse för rädda väljare?

För nästan exakt 8 år sedan började jag skriva på den här bloggen. Då som nu var det starten på ett valår och eftersom jag samlat valåren under etiketterna valet 2010, valet 2014 och valet 2018 är det inte särskilt svårt att gå tillbaka och se vad jag själv tyckte och vad de olika partierna lovade.

Det var intressant läsning eftersom jag klart och tydligt kan se skillnaden mellan vad jag tänkte och tyckte då jämfört med i dag och hur sorglöst jag skrev saker som jag aldrig i livet skulle skriva i dag.

Då behövde jag bloggen för att få kontakt med andra människor som tänkte som jag, eftersom ingen i min egen bekantskaps- och umgängeskrets var intresserad av att diskutera politik eller samhällsfrågor. Jag sågs lite som något av en ”party chrasher” .. Varför oroa sig, vi levde ju i den tryggaste tillvaro man kunde tänka sig?

I dag pratar ingen om någonting annat.

Man skulle kunna säga, att om det är något som den sk Samarbetsregeringen har lyckats med så är det att lägga en grå filt av oro (= ängslan, upprördhet, rädsla, olust, disharmoni, bekymmer, fruktan, stress, missnöje), vanmakt (= maktlöshet, svaghet, oförmåga, hjälplöshet, frustration) och desperation (förtvivlan, hopplöshet, misströstan; ursinne, raseri) över stora delar av väljarkåren.

Följer jag samhällsdebatten på sociala medier är det rädsla jag ser. Agressiva människor som är livrädda för miljökatastrofer, sverigedemokrater, nazister, socialister, islamister, kommunister, centerpartister, skattesänkningar, skattehöjningar, miljöpartister, Donald Trump, högerpropaganda (falsk), moderater, vänsterpropaganda (falsk), socialdemokrater, Stefan Löfven, Hanif Bali, utvisningar, invandring, polisbrist, vårdens, omsorgens och skolans sammanbrott, Margot Wallström, Ryssland, flyktingströmmens outtalade ”utmaningar”, rasism, kriminalitet, dödligt våld, brutala våldtäkter, samhällets och välfärdens sönderfall osv osv .. och alla klamrar sig krampaktigt fast vid sina egna meningsfränder, instängda i sina egna katastrofområden och attackerar våldsamt dem som ifrågasätter eller vill ha ett mer nyanserat samtal.

I min värld finns det inget farligare än en rädd människa och Stefan Löfvens handlingsförlamade regering har i sanning lyckats skrämma upp de flesta.

I dag är det .. till skillnad från för åtta år sedan .. lättare att samtala med verkliga människor i vardagen än att försöka få kontakt med okända oliktänkande som är villiga att samtala förutsättningslöst på nätet. En enda illa vald eller formulerad mening, som kan läsas och misstolkas av någon som har makten att åberopa tolkningsföreträde, kan faktiskt förstöra en människas hela liv om det vill sig illa.

Vi har åtta partier i riksdagen. Sju av dem deklarerar högt och tydligt att de under inga förhållanden kommer att samarbeta med det åttonde .. i någon som helst fråga. En taktik som de framgångsrikt(?) praktiserat i de två tidigare valrörelserna??

Trots detta kan vi läsa, i en undersökning som Aftonbladet/Inizio har gjort, att Sverigedemokraterna äger flest sakfrågor av riksdagspartierna. De tillfrågade litade mest på SD när det gällde Invandringsfrågor, Äldreomsorgen och Försvaret och så gott som lika mycket som på sossarna när det gällde Sjukvården.

Du behöver inte vara kärnfysiker eller raketforskare för att se vilken väljargrupp som sakta men säkert söker tryggheten hos Jimmie Åkesson.

Det verkar som att Stefan Löfven har lyckats med konststycket att skrämma bort partiets forna kärnväljare på mindre än en mandatperiod. De som nu närmar sig pensionsdagen eller redan har nått dit, i förvissning om att de har betalat för en framtid med en ”rejäl pension”, ”världens bästa sjukvård”, ”en värdig äldreomsorg” och en i övrigt trygg tillvaro .. de har nu börjat förstå vad det är som väntar i stället.

klockan 23.37 uppmärksammar jag helt plötsligt att Aftonbladet/Inizioundersökningen är ett helt år gammal. Där ser man värdet av att dubbelkolla ALLT som kommer att publiceras i sociala medier från och med nu och fram till valet. Men av debattklimatet på gräsrotsnivå att döma så tror jag inte att det senaste året har gjort någon nämnvärd skillnad.

 Skyll inte vår dåliga ekonomi på de äldre./GP