Behovet av offer för att få godheten bekräftad?

Jag kan för mitt liv inte fatta att vi har den regering som vi har. Varje gång jag ser någon av våra ministrar i något tv-program eller läser något debattinlägg i tidningen, författat av en nybakad minister .. blir jag lika häpen.

Det känns liksom inte som om det är på riktigt.

Vår statsminister talar till folket med en hopkramad lapp i handen .. och det verkar som om någon annan har skrivit den och att han nätt och jämt hunnit ögna igenom texten, men missat innebörden.

Är han verkligen statsminister på riktigt? .. frågar jag mig själv, och blir lika förvånad varje gång jag måste acceptera att .. jodå, det är han.

Fortsätter det så här så kommer regeringen kanske att få Karamellodiktstipendiet innan mandatperioden är över ... och motiveringen kanske kommer att likna den Maria Lundqvist fick 2010 ..  för att ha bidragit till att lyfta själva knäppheten mot nya höjder - bland annat genom sin förmåga att skickligt spela på ”tajmad otajming”.

Så hur overkligt det än verkar så verkar det som om vi får dras med en osorterad socialistisk regering fram till nästa val. Men vad är då socialism, undrar jag som är dåligt påläst i ämnet?

Wikipedia beskriver det så här .. Vanligtvis beskrivs socialism i marxistisk bemärkelse som en politisk och ekonomisk doktrin som syftar till att skapa det klasslösa kommunistiska samhället ..

.. något som andra tolkat som " Det är socialism när de fattiga har mer än de rika", vilket förmodligen blir en sanning när alla ska få bostadsgarantier, arbetsgarantier, försörjningsgarantier och jämlikhetsgarantier. ALLT finansierat av skatt på ovanstående garantier. Eller hur det nu är tänkt .. när bostäder, produktion och arbetstillfällen ska finansieras av skatter från ... ja, vad då?? A-kassan? Traineejobb?? Pensionen? Försörjningsstödet?

Det är knepigt med ekonomi på så höga höjder att det inte ens går att tala om "riktiga" pengar. Sådana som vi vanliga dödliga förväntas överleva på och bidra med?

Men i Wikipedia fortsätter  beskrivningen av socialism ..  i detta samhälle ägs och kontrolleras produktionsmedlen offentligt. Dess omedelbara strävan är att upprätta arbetarmakt, en planerad hushållning och gemensamt ägande av produktionsmedlen (näringslivet).

AHA!!

Socialism är när staten övertar näringslivet och avskaffar vinsterna! Någon har beskrivit det som "Socialism är delning av vinsterna utan ansvar för förlusterna" och att "I den socialistiska ekonomin övertas till och med kriserna av staten". Vilket gör att jag genast förstår Jonas Sjöstedts glädjefnatt över det grekiska valresultatet.

"Socialismen är ett paradis - för kapitalistiska turister" .. verkar också vara en logisk följd och att "Socialismen kommer att förbli populär så länge människorna finner hoppet om att det också ska gå dåligt för andra viktigare än hoppet om att det också ska gå bra för dem själva" kan väl också ses som en självklarhet i sammanhanget.

För det är ju ändå skillnad mellan kapitalism och socialism, eller hur? Som någon mer insatt sa .. "Kapitalismens nedärvda last är den ojämlika fördelningen av tillgångarna, socialismens nedärvda dygd är den jämlika fördelningen av fattigdomen".

Men vad är det som gör att så många längtar efter en relativt glädjelös och oinspirerande tillvaro, där skenheligheten och självgodheten härskar och det enda äkta, godkända skrattet är ett hånskratt?

ALLA kan ju inte hamna i regeringsställning och skumma grädden från blåmjölken? Vad är det som binder samman de socialistiska partierna mer än hoppet om att få bestämma vad andra ska tycka?

Bindemedlet verkar vara nöd, elände, svält, förtryck, orättvisor och flockmentalitet. Människor som är OFFER är absolut nödvändiga för att att vänsterpolitiken, vänsterkulturen och vänsterjournalistiken ska ha ett berättigande och flockmentaliteten är lika nödvändig för att undvika oliktänkande och tvivlare.

Men utan förtryckare finns det ju inga offer.

Så vad gör de goda, jämlikhetssträvande människorna .. som strävar efter att de svaga, förtryckta och fattiga ska få samma liv som de rika eller oliktänkande, som de vill ska bli svaga, förtryckta och fattiga .. när det inte längre finns tillräckligt många hjälpbehövande samhällsgrupper med svältande, förtryckta, sjuka eller hemlösa offer och de själva riskerar att hamna i förtryckarrollen??

Det kan ju inte räcka med att förfölja Marcus Birro i all evighet, eller att anmäla felaktiga åsikter till feltänkarnas arbetsgivare så att det blir ytterligare ett arbetstillfälle ledigt till någon som tänker rätt??

Var hittar en äkta, god och glödande engagerad vänstersocialist nya offer att stå på barrikaderna för .. när de gamla vanliga tagit slut eller inte är tillräckligt nödlidande för att bota godhetsabstinensen och ge det önskade bekräftelseruset?

Sthlm Direkt,

Toklandet, Fnordspotting, Maria Hagbom, Maria Skiddi,

Bekräftelse ..

.. är människans drivmedel, det är jag övertygad om.

En del tycker att jag har fel, och menar att det är pengar och makt, men då missar de att båda sakerna bara är uttryck för samma sak .. bekräftelse av den egna förmågan och storheten.

Om en egen valfisk var den yttersta symbolen för ett lyckat liv .. så skulle alla sträva efter att få en, eller hur? Så det är tur att de flesta begränsar sig till märkeskläder, klockor, bilar och dyrbara levnadsvanor .. annars skulle det bli väldigt trångt på Stureplan.

Jag tänker på det när Maken suckar över Håkan Juholt och undrar .. VARFÖR utsätter sig en människa för allt detta? Varför inser han inte det lönlösa i situationen och hoppar av?

Det är också med en stark känsla av igenkännande som jag läser JohannaGrafs senaste blogginlägg, där hon beskriver hur hon .. isolerad mitt i ingenstans .. ändå inte kan låta bli att söka bekräftelse hos alla som tar kontakt med henne.

Jag är likadan .. en Duktig Flicka.

Visst låter det som en bekännelsemening hos Anonyma Alkoholister?

Men jag vet inte hur mycket tid jag lagt ner på att få andra människors bekräftelse av att jag är en bra människa? Att jag finns!

Jag har plockat säckvis med äpplen, bara för att någon nämnde att h*n ville göra must, jag har uppvaktat travsportens representanter enbart för att försöka hjälpa någon som drömde om att bli jockey, sytt, målat, följt med och skällt ut .. åt andra .. och jag har varit inblandad i hur många små föreningar och intresseorganisationer som helst.

Jättepraktiskt för dem .. här kommer hon som är lättengagerad, stryktålig och gärna jobbar ihjäl sig för en klapp på huvudet, så att alla andra kan syssla med sina egna privatliv i lugn och ro.

Lyckligtvis så är jag .. tack och lov .. också lite naturlat av födsel och ohejdad vana, så när det gäller organiserade verksamheter tar tålamodet snabbt slut om jag upptäcker att jag är ensam om engagemanget.

Orättvisor .. jag går igång på det.

Orättvisor MÅSTE förvandlas till rättvisor och jag kan slita ihjäl mig för att försöka åstadkomma den förändringen. Trots att den det gäller sitter passiv i passagerarsätet och säger .. det är ingen idé. Det går inte! .. så upplever jag det som om det är mitt ansvar att det SKA gå.

Varför?

Kanske bottnar det i att jag var det äldsta barnet, den som kunde klara sig själv .. medan någon annan krävde mer uppmärksamhet. Bekräftelse och beröm var det kvittot på att jag fanns, när det inte fanns tid över till annat?

Under tonåren var negativ bekräftelse kvittot på att jag syntes och lite av en hämnd för osynliga år och efter det blev hela mitt liv ett projekt som skulle bekräfta att jag kunde lyckas .. i alla fall!

Jag vet inte hur det är med Håkan Juholt, men jag har förstått att det vi har gemensamt är att vara ”stödbarnet” i en familj där krafterna gick åt till ett mer krävande syskon eller en familjesituation där inte alla fick lika mycket plats. Förmodligen släpar han på ett bekräftelsebehov på flera ton.

Kanske är det orsaken till att han sökte och klamrar sig fast vid den mer handfasta typen av bekräftelse som finns .. pengar och makt? Kanske är det hans drivmedel .. bekräftelse av den egna dugligheten, förmågan och storheten?

Se MIG!! Bekräfta den bild av mig som jag vill att ni ska ha! Bilden som jag vill vara .. men inte är?

Men då har han ju sökt den på fel ställe? Det går i privatlivet och näringslivet, men i politiken är det ju helt omöjligt att försöka bli större än budskapet och partiet. Framför allt inte när man påtar sig ledarskapet för det som väl måste anses vara en filial i ”Bekräftelsemissbrukarnas Riksförbund”?

Jag känner medlidande med Håkan Juholt .. för hur ska han känna det om han inte längre får behålla sitt uppdrag. Hur känns det för en bekräftelsetörstig människa om han blir historisk som den som lyckades förlora mest och sitta kortast tid i den politiska historieskildringen?

Men egentligen så är det ju inte mitt problem. Bekräftelsesökandet kan aldrig lösas av andra. Den yttersta bekräftelsen som stillar behovet måste komma inifrån dig själv i en känsla av att .. jag duger som jag är!

Det är något som jag har lärt mig av Maken. Lägg problemen där de hör hemma .. säger han. Fråga dig .. för vems skull gör jag det här?

Och .. om en människa inte ens orkar försöka hjälpa till med att hjälpa sig själv, varför ska du då göra det? Det finns väl mer meningsfulla saker att rikta in sig på?

Eller .. Lägg av!! Du har väl annat att syssla med!! Lev själv!

Livet är inte lätt för bekräftelsemissbrukare som jag .. det finns ju bekräftelsemöjligheter överallt bland dem som får sin bekräftelse av att vara misslyckade och behövande offer för ”någon annans” handlingar.

Det är nog helt möjligt att ta en dödlig överdos i kampen efter mer och mer erkännanden av att man verkligen finns och betyder något?

Finns det något alternativt drivmedel som andra går på?

Expr., DN, SvD, AB

Se mig ...

.. SE mig!!! LÄS vad jag skriver .. så jag blir KÄND!!

Kom igen nu!! SER ni inte hur jag törstar efter uppmärksamhet, annonsörer, strålkastarljus och massor av kommentarer??

Annars FINNS jag ju inte!!

BEKRÄFTA mig .. så jag kan bli lycklig!

Ge mig en chans att få allt det där jag drömmer om .. som alla andra har.

Om jag bara blir SEDD så kommer jag att få alla mina drömmar uppfyllda .. någon som älskar bara MIG, som tar emot mig när jag är svag, lyssnar och är tacksam för varje minut som han får vara i min närhet. Jag kommer att få VÄNNER .. lika många som alla andra har. Vänner som tycker att det är roligt att få vara med MIG, som längtar efter MIG och som alltid finns till hands när JAG behöver dem.

Som alla andra har!!

Jag orkar inte gå en mil till om jag inte får tonvis med bekräftelse. Ni ger ju det till alla andra .. varför inte till MIG?? Jag kommer att börja träna, bli piggare på morgonen, kamma och sminka mig, jag lovar .. om ni bara SER det och uttrycker er uppskattning över mina ansträngningar. Det är bara nu som det inte går .. när ingen ser eller bryr sig.

Jag bakar SURDEGSBRÖD .. så ni ser att jag är en bra och intressant människa!! Även om det just nu är Maken som står för både surdegen och bakandet så KAN jag .. om jag bara får tillräckligt med bekräftelse.

Jag ÄR duktig .. även om jag inte har ett Facebookkonto .. men OM jag bara blir känd och sedd och VET att alla vill vara mina vänner, DÅ ska jag öppna ett .. det lovar jag.

Jag kan visa alla mina kläder .. ni kanske skulle tycka om det? Eller alla mina skor?? Jag har sparat skor ett helt liv .. varje par har sin egen historia, skulle ni tycka om att se och läsa om dom?? Jag skulle kunna fotografera mig själv i livets alla skeden .. om jag bara fick de där inbjudningarna som ALLA ANDRA får.

Jag begriper inte varför inte JAG är mer efterfrågad???

BEKRÄFTA den bild jag vill ha av mig själv! Annars blir jag galen!!!

Livet får inte vara så här VANLIGT!!! Jag vill ha MER än jag har .. alla andra har ju det?? Jag känner mig LITEN som en helt vanlig människa, med en helt vanlig familj i ett helt vanligt hus, tillsammans med helt vanliga husdjur ..

.. men om ni SER mig, så kommer jag att bli ovanlig, rolig, vacker, LYCKLIG och allt kommer att bli alldeles fantastiskt och HELT UNDERBART!!

Det finns andra, som är sämre än jag, som försöker bli sedda. Som är i vägen och skymmer den uppmärksamhet som egentligen borde falla på mig. Jag HATAR alla NOLLOR som envisas med att lägga ut sig själva och sina värdelösa ansträngningar på YouTube eller Facebook!! Men det gör ju alla andra också .. för vilka tror de att de är, de misslyckade amatörerna .. så någon rättvisa finns det ju i alla fall, det gör att livet inte känns så ensamt.

Det känns skönt när vi är överens och kan se till att de fattar hur ovärdiga och misslyckade de är .. de där som inte är lika bra som VI, eller hur?? En video på YouTube skulle väl jag också kunna göra .. om jag orkade. Men jag orkar inte om inte NI bekräftar mig och lyfter mig till skyarna först, det fattar ni väl?

Så, kom igen nu!!

Gör mig till en lycklig, lyckad och glad människa!!

Det är ju ändå en win-win situation, eller hur? NI ger mig bekräftelse så att jag blir lycklig och så blir ni lyckliga av att se hur lyckligt mitt liv blir.

Men, vad ni än gör ..

.. ta mig för guds skull inte på allvar!

AB, AB, Expr.,

Ensam är stark?

Jag läser att opinionsinstitutet Novus har gjort en undersökning i de skandinaviska länderna och kommit till slutsatsen att vi svenskar ser oss själva som politiskt korrekta och produktiva(?). Det globala försäkringsbolaget RSA har kommit fram till att vi .. näst efter kineserna .. är världens mest ängsliga och oroliga folk och någonstans läste jag att Sverige är det singeltätaste landet i världen.

Det ger en bild av ängslig ensamhet som känns lite tragisk.

Är det så?

Jag kan, som alla andra, inte se längre än till mig själv och min omgivning och visst .. det finns en social ensamhet nu som jag inte upplevde tidigare. Det som förr var spontana, snabba möten över en kopp kaffe eller ett glas saft på farstukvisten, har ersatts av lika snabba, spontana sms eller mail. Möten mellan människor i bekantskapskretsen är mer planerade och arrangerade med genomtänkt upplägg före och någon slags social betygssättning efter.

Det känns inte så kul.

Vi hänger liksom inte lika ofta över staketet och pratar bort en stund, går inte längre objudna hem till någon för en fika .. men å andra sidan kommer det ju fler inbjudningar till grillkvällar och dukade bord. Jag tror att vi har mindre TID, är mer rädda för att STÖRA, för att VARA I VÄGEN eller ses som KONSTIGA, men jag kan ha fel. Det kanske är jag som är annorlunda och konstig, vad vet jag?

Ensam är stark? Ja, om ensamheten är självvald och man trivs tillsammans med sig själv .. annars kan ensamhet vara förfärlig och upplevd ensamhet tillsammans med andra eller med sin partner är ju fullständigt förödande.

Bekräftelse är människans drivmedel. Det är vad vi oupphörligen söker på olika sätt .. genom att ha "rätt" åsikt, genom vårt utseende .. banta, träna, klä dig rätt, operera bort det som känns fel eller dit det som saknas och köp, köp, köp .. eller genom att tillhöra rätt socialgrupp. Allt för att få den bekräftelse som gör att du känner dig sedd som en lyckad människa.

Många av mina singelbekanta vill inget hellre än att hitta en partner. De har en brinnande, svidande längtan efter en annan människa som ska ge trygghet, närhet och bekräfta att de är önskade, älskade och normala. Problemet är ofta att de människor de möter nästan alltid har samma längtan och behov och att båda blir besvikna över att den andre vill ha, men inte förmår ge det de själva vill ha, men glömmer att ge.

Brist på bekräftelse skapar gott om material till våra dokusåpor. Sköra, bekräftelsetörstande människor söker sig till strålkastarljuset för att bli sedda och bekräftade .. men blir framställda som någon helt annan än de är och knäcks på underhållningens altare för att vi andra ska kunna bekräfta oss själva genom vårt förakt för det vi ser.

Politiskt och journalistiskt är det här rätt bra. Det skapar en befolkning som springer åt det håll som massan springer .. ledda av starka rubriker som pekar ut riktningen, ofta med hjälp av en spinndoktor eller ett smart formulerat politiskt beslut.

Ensamma människor som bekräftas vid "rätt" åsikt blir som Pavlovs hundar och utför inga statskupper, organiserar sig inte på ett obehagligt sätt, skapar ingen farlig opinion eller andra tråkigheter .. de kvirrar och gnäller på bloggar och twitter eller hemma bakom stängda dörrar och fördragna gardiner.

Men förmodligen är jag onödigt svartsynt just nu efter en helvetesvecka? Kanske känner sig alla trygga, glada och innefattade i en stor bekräftande, allomfattande gemenskap ..

.. som jag just nu inte ser efter en djupdykning ner i ett område där samhället har stora brister när det gäller att bekräfta och se människors behov?

SvD, SvD, Expr., Expr., AB, AB, AB, AB, AB