I vanliga fall är jag inte ..

.. särskilt intresserad av lyrik och läser inte ofta dikter, men för några år sedan hittade jag en dikt som gick rakt in i mitt hjärta. Den är tagen ur Lars Ahlins ” Din livsfrukt” och eftersom jag helt tappat lusten att skriva, men ändå vill fylla utrymmet med någonting i väntan på att den ska återkomma så ger jag den .. (igen, kanske/förmodligen?) .. till er som eventuellt tittar in och undrar.

Ta livet lätt, skratta och ha det lustigt!

Det är bara dumma människor som surar och plågar sig.

Att ta livet på allvar är att misskänna sin obetydliga roll i världen.

Begriper du inte att livet är kortvarigt,

det går undan som en dans, ett huj och så är det slut.

De flesta blir snopna på ålderns dar när de märker hur fåfängt det var att de bråkade så mycket, grät och slet i håret.

Man ska leva som när man åker skridskor på glatt is – elegant,

i full balans, med glidande långa skär, snabbt, i vintersol

och med frisk vind svepande runt huvudet.

Jag har de här orden på väggen i mitt arbetsrum och ser dem varje dag. Det är nog få ord som fått så stor betydelse för mig och jag försöker leva på samma livsbejakande sätt .. även om jag tar felskär, snubblar och ramlar ibland. Jag har aldrig varit något vidare på skridskoåkning, tyvärr.

(.. och ett av felskären är uppenbarligen att jag inte uppmärksammade och informerade alla om att jag inte själv upptäckte bloggaren ”Fnordspotting” som jag hänvisade till i ett inlägg, utan fick tipset av Visionären som kommenterar i min blogg då och då. Äras den som äras bör och ”credit” till tipsaren som tog illa upp när jag ”låtsades ha gjort upptäckten själv”. Det var helt oavsiktligt och beror inte på hybris, högfärd eller självgodhet, hade du haft en blogg så hade jag givetvis länkat dit. Det är inte lätt att navigera mellan alla ställen med tunn is.)

Ta livet lätt, ..

.. skratta och ha det lustigt!

Det är bara dumma människor som surar och plågar sig.

Att ta livet på allvar är att misskänna sin obetydliga roll i världen.

Begriper du inte att livet är kortvarigt,

det går undan som en dans, ett huj och så är det slut.

De flesta blir snopna på ålderns dar när de märker hur fåfängt det var att de bråkade så mycket, grät och skrek och slet i håret.

Man ska leva som när man åker skridskor på glatt is - elegant, i full balans, med glidande långa skär, snabbt, i vintersol och med frisk vind svepande om huvudet.

Så skriver Lars Ahlin i "Din livsfrukt" ... och ovanstående rader är sedan många år, uppsatta så jag kan se dem varje dag.

Jag läser om nätdejting, om människor som letar efter en annan människa att leva lyckligt med. De flesta begränsar sig i ålder, kroppsbyggnad eller utseende eller söker trygghet i någon som är äldre och mer livserfaren.

Men tryggheten .. den kan ingen ge dig.

Den måste du hitta inom dig själv. Däremot så kan du överföra din egen otrygghet till någon annan, vilket inte precis ger en god grund att bygga en gemenskap på. Det handlar inte heller om att begära utan om att få. Det går ju inte precis att kräva fullkomlighet om man inte är fullkomlig själv, dessutom så är fullkomliga människor så förbaskat tråkiga .. bara tanken på TVÅ fullkomliga människor gör att jag får utslag!

Humor, glädje, någon att skratta tillsammans med .. det är egenskaper som är viktiga överallt i livet. En kul typ som är vaken, har självinsikt, är lösningsinriktad och flexibel .. det är vad jag skulle leta efter om jag inte redan hade just en sån .. för det är precis de egenskaperna som ger mig trygghet.

Lite överviktig, yngre eller äldre, lång eller kort .. det är det första vi ser. Men efter ett tag, ett samtal, ett första skratt .. så ser människan HELT annorlunda ut??

Livet är för kort för att leta efter det perfekta och stadigvarande .. det är bara att bjuda på sig själv, chansa och ha roligt medan man gör det. Och plötsligt så kanske det som var så fel .. visar sig vara helt perfekt och stadigvarande??