Modebloggarkloner.

I mars 2008 skrev jag ett inlägg om Blondinbella-kloner. Jag vill minnas att orsaken var att Liza Marklund uttryckt sig positivt om unga bloggande kvinnor och att jag var fullständigt överens med henne. Det var kul att se unga tjejer koppla greppet om en ny marknad, men jag saknade nya infallsvinklar och tjejer som insåg att marknaden ganska snart skulle vara mättad.

Jag tänker likadant i dag. Det myllrar av Kissisar, Paowar och Fokisar samt ett större antal kopior av andra "kända" modebloggerskor som i sin tur kopierar sina företräderskor.

Klimatet har hårdnat .. desperationen är påtaglig .. det finns inte läsare och annonsörer så det räcker till alla klonerna. Tjejerna förstör sina utseenden med onödiga plastikingrepp för att dra läsare till sig, svälter sig eller påstår sig följa märkliga dieter, säger vad som helst för att provocera fram arga läsare samt sänker sin ekonomi för att ständigt kunna visa upp det senaste inköpet och dagens outfit.

"Infiten" är det däremot sämre med .. mycket bilder och väldigt lite innehåll så att säga. En del photoshopar fram rena karikatyrbilder av sig själva .. som de sedan försöker anpassa sig till genom diet och kirurgi.

Men .. marknaden ÄR mättad och snart kommer Big Brother att verka som ett familjeprogram jämfört med vad våra bloggerskor är villiga att lägga ut på nätet för att ragga läsare, annonsörer .. och KÄNDISSKAP!!

VARFÖR är det ingen som är så smart att hon inser att det ligger helt obanad mark framför den modebloggerska som skapar en helt ny infallsvinkel??

Varför vara en kopia när du kan vara ett ORGINAL?????

Det skulle vara både provocerande, roligt OCH läsvärt att följa dagens outfit kopplad till samhällsdebatten och politikens snåriga djungel .. eller en karriärsugen ung bloggerskas framtidsdrömmar och reaktioner på de hinder som är i vägen i form av samhällets alla regler och förordningar .. SAMTIDIGT som hon visade upp de senaste trenderna.

Personliga, respektlösa tankar och reflektioner om det som det övriga samhället hummar så allvarstyngt om.

Flärd OCH hjärna!!

Är det helt omöjligt att förena???

AB, AB, Expr.,

Jag och alla mina kläder.

Det pågår en debatt om kvinnor, mode och jämställdhet på AB.

Jag känner inte igen mig i den, jag kan överhuvudtaget inte alls relatera till den och känner egentligen inget större behov av att delta i den heller.

Jag älskar kläder, skor, härliga material, flärd och onödigheter. Det är roligt med färg och form, även när det gäller kläder, det är ett uttryck för personlighet, kreativitet och livslust, enligt min uppfattning. I en för övrigt lite grå och trist vardag kan något så obetydligt som en färggrann halsduk bli ett statement och en anledning till gott humör och välbefinnande .. fortfarande sett ur min egen alldeles privata synvinkel.

Men hur jag klär mig har inte det minsta med att göra hur jag känner mig som människa .. möjligtvis visar det hur jag mår.

Jag känner mig som KVINNA oavsett om jag stövlar fram i kylan iförd gamla stövlar från Tretorn, skoteroverall från 70-talet, helt osminkad och med bara nästippen synlig ovanför halsduken eller trippar fram i high-heels från Scorett, thights, ett rasslande armband och en lyckotunika fyndad på Camden Market i London under en efterlängtad trench.

Innehållet är så att säga det samma, oavsett förpackning.

Allt tjafs om kläder och utseende påverkar människor med svag jagkänsla .. ja, kanske till och med formar svag jagkänsla hos människor som plötslig känner att de måste ge signaler genom sin klädsel som visar NÅGON ANNAN än den de EGENTLIGEN är??

Om jag tycker om mig själv .. så´n som jag nu är, accepterar mig själv med alla fel och brister och gläds åt det som jag vet att jag är bra på .. då spelar det ingen roll om jag går klädd i säck och aska eller märkeskläder från Fina Gatan .. det märks ändå, det är jag helt övertygad om.

Gå in i ett rum som är fullt med människor. Till att börja med ser du det vackra, självsäkra folket och de grå som nästan inte finns .. men efter ett tag byter de skepnad. Den du först såg förbi blir den du minns och vill möta igen och den du kände dig liten inför krymper kanske till hanterlig storlek, vem vet?

Det från INSIDAN det kommer signaler om du känner dig som "ett kuttersmycke" eller en jämlike ..

.. inte från prylar som du kan köpa för pengar och hänga på dig. Ingen blir mer eller mindre kvinna beroende på kläder, mode, flärd och lite lättsinne i utseendet .. det är inte där det sitter.

Behöver du avstå från allt detta eller klä dig speciellt anpassat för att framstå som kompetent och jämställd har du helt andra problem ..

.. det är i alla fall MIN fasta övertygelse!

AB, AB, AB, AB, AB, AB, SvD, SvD