Råttorna lämnar det sjunkande skeppet?

”För 14 år sedan var bara var tionde kommunal topptjänsteman kvinna. Nu är de fyra av tio”, rapporterar Dagens Samhälle, i en stängd artikel, men av det jag kan läsa i Expressens korta notis verkar det som om ordföranden i Kommundirektörsföreningen ser det som något mycket positivt.

(”Kommundirektörsföreningen”! Vad sjutton är det förresten? Vad fyller en kommundirektörsförening för funktion? Vad kostar det, och vilka är det som betalar?)

Samtidigt som kvinnorna klättrar på karriärstegen inom kommunerna händer något annat – kommunernas ekonomi ligger på konkursnivå, skatterna höjs och besparingar görs inom områden som redan har brister pga av tidigare besparingar.

De kvarvarande männen ryter ifrån .. Vi har de högsta skatterna men den sämsta servicen. Och det kan man inte påstå är jämlikt. Vi har de högsta skatterna men den sämsta servicen. Vi vill skicka våra fakturor för flyktingmottagandet till staten. De måste ta detta. Alla kostnaderna hamnar på kommunerna. Vi har aldrig haft så låg arbetslöshet i kommunen bland inrikes födda, ändå går vi på knäna, och förklaringen är att vi heller aldrig haft så hög arbetslöshet bland utrikes födda.  Och de hamnar i försörjningsstöd, vilket numera i praktiken är en livslång försörjning för många.

Våra kommuner drar åt svångremmen och hankar sig fram på lånade pengar och checkkrediter!

Men Stefan Löfven lovar att det kommer mera pengar. 

Han kan inte bara säga NÄR, och då kanske vän av ordning undrar om det är i egenskap av statsminister han lovar eller som partiledare för Socialdemokraterna eller rent av som privatperson? Numera är det ju inte bara Miljöpartiet som unnar sig lyxen att både vara regeringsparti OCH oppositionsparti.

Om jag var kommunpolitiker skulle jag inte tro så där väldigt mycket på Stefan Löfvens löften. Han har lovat förr. En handlingskraftig regering till exempel, och på partikongressen 2013 lanserade Stefan Löfven det storstilade löftet: ”Vi ska nå lägst arbetslöshet i EU. Det är det förpliktigande delmålet, men vi ska åt full sysselsättning. Det mina vänner, det är socialdemokratisk politik.”

Nu har Sverige slagit ett nytt rekord i statistiken över arbetslösheten – vi har den fjärde HÖGSTA arbetslösheten i Europa och kanske till och med kan få en medaljplats innan 2022.

Jag vet inte om löftet var ett regeringslöfte eller sosselöfte, men det är Stefan Löfven som suttit på styråran de senaste fem åren och enligt Magdalena Andersson var löftet väldigt lyckat i alla fall – ”Att ha det målet under förra mandatperioden det var ju liksom en bra, det var en bra styråra för politiken”.

Stefan Löfven själv är barnsligt förtjust i liknelsen med styråran i september 2015, när Sverigedemokraterna förklarade att de hade för avsikt att fälla hans regeringsbudget, deklarerade han att "Det är vi som sitter på styråran och vi avgör när debatten är avslutad" och redan då tvivlade jag på att fartyget överhuvudtaget skulle vara sjödugligt. I dag vet vi fortfarande inte åt vilket håll skutan är på väg och sett ur det perspektivet framgår det ökande antalet kvinnliga kommunala topptjänstemännen i ett helt annat ljus.

Männen har bemannat livbåtarna och lämnar det sjunkande skeppet och kvinnorna får rodda det hela så gott de kan, förmodligen till en betydligt lägre lön.

Jag lyssnade på sossarnas partisekreterare, Lena Rådström Baastad i P1:s Studio Ett i dag. Hon var väldigt tydlig med att Socialdemokraterna ”fortsatt ska bygga Sverige starkare”, ska ”ta krafttag mot kriminaliteten” och som vanligt ”står upp MOT de demokratiska värdena”. Det sista var så viktigt att poängtera att hon sa det två gånger.

Det kändes liiite obehagligt, faktiskt.

För jag antar att hon sa det som representant för Socialdemokraterna och inte som privatperson, även om hon också hävdade att det var helt möjligt att stå på två ben samtidigt.

Jag misstänker att Stefan Löfvens styråra styr mer mot botten än framåt.

”Landet har en regering som saknar roder” ..

.. är rubriken på en osignerad ledartext i Expressen som avslutas med orden -  ”Stefan Löfvens svaga ledarskap skadar Sverige”.

Jisses, minnet är kort på en tidningsredaktion. Jag för min del tycker att det var som i går när Stefan Löfven gav klara besked om att han tänkte styra landet genom att ”sitta på styråran”. Något som borde ha gett en fingervisning om att han inte hade större kaptensegenskaper än vad som behövs för att framföra en roddbåt med besättning – om ens det.

Det var i september 2015, när Sverigedemokraterna förklarade att de hade för avsikt att fälla hans regeringsbudget, som Stefan Löfven självsäkert deklarerade att ..  "Det är vi som sitter på styråran och vi avgör när debatten är avslutad".

Jag påpekade redan då att det faktiskt är helt omöjligt att styra någon som helst farkost genom att sitta PÅ styråran och att styråra är ett begrepp som används på relativt små farkoster eller äldre varianter, typ vikingaskepp, där besättningen, ofta trälar, tvingas ro som besatta för att föra flytetyget framåt och helst i rätt riktning.

En lite märklig liknelse för ett lands regeringschef att använda sig av när han precis bildat en ”handlingskraftig regering” för att föra landet framåt? Framför allt om fartygets kapten envisas med att sitta på styråran som är förutsättningen för att kunna ta ut någon riktning alls.

Bilden av ett vikingaskepp där vi alla ror för livet medan Stefan Löfven sitter på styråran och blockerar alla möjligheter till styrning kändes inte direkt lockande där och då.

Därmed inte sagt att jag inte är villig att ro. Men när båten senare döptes till DÖ och omdöptes till JÖK och fortfarande bemannas av ett gäng handlingsförlamade styrmän och en kapten som blockerar styråran genom att sitta på den så verkar det meningslöst att ens försöka.

Då .. i september 2015, tvivlade jag på att fartyget överhuvudtaget skulle vara sjödugligt och i dag 2019 bekräftar Expressen att det fanns fog för mina misstankar.

Nu är det drygt tre år kvar av galärkontraktet regeringen har med medborgarna, och det är rätt lång tid för en del, men Stefan Löfven visar inga tecken på att flytta sig från styråran de närmaste tre åren så vi får väl ställa in oss på att ro som bara den om vi vill hålla skutan flytande fram till nästa val.