Hjäääälp!!

Aj, aj, aj .. vad dåligt det går för Håkan Juholt och hans gäng just nu!

Det beror på partiets identitetslöshet .. skriver Lena Mellin, och kanske har hon rätt, även om jag tycker att de lyckats skaffa sig en rätt så tydlig identitet som ett parti som vägrar att inse att den forna storheten krympt ihop till en ganska tydlig litenhet.

I går läste jag på Bengt Silfverstrands blogg .. och den illustrerar ganska tydligt vad jag tycker är det största problemet med och inom socialdemokraterna. Det går bara inte att förstå vad de säger, vad de vill och hur de tänkt sig genomföra det.

Visserligen stod det helt klart att bloggaren tyckte väldigt illa om många av sina partikamrater och ansåg att Håkan Juholts dåliga siffror enbart berodde på medias uselhet och vinklade drev .. men resten av den massiva textmassan och de ordrika kommentarerna??

Jag bad Maken om hjälp .. han är rätt van vid komplicerade texter som har till uppgift att dölja underliggande budskap. Han sa att det var rätt meningslöst att kasta bort tid på att försöka förstå sådant som ändå inte ledde till någonting och tyckte att jag kunde ägna mig åt något annat i stället.

Förmodligen är Bengt Silfverstrand av samma uppfattning. Obegåvade väljare som inte begriper snillrika texter som hans, ska nog finna sig i att få livet utstakat av experter och nöja sig med resultatet .. hur obegripligt det än blir.

Men eftersom Nyfiken är ett av mina förnamn .. så undrar jag .. kan ingen ta på sig den tunga bördan och läsa igenom det Silfverstrandska inlägget och förklara för mig.

VAD vill han egentligen?

VEM vänder han sig till??

Vad TROR ni att det står .. finns det ett innehåll eller budskap som jag inte ser??

Bortsett från att han inte vill att partikollegor som har en avvikande åsikt, nya idéer och tvivel på den gamla invanda politiken ska uttrycka sig på nätet, och att om de ändå envisas med det så bör de lämna partiet?

Snälla!!?

Jag vet att jag begär mycket .. det är ingen rolig uppgift .. men försök i alla fall!! Och använd gärna ett "fiffigt förenklat språkbruk" så att jag begriper vad ni skriver till svar.


AB, Expr., DN, SvD,
Obekväma s-bloggar: Mitt i steget, Högbergs tankar, Johanna Graf, Peter Strobl
Viktor Barth-Kron, DN .. som tycker att S borde ha valt en häst

GräSbrand.

Min pappa var en oerhört karismatisk man. Han kunde få varje människa han mötte att känna sig värdefull, unik och fantastisk .. eller fullständigt värdelös. Det gick liksom inte att bortse från honom oavsett vad han än sysselsatte sig med.

Han var inte heller någon praktisk man, även om han då och då gav sig på projekt som min mamma och jag sedan fick fullfölja i smyg .. och som han sedan tog åt sig äran för. Jag vet ingen som kunde vända på verkligheten i efterskott som han. Den vanliga meningen när han kommit på kant med någon eller hade skällt ut någon i familjen var .. några timmar senare .. ”men jag sa ju bara helt lugnt?”

Lugnt?? Jo tjena! Men han upplevde det säkert så .. efter ett tag.

Jag hade en spännande uppväxt .. ena minuten bodde jag och gick i skolan i södra Sverige, bara för att några månader senare befinna mig i en helt annan skola högt uppe i norr .. för att bara något år senare kliva in i ett klassrum i Bergslagen.

Det har gjort mig till en ”übersocial eremit”, enligt en av mina vänner.

Men för att återgå till min pappa. Han hade en liten egenhet som drabbade hela familjen varje vår när höstgräset och gamla löv började torka i vårsolen. Han sparkade lite i högarna och sa .. "vi kanske ska bränna av hela gräsmattan? Jag undrar om det tar sig?” Och innan någon ens hunnit tänka ordet vattenslang, så hade han satt en brinnande tändsticka till närmsta grästott.. och så brann det.

Ibland klarade vi oss med blotta förskräckelsen, men alldeles för ofta brann det alldeles för bra. Det brann så in i helsike att inte bara vår tomt blev ”avbränd” utan också grannarnas gräsmattor och rabatter brann upp. Mamma och jag hoppade som gaseller över diverse staket för att begränsa skadeverkningarna genom att stampa ut elden som kröp fram under staketspjälorna. Ibland lyckades vi, ibland var grannarna inte hemma och då kunde vi kratta över det svarta med andra gamla löv och låtsas att det aldrig hade hänt.

Sista gången han eldade var när han och mamma hade ett litet sommarställe på en plats med många andra sommarstugor .. en del var inte så små direkt, andra var imponerande stora. Mina föräldrars tomt gränsade till den stora allmänning som husen var byggda runt, i anslutning låg åkrar med fjolårsgräs och innan stranden där bryggor och båtar låg fanns praktfulla vassruggar.

”Jag undrar om det tar sig?” sa pappa och provade på en tott med torrt gräs. Och det gjorde det verkligen. Det mesta brann upp och grannarna sprang som skottspolar och skyddade sina hus och båtar, bonden rasade och brandkåren kom med flera bilar och .. puh, inget hus brann upp.

Det blev till och med rubriker i tidningen .. och efter en tid så bestämde min pappa att de inte längre behövde något fritidshus. Jag tror att grannarna drog en gemensam lättnadens suck.

Jag tror jag kan säga att jag vet hur en gräsbrand ser ut .. och nu ser jag att det har startat en liten gräsbrand hos Socialdemokraterna. Jag vet inte om den ”tar sig” men uppenbarligen så tror både Håkan Juholt och partiledningen som jag, att risken är överhängande.

Och eftersom ingen .. helt i likhet med min pappa .. ens har hunnit tänka på att förbereda sig för risken för eldsvåda bland gräsrötterna så gäller det att rädda det som räddas kan.

För i politiken finns det inget som kan kallas en otrygg anställning som den som bemanningsföretagens arbetsgivarorganisation ville ha ett snyggt namn på i början av september. Tråkigt nog så var arbetstagarna mer intresserade av goda anställningsvillkor än en tjusig titel och bidrog bara med beteckningar som slav, daglönare, rättslös och träl, vilket väl måste ses som otacksamt av dem, nu när de fick chansen?

När det gäller Socialdemokraternas högsta höns, ställer sig partiledningen som pingviner runt sin partiledare, enligt Expressens pappersupplaga i går, och höjer sina löner. Partiledaren, som håller i paraplyet över den utsatta gruppen, får bråttom med att få ett skrivet avtal som reglerar de ekonomiska villkoren och som säkrar avgångsvederlaget. För tänk om hela biddevitten flammar upp i lågor och de närmaste grannarna också får lämna sina favoritplatser?

Då gäller det att ha reträtten säkrad medan andra får ta sig an besväret med släckningsarbetet och uppbyggnaden av det som brinner ner.

Det kanske till och med blir så dramatiskt att det blir rubriker i tidningen?

Jag sitter och retar upp mig!

När jag roar mig med att följa expedition Juholt hamnar jag på de mest skilda sosse-bloggar. En del är så tilltalande att jag nästan vill fortsätta samtalen personligen .. en del är så elitistiska, självgoda och högtravande att det är svårt att följa tankegångarna.

Men det beror nog på mig.

Jag är nog för dum, för outbildad och lågbegåvad?

För i ett kommentarsfält läser jag hur en person tackar en annan för att h*n ”fört ner diskussionen på basplanet” och får följande svar ..

… ”back to basic är vad som krävs och därför är det fiffigt låna ut ett förenklat språkbruk och inte göra allt så svårt. Högst medvetet kan man gå in i den rollen.”

Jag hade kanske inte reagerat om jag inte redan stört mig så otroligt på att de vanliga väljarna .. (som arbetar med vanliga låglönejobb, som är så dåliga att de helst borde utbildas bort från dem) .. ofta betraktas som näst intill svagbegåvade offer?

Därför är det alltså ”fiffigt” att ”låna” ett förenklat språkbruk och inte göra allt så svårt för dem, stackarna? Man kan göra det ”högst medvetet”!

Det är nog till och med så fiffigt att vi förmodligen inte begriper att vederbörande från sitt ovanförskap högst medvetet sänker sig ner till vår usla nivå när h*n lånar vårt förenklade språkbruk?

Alltså .. jag får högt blodtryck av den meningen.

Intelligens är inget som man studerar sig till, däremot utvecklas den genom studier, livserfarenhet och en öppenhet för nya synsätt. En människa med relativt låg intelligensnivå kan lära sig mycket och klättra högt utan att egentligen förstå varför .. jag tänker inte lägga en länk här, bara tala om att möjligheten finns. Bara för att människor inte väljer en akademisk (eller politisk) karriär behöver det inte betyda att de är ointelligenta och behöver tilltalas på ett särskilt fiffigt förenklat språk.

Tvärtom .. frihet, livskvalitet och små behov kan ge ett betydligt bättre liv än att slåss för livet i kampen om att behålla en position som betalas av dem som man ser som mindre värda.

Så läser jag att det finns de som tycker att 100.000 sossemedlemmar bör knacka dörr hos hela(!) svenska folket och lyssna in behoven och berätta om frälsningen .. förmodligen på det fiffiga och förenklade språk som vi förväntas förstå. Men då glömmer de att vi har mångårig vana av den sortens försäljning av budskap gällande ett bättre liv .. som vi fått på samma sätt från Jehovas Vittnen eller av en arme telefonförsäljare.

Vi är inte hur dumma som helst .. även om vi jobbar på McDonalds! Och jag skulle inte uppskatta dörrknackning från något parti vid något tillfälle i mitt eget hem.

Svenska folket läser bara rubrikerna i tidningarna och därför så går det så dåligt för Socialdemokraterna. Det är tydligen en allmän åsikt i partiet .. en del tror på fullt allvar att det skulle kunna avhjälpas med en egen tidning??

Varför begränsa sig till en tidning? Varför startar ni inte upp en egen tv-kanal där den store ledaren oemotsagd kan föra fram sitt budskap och få tillfälle att stå var som helst i rummet utan att störas av åsiktsmotståndare? Det finns faktiskt de som gjort och gör just det .. och det verkar ju fungera om man samtidigt förbjuder alla andra alternativ.

Ingen skulle märka något .. ”folk” läser ju bara rubrikerna i alla fall, eller hur?


( .. och nu är jag orättvis, arg och enögd, det vet jag. Men det finns människor som fullständigt får mig i gungning genom sitt eget självförhärligande, och just nu finns det alldeles för många av den sorten i toppen på det parti som en gång var skapat av folket, för folket och kallades ett arbetarparti.)

SvD,

Expedition Juholt.

Från den dagen då det underhållande valet av Socialdemokraternas nye partiledare resulterade i Håkan Juholt, har jag följt Expedition Juholt lika hängivet som jag en gång följde Expedition Robinson.

Det är oerhört spännande, lite tragiskt, otroligt underhållande och ger precis den kick av att man skulle kunna lyckas lika bra/dåligt eller bättre själv som är kännetecknande för en framgångsrik dokusåpa. Allt som behövs finns ..

Paktandet .. allt är representerat från de gnälliga deltagarna som inte alls vill avvara sin invanda bekvämlighet till den baksluge paktaren som till slut sätter krokben på sig själv. Kvinnorna som vill .. men faller på att de litar på männen som vill lite mer .. de som tror att det går att vara solidarisk och hjälpsam ända fram till det ögonblick då de befinner sig på en transport hem och de som är så kompetenta och duktiga att de ses som hot och röstas ut för att inte stå i vägen för dem som är mindre dugliga.

Svälten .. kan väl jämföras med idétorkan. De som händelsevis hittar något ätbart får det genast sönderslitet i så små delar att det inte mättar någon och de som plockar upp något gammalt få smärtsamt erfara att det är just gammalt och helt oätbart.

Utsattheten .. där Robinsondeltagarna får tillbringa många långa sysslolösa timmar helt beroende av produktionsbolagets infall, på tv-teamets villkor och utsatta för väder och vind, får socialdemokraternas medlemmar tillbringa många långa passiva dagar utan att ha en aning om villkoren för deltagandet i expeditionen och vilka nya utmaningar som väntar.

Vinsten .. att vara den som står ensam kvar i jublet och hyllningarna som landets näste statsminister.

Ja, jisses .. det är en riktig nagelbitare, vecka efter vecka, månad efter månad. Egentligen händer ingenting .. precis som i dokusåpan. Det är samma gnällande och baktalande, samma tävlande med olika vinnare, samma spel när kamerateamet tittar bort och samma överraskningar när man trodde att allt var klappat och klart.

Intriger som misslyckas .. insmickrande och förförande närmanden till dem som man tänker rösta bort när segern är nära och kollapsen när allt blir avslöjat och risken för att få åka hem själv blir överhängande.

Jag är totalt fast .. jag har till och med missat Greys Anatomy två veckor i rad och det har hittills varit en såpa som jag tyckt varit tillräckligt underhållande för mina behov.

Jag smyger ut och in på sossebloggar och twitter som en osynlig grå skugga och låter mig överraskas. På vissa bloggar försvinner oönskade kommentarer i en sådan hastighet att det verkligen gäller att vara på hugget för att inte missa dem.

Hos andra finns en friskhet och en idérikedom som jag tilltalas av, det finns också en elitism och en syn på väljarna som viljelösa offer som jag häpnar över och det finns en dyrkan av Håkan Juholt som gränsar till den som Helge Fossmo blev föremål för i Knutby och jag blir nästan rädd. Det finns också en uppgivenhet och sorg som gör mig ledsen, för jag vill .. som alltid .. att det hela ska ha ett lyckligt slut med en värdig vinnare även om det egentligen inte angår mig alls.

Jag har mina favoriter som jag skulle satsa pengar på om det var telefonomröstning och jag har ett gäng som jag absolut inte begriper mig på. Jag förstår inte varför de är med i programmet överhuvudtaget??

Målet måste väl ändå vara att föra handlingen framåt i stället för att slakta alla försök i den vägen? De tänker uppenbarligen inte alls på tittarna? De kanske rent av har missat att vi finns??

Hur gick det då för verklighetens Robinson och hans fredag? Jo, han återvände till den plats han kom från tillsammans med sin vän, fick tre barn och levde i lycka och välmåga tills den dag han blev ensamstående och började resa runt i världen igen.

Hur kommer det att gå i expedition Juholt? Ska han ta sin fredag och återvända till platsen han kom från? Finns det andra överlevare på ön som kan få liv i växtligheten, få idéerna att gro igen, börja bygga upp en ny och bättre verklighet som det faktiskt går att leva i?
Spänningen är oliiiiiidlig!

Expr., Expr., AB,
Intressanta s-bloggar!: Högbergs tankar, Mitt i steget, Peter Strobl
Intressanta s-bloggar?: s-info, s-info, ulf bjereld,

Äntligen ..

.. så fungerar indexeringen på Bloggportalen igen. Tack Vonkis för att du uppmärksammade mig på det!

Vi har varit rätt många som mailat och varit till besvär för Aftonbladet under flera veckor, utan att på något sätt fått tillstymmelsen till reaktion. Ett lite märkligt sätt att arbeta på för en tidning som är så tydlig med att värdet av läsarkontakter??

Men vad gör det, nu när det äntligen fungerar igen.

Nu sticker jag iväg och engagerar mig i frågor om avlopp, värme och läckande tak. En välkommen distraktion från andra mer svårlösta frågor som till exempel ..

... vad är det egentligen för skillnad på en lysande retorisk förmåga och ett fantastiskt vackert utseende om det inte finns något innehåll??

Bortsett från att det ena tilltalar örat och det andra ögat.

Ja du, Håkan Juholt ..

.. jag läser din debattartikel i Expressen och .. du får ursäkta .. men min spontana reaktion är att jag skulle ha kunnat skrivit den bättre själv.

För du förstår, de här människorna du skriver om känner jag personligen. Det är mina grannar, mina vänner och de jag umgås med och träffar dagligen.

En del av dem har försörjningsstöd på grund av arbetslöshet och för att de inte betalat sin a-kassa .. gissa om de grämer sig över det i dag! Någon har en lång sjukskrivning i bakgrunden och skulle väl gärna fortsätta med det eftersom det inte finns några jobb och någon annan har lyckats hanka sig fram på halvtid, ”åtgärder” och fått tid över till svarta inkomster från hobbyverksamhet, vilket göra att de nya reglerna känns lite i vägen.

Andra har drabbats av motsägelserna i sjukförsäkringen och är varken friska eller sjuka, ytterligare några har blivit av med sina arbeten som personliga assistenter, trots att arbetsgivarens behov av hjälp kvarstår, ett stort flertal har plötsligt fått hela ansvaret för dementa föräldrar och/eller funktionshindrade anhöriga och en del betalar priset för år av missbruk och obetänksamhet som resulterat i ett utanförskap på arbetsmarknaden eller låga pensioner och utslitna kroppar. Flera har valt att gå i förtida pension och lever på belopp som är omöjliga att hanka sig fram på.

Men just den biten aktar du dig väldig noga för att gå in på, märker jag.

Många känner sig osedda och ohörda .. i skymundan som det kallas i tidningen .. men ingen ser sig som ett hjälplöst, värdelöst offer.

Ingen känner sig varken mer eller mindre värd som människa än du eller någon annan.

Det är viktigt att ha i minnet.

En stor del av de problem som gör situationen så svår för alla som måste leva på existensminimum är de skulder som de får släpa med sig genom livet på grund av felval när de fortfarande trodde att det fanns en gyllene morgondag. Skulder som tickar räntor både hos långivaren och senare hos Kronofogden. De växer, växer, växer … och blir till slut som en ogenomtränglig mur som föder hopplöshet och kväver alla egna initiativ.

Vi har haft tur. I vår familj har vi inga skulder, vilket gör att jag kan betala för en extra biobiljett och bjuda på lunchen när jag och någon vän drar en repa på stan och snokar igenom alla loppisar och second handaffärer efter fynd som kan förgylla vardagen.

Att vara skuldfri ger mer frihet och bättre rörelseutrymme än en hög lön. Jag är oerhört tacksam för det i dag, även om det var lite surt en tid då vi alltid hade sämre bil och aldrig åkte på semester någonstans .. när alla andra "hade råd".

Att vara skuldfri är faktiskt en väldigt stor förutsättning för att kunna bygga upp livet på nytt när något oförutsett har inträffat .. arbetslöshet, sjukdom eller lagändringar .. det är vi överens om, mina vänner och jag.

Vi är också klart medvetna om att det skett något i världen sedan 2007. Vi förstår sambandet mellan den ekonomiska oron i Europa och USA och förhållandena i Sverige i dag. Därför pekar vi inte på regeringen och skriker .. för vi anar att det kunde ha varit mycket värre.

Det du har har haft att erbjuda hittills känns faktiskt som om det skulle innebära något mycket värre än det vi redan har.

I Grekland till exempel .. där ÄR det mycket värre, eller hur?

”Vi socialdemokrater kommer att arbeta aktivt för att vända trenden” .. skriver du och pekar på den sänkta krogmomsen, som vi också tycker är lite märklig. ”Vår budget fokuserar på att bygga Sverige starkt och återgå mot full sysselsättning” .. fortsätter du, men du berättar inte hur du tänkt åstadkomma detta underverk?

Full sysselsättning?? Hur i helsike åstadkommer man det, när exporten viker, företagen lägger ner, ekonomin svajar och osäkerheten växer i världen utanför våra gränser? Hur har socialdemokraterna tänkt sig förändra detta?

Med fler anställda i offentlig sektor, avlönade med skatter från dem som fortfarande har jobbet kvar?

Du får ursäkta en okunnig, men jag förstår inte vad du menar.

”En grundläggande utgångspunkt för oss är att alla människor ska ha möjlighet att kunna bidra till sin egen och vår gemensamma försörjning” .. skriver du. Det är en vacker mening, men finns det något innehåll??

Egentligen är det ju precis detsamma som Fredrik Reinfeldt & Co säger, eller hur? Skillnaden är att de talar om hur de tänker i förlängningen och sedan får vi tycka vad vi vill om det. På något sätt är det ärligare med dåliga nyheter som man kan förhålla sig till, än tomma fraser och löften utan innehåll, tycker du inte själv det?

Sedan skriver du det gamla vanliga om att arbetslösa behöver få utbildning, möjlighet att ta igen missad kompetens, få möjlighet till arbetslivserfarenhet och vuxenutbildning .. allt det som Mona Sahlin sa före dig och som Göran Persson sa före henne.

Vad som skulle intressera mig, mina vänner och mina grannar är hur det skulle se ut i verkligheten.

Vilka arbeten behöver vi utbilda oss till och vad ska vi leva på under tiden? Vad finns det för jobb om vi höjer vår kompetens .. och viktigast av allt .. finns de här på orten där vi har familjen, våra vänner och våra rötter?

Det säger du ingenting om .. och eftersom vi inte är dummare än att vi ser behoven och efterfrågan på arbetskraft i vår egen hemkommun, så inser vi att valet är mellan att fortsätta som det är eller att utbilda sig till något som det finns behov av på en annan plats i landet.

Och vad gör vi då med den familj vi har?

Den partner som har det arbete som är förutsättningen för att vi ska kunna behålla det högt belånade huset .. ska vi skiljas åt eller ska h*n bli arbetslös på en annan ort? Var ska vi i så fall bo?

Hur går det med barnen, deras skola och vänner och åldrande, hjälpbehövande föräldrar? Ska vi tvingas tillbringa större delen av livet på skilda platser?

Hur mycket kommer det dubbla boendet och resorna att kosta då??

Men det är väl en fråga som du har svårt att identifiera dig med?

Avslutningsvis skriver du ..

”Ska vi framöver få fler människor i arbete och minska de ekonomiska klyftorna krävs att vi steg för steg bygger en konkurrenskraftig kunskapsbaserad ekonomi, inriktad på full sysselsättning. Då kan försörjningsstödet återgå till det bör vara – en temporär lösning när något går snett i livet – och människor får i stället makten över sina egna liv genom ett eget arbete.”

Det är 60 ord.

I de 60 orden finns inte minsta lilla ledtråd till hur du tänkt dig att åstadkomma detta mirakel?

Jag tror faktiskt att de flesta av oss skulle kunna använda 60 ord till att skapa en framtidsvision som skulle tilltala de flesta.

En författare .. tillhörande den kultur som du så värnar om .. kan vända på verkligheten på ett trovärdigt sätt med hjälp av bara 28 bokstäver, har du tänkt på det?

Men bara ord är inget värda om det inte finns en verkligt genomförbar tanke som leder till faktisk handling bakom dem, Håkan Juholt.

Jag hittar inte den tanken varken i din budget eller i ditt debattinlägg.

Jag tänkte ..

.. skriva ett inlägg om drömmen om att starta eget innan jag ilar vidare i riktning mot huvudstaden, men så läser jag DN:s ledare om Håkan Julholts planer på att låta facket få vara med och besluta om innehållet i hans "nya" politiska vision. Om han .. mot all förmodan .. går segrande ur nästa val.

Den socialdemokratiska framtiden ser bara konstifikare och konstifikare ut?

Och jag går till källan .. sossarnas egen hemsida .. och finner att Ledaren själv har hamnat i Indien??

I Indien???

Är det säck- och askaturnén som gått world-wide??

Men så läser jag att han ska hålla tal i indiska parlamentet på temat "kunskapsbaserad ekonomi och värdeburen tillväxt", och då är min dag räddad.

För hur jobbig och stressig den här dagen än blir så kommer jag att känna mig uppåt när jag för mitt inre öga ser hur den Store Juholt fumlar med den stora pappersbudgetbunt som han släpat med sig runt i landet .. och berättar för en skara trollbundna indier om hur man startar processen med en ekonomisk plan och redovisning ..

.. ta en bunt papper, huller om buller, utelämna det du inte fattar eller kan och överlåt beslutsfattandet och tänkandet åt dem som står under dig och bör ta ansvaret, satsa på ett salvelsefullt, ansvarstagande tal om fattiga barn och gamla föräldrar och fyll tomrummen med trevligheter som paraplyer och gulliga små djur.

Däremot så är jag ganska säker på att han inte kommer att rekommendera en återgång till gamla tider ..

.. fast man vet ju aldrig??