torsdag 28 mars 2013

Jag älskar en man som heter Ove!


Jag har inte känt honom mer än knappt 2 dygn, men det var länge sedan jag kände så här.

Det är ett rent platoniskt förhållande som snart kommer att ta slut, eftersom jag redan har kommit till sidan 247 av 348, men jag vet redan nu att jag aldrig kommer att glömma honom.

Det handlar alltså om en bok som heter "En man som heter Ove". En bok som i mina ögon skildrar den svenska folksjälen och ger förklaringen till varför vi låter all ensamhet, sorg, frustration, hjälplöshet, uppgivenhet och vrede resultera i arga lappar i tvättstugan eller agressiva kommentarer i tidningarnas kommentarsfält.

Den handlar om livet nu och då, om moral och skillnaden mellan generationer, om möten över gränser, om sorg, vanmakt, tomhet, ensamhet och övergivenhet.

Och om medmänsklighet och det lilla, lilla livet som de flesta av oss lever.

Så handlar den om kärlek .. och aldrig har kärlek skildrats så vackert och verkligt som i den här boken.

Ove är en man som verkar sakna känslor och han begrep lika lite som hennes vänner "varför hans fru frivilligt vaknade varje morgon och beslutade sig för att dela dagen med honom", men när han tänker på sin fru så är det med orden .. "Hon var färg. All hans färg".

Ahh .. jag får något varmt i hjärtat när jag läser det och jag önskar att jag är all färg i min egen mans liv. För sett ur den synvinkeln så är han all värme och styrka i mitt.

Och om någon hade frågat Ove om hur han levde innan han träffade sin fru .. "så hade han svarat, att det gjorde han inte". När jag läser det blir jag nästan så rörd att ögonen tåras.

Jag läser och läser och inser, att det inom den som håller alla på avstånd kan det finnas någon som alla behöver. Bakom alla lappar i tvättstugor och elaka kommentarer på nätet kan det döljas en man som heter Ove .. någon som måste ha kontroll, någon som klamrar sig fast vid det som alltid varit och aldrig får förändras .. och som aldrig i livet byter ut sin SAAB mot en BMW.

Den griper tag i mig den här boken .. och så får den mig att skratta och le igenkännande åt situationer som höjt blodtrycket många gånger. Efter att ha läst den ska jag bli mer tolerant, alltid ta skyltar om parkerings- eller fordonsförbud på fullaste allvar och jag ska aldrig, aldrig låta min hund pinka på plattorna utanför någons trädgårdsgång. Fast det gör jag inte nu heller, om jag tänker efter.

Den här boken har lärt mig att bakom sura, vrånga gubbar som vägrar att anpassa sig till nutiden finns kanske människor som gömt sina känslor bakom murar av rutiner och traditioner .. och det kanske till och med kan få mig att se lite mer förstående på gubbarna på s-bloggar?

Vem vet .. det kanske finns en man som heter Ove dold bland all trångsynthet?

Den som skrivit boken heter Fredrik Backman.

Jag tror att jag älskar honom lite grand också. Bara för att han skrivit en så fantastisk bok och för att han skildrat den helt vanliga, anspråkslösa kärleken som alla drömmer om.

Den fullständigt villkorslösa kärleken som river alla murar. 

Läs den här boken och berätta gärna hur du upplevde den.

3 kommentarer:

  1. Oh, har du läst den helt underbara boken,jag älskar också Ove och katten och hela det underbara gänget man lär känna.

    SvaraRadera
  2. Jag skulle vilja rekommendera några andra ´pärlor ´´Damernas detektivbyrå av Alexander McCall Smith.Berättelsen om Pi och en från en helt annan tid, Majors avsked av Lars Widding som är helt glimrande.

    SvaraRadera
  3. Kusinen från landet29/3/13 11:19

    "Jag älskar en man som heter Ove...." :-)

    SvaraRadera