VARFÖR .. är språkets viktigaste ord,

.. tycker jag. 

Som exempel kan jag ta mig själv när jag tog steget in i sambolivet.

Maken sa, självklart  . fixar du en matlåda till mig i morgon. Jag sa, spontant .. varför då? Och därmed var ribban lagd .. han kunde inte hitta något rimligt skäl till varför inte han kunde göra det själv och jag kunde inte se varför ansvaret för hans måltider var mitt?

Samma sak hände när det gällde städning och tvätt. Tvättar du mina det eller det?, eller .. det var som f*n vad det ser ut här hemma .. möttes med samma förvånade, varför just jag? eller vems ansvar är det?

En värkande armbåge hos läkaren gav följande konversation ..

Du har en golf/tennisarbåge och jag kommer att ge dig en kortisonspruta.

Varför då? Blir jag bra då?

Nej, men du har inte längre ont. Själva läkningen tar X månader om du tar det lugnt.

Och om jag inte tar sprutan? Hur lång tid tar läkningen då?

Samma tid .. om du tar det lugnt.

Men är inte risken stor att jag överbelastar armbågen om smärtsignalerna tas bort?

Jo, det får du naturligtvis tänka lite extra på.

Varför är ett viktigt ord. 

Tack vare att jag använde det i tid så lever jag i ett förhållande där det inte ens märks om jag reser bort i ett par veckor .. alla inblandade klarar alla förekommande uppgifter i hushållet precis lika bra som jag. Dessutom så har jag aldrig mer drabbats av armbågsbesvär .. trots att jag avstod från kortisonsprutan och stoiskt härdade ut i X månader.

Varför är ett ord som vi kan använda just nu när det rapporteras om att vårt land är pestsmittat av fullskalig rasism som tar sig samma uttryck som apartheid i Sydafrika eller den amerikanska södern bland sk "obildat white trash".

VARFÖR skulle två av varandra oberoende anställda busschaufförer riskera jobbet genom att samtidigt(?) införa ett slags hemsnickrat, arbets- och kostnadskrävande diskrimineringssystem som sorterar invandrare och svenskar inför transporten till en båt som de gemensamt ska färdas med?

Jag kan inte hitta ett enda vettigt svar på den frågan?

Varför anmäler man det då, om det är så orimligt? 

Jag kan faktiskt tänka mig att en människa som är frustrerad och arg över åratals upplevd särbehandling av myndigheter och samhället i stort, lättare än andra ser orättvisor som bara är tillfälligheter, att en människa i sin frustration över att aldrig bli sedd tar alla chanser till att bli det och att det faktiskt finns ersättning att få om man blir utsatt för diskriminering.

Men det är kanske rasistiska tankegångar även om jag själv kan reagera likadant när det gäller mina hjärtefrågor inom handikappomsorgen och äldrevården?

En kvinna begär en svensk taxichaufför när hon ska åka hem från sjukhuset.

Varför då?

Ja, det vet vi inte och det vet inte AB heller .. men väldigt många blir väldigt upprörda utan att veta det.

Kanske har den här kvinnan skyddad identitet efter att ha skilt sig från en man som har många landsmän inom taxibranschen och därför vill skydda sin nya adress? Kanske har hon dåliga erfarenheter av män från andra länder eller från andra taxiresor? Kanske är hon mycket gammal och uppväxt i en tid då kvinnor var rädda och aktade sig för "utländska" män? Kanske har hon något annat skäl som vi möjligen skulle förstå om vi fick veta det?

Men vad jag vet, så har ingen frågat henne?

I utkanten till min vardag finns det många föräldrar till funktionshindrade flickor och unga kvinnor. De önskar, utan undantag, att taxiresorna till skolan eller dagcenter helst ska utföras av en kvinnlig chaufför eller en chaufför som är känd i vårt lilla samhälle och att den som inte känns tillförlitlig, begriplig eller den som öppet betraktar de funktionshindrade som mindre värda omedelbart ska fråntas uppdraget.

Även om det gäller en man med utländsk härkomst. Är det rasism? Diskriminering? Eller föräldrars grundläggande instinkt att skydda det barn som inte kan skydda sig själv?

AB:s Daniel Swedin skriver i dag .. "Det finns ett samband mellan politiker som testar gränserna för vad man kan säga om människor och vårt sätt att agera mot våra medmänniskor. Om vi tycker det är okej att alla med blont hår sitter i en buss och alla med svart hår i en annan så har något definitivt hänt.

Både i samhället och i våra hjärnor."

Om jag skriver .. Det finns ett samband mellan journalister som testar gränserna för vad man kan skriva om människor och vårt sätt att agera mot våra medmänniskor. Om vi gör det till en sanning att någon tycker att det är okej att alla med blont hår sitter i en buss och alla med svart hår i en annan, bara för att en journalist påstår det, så har något definitivt hänt.

Både i samhället och i våra hjärnor.

Så är det nästan samma text, men en helt annan betydelse. Men vilka är det som piskar fram de rasistiska stämningarna? Politikerna, journalisterna eller det svenska folket?

Eller är det en liten priviligierad, twittrande, självutnämnd elit som med hjälp av lösa påstående och moraliska pekpinnar, gräver en vallgrav mellan invandrare som ständigt utpekas som offer och påstått rasistiska, fördomsfulla svenskar? En elit som stänger dörrar som tidigare stått öppna och bygger murar bakom vilka misstänksamhet, rädsla och försiktighet frodas på båda sidor? Något som skadar oss alla utanför den "inre cirkeln", oavsett vilket ursprung vi har.

Varför???

Vad är målet?

Jag vet inte varför AB och DN är så angelägna att skapa fler problem än de som redan finns genom att piska upp debatten om svenskarnas rasism och illvilja mot invandrare just nu, och kanske har jag en foliehatt när jag misstänker att det har samband med sossarnas kongress om någon vecka?

Men det skulle inte förvåna mig om detta är det röda skynke som ska dölja bristen på innehåll, ekonomisk trovärdighet och avsaknaden av de förväntade satsningarna på välfärdsinsatser som gör att "allt blir som det var förr .. på den gamla goda tiden?"

Eller så är den en förberedelse för ett framtida samarbete med Miljöpartiet som då måste få ett hållbart skäl till att bryta sin överenskommelse med regeringen?

Kanske kan vi förvänta oss krigsrubriker om en ny "rasistskandal" under nästa vecka?

AB, AB, Expr., Expr., Expr., DN, DN, DN, DN, DN,