måndag 2 september 2013

Av noll och inget värde!


Efter 4 månaders kisande, krusande och smygande lyckades jag äntligen tyda tecknen på ringen som Glamourduvan Dita bär runt sitt vänstra ben.

Och det säger väl en hel del om min inställning till mina medmänniskor att jag verkligen trodde att alla våra problem därmed var över. Duvan skulle få åka hem och jag skulle slippa oroa mig .. eller??

Det borde ha gått upp ett ljus redan första veckan tycker man. Då googlade jag på "saknad duva" och "försvunnen duva" och hittade hur många aktuella upphittade duvor som helst .. men inte en enda människa som efterlyste en borttappad eller försvunnen?

Där borde jag nog ha tänkt till lite?

Men nu gjorde jag inte det utan ringde glad i hågen till Brevduveföreningen som sa att det inte var deras ringmärkning utan hänvisade till Duvavelsföreningen som sa att det inte var deras ringmärkning men motvilligt plockade fram ett telefonnummer som jag kanske kunde försöka ringa.

Kanske kunde försöka ringa??

Hmmm? Kan vi tala lite i klartext här? Kommer någon att bli glad om jag ringer?

Nej!

Om det går att spåra ägaren .. tror du h*n kommer att hämta duvan?

Nej!

Är du säker?

Ja! Det är en gammal duva .. 7 år. Felmärkt dessutom. Ingen vill ha en så gammal fågel. Förmodligen är det någon som "gjort sig av" med den. Men om den är störande så får du väl försöka få tag i någon som kan skjuta den?

Skjuta den!!!!!!!!! SKJUTA GLAMOURDUVAN DITA!!!! Jag älskar den här duvan!

Och då blev i alla fall mannen på Duvavelsföreningen glad .. för han unnade också Dita ett hem .. på ålderns höst.

Så nu antar jag att vi har en duva några år framöver? Vi har satt upp en mer permanent matplats som hon är mycket misstänksam mot och köpt en ordentlig foderkopp som hon är livrädd för. Så småningom ska vi försöka få till ett mini-duvslag som hon kan tänkas acceptera någonstans .. hur det nu ska gå till?

För det måste vara dragfritt, långt från Makens bil och oåtkomligt för katten och duvhöken .. samtidigt som det bör befinna sig inom det område som hon verkar anse som sitt, och dessutom ska det gå att göra rent det på ett lätt och inte alltför svindelframkallande sätt för mig som är rejält höjdrädd.

Men när jag läser om Gärd Johanssons upplevelser av geriatrisk vård så tänker jag, att det är nog inte någon större skillnad om du är duva eller människa när du blir gammal.

Gamla människor och gamla duvor går inte att använda till avel. Duger inte till att prestera något som ger intäkter eller berömmelse till någon, tar bara plats som någon yngre behöver bättre och är bara kostsamma, krävande, besvärliga och oinspirerade i största allmänhet.

Och det allra värsta verkar vara att det blir så många .. som ingen vill ta ansvar för.


12 kommentarer:

  1. Vad deprimerande. Jag är inte särskilt förvånad (tyvärr) över att duvor anses som "förbrukningsvaror", har märkt den attityden även hos vissa hundägare men historien du länkar till om pensionären är eländig.
    En gång för vääldigt länge sedan sommarjobbade jag i köket inom det som då kallades långvården (ingen munter miljö, tror/hoppas det är lite bättre idag)och t.o.m. då togs det hänsyn till huruvida patienten kunde tugga eller ej.
    Icke att alla serverades passerad mat dessutom alltid grönsaker till maten (om än inte färska).

    SvaraRadera
  2. Lycka till med duvan ,så bra att hon kom till dig som pensionär.

    SvaraRadera
  3. Det trodde du väl aldrig att du skulle bli en duvmatte på hhhmm.....äldre dar....:-)

    SvaraRadera
  4. Ja du Cicki .. jag får väl vara tacksam så länge ingen rekommenderar Maken att leta reda på någon som skjuter mig?? ;-)

    SvaraRadera
  5. Skjutas!!!Du? Men snälla du har du inte förstått att ingen ödslar krut på oss vackra mogna kvinnor - det är för dyrt och kräver vapenlicens. Man blir nog avklädd och satt i iskallt hällregn för att dö en "naturlig"död.

    SvaraRadera
  6. Varje dag en ny lärdom - duvor trodde jag bara är några som sitter på hustaken, kuttrar och förorenar.
    Har väl även trott att en geriatrisk avdelning skulle vara bättre än en vanlig vårdavdelning när man är gammal. Men vilken attityd. Man baxnar inför frågan hon fick - "Vad är det som är så viktigt så du måste läsa det nu?"
    Nu när det dags för bredband på äldreboenden och vårdavdelningar.

    SvaraRadera
  7. Långvården i Sthm på sossarnas tid, det är inget dom behöver skryta om direkt,snarare skämmas.
    Inget annat än förvaring,utfodring och tömmning ( tisd o fred )Alla kom inte ens upp ur sängarna.
    Rondsystemet kallades det,hoppas att det är borta annars flytta innan ni blir för gamla till mindre ort.

    SvaraRadera
  8. Mona! Problemet är att det finns ca 24 geriatriska kliniker i hela Sverige och hälften finns i Stockholm. Det blev inte mycket kvar att söka till ut i landet då när hälften är utspridda i vårt avlånga land. Ni skulle ha hört 1,6 miljonsklubben i deras seminarie i Almedalen. Så inspirerande!! Jag kandiderar till vårt landsting och min främsta hjärtefråga är geriatriken.

    SvaraRadera
  9. Jag tycker det håller med vanlig bra äldrevård och helst i mindre skala.Du FINNS mer i mindre sammanhang.

    SvaraRadera
  10. Det verkar som om "Avpixlat" snart går ett "Duvmataröde" till mötes åxå...=)

    säga vad man vill, men det "etablissemanget" nu gör i försök att tysta Avpixlat är inte direkt attraktivt.

    http://avpixlat.info/2013/09/04/nytt-antidemokratiskt-angrepp-mot-avpixlat-nu-ekonomiskt/#more-68001

    SvaraRadera
  11. Vad är dom så rädda för?

    SvaraRadera
  12. @mona.
    "Vad är dom så rädda för?"

    Mångfald? ;-)

    SvaraRadera