söndag 3 september 2017

En polis blir knivskuren ..


.. i nacken/ryggen och en polis klarar sig som genom ett under från att bli dödad av en sten som kastas från hög höjd.

Min första tanke går naturligtvis till de poliser som dagligen riskerar livet i ett arbete med dåliga arbetsvillkor, svag ledning och med våldet är så inbakat i arbetsuppgiften att det inte ens ger skadestånd till dem som råkar ut för det.

Det är nästan ofattbart att det finns människor som faktiskt arbetar frivilligt under de villkoren.

Att alltid vara beredd på att bli attackerad och skadad - hur står man ut med något sådant? Hur orkar deras familjer?

Och så läser jag på twitter och inser att det är fullt möjligt att tolka ovanstående händelser på ett helt annat sätt!

"Knivdådet på Medborgarplatsen är högerns drömscenario. De kommer att gå all-in på att beskylla asylsökande!" .. skriver en person som beskriver sig själv som "den eviga praktikanten". Hon fortsätter .. "Det här är ett resultat av en provokation".

En provokation?? Från vem/vilka? Polisen?

En annan engagerad person stämmer in i kören .. "Vad finns det egentligen för belägg för ryktet om att knivdådet på Medborgarplatsen är utfört av ett ensamkommande flyktingbarn?" och "Hur kan man utesluta att polisen drivs av en politisk agenda i sin informationsdelgivning i detta ärende?"

Enligt frågeställaren som är någon som, enligt egen uppgift, "är socialdemokrat" och "blir ofta vald av folket" samt "tror på allas lika värde", har "knivslagsmål varit mycket vanligt i Sverige så länge jag kan minnas. Hände varje kväll på krogen när jag var ung".

Knivslagsmål där poliser, eller någon annan, attackerades bakifrån på krogen? DET hände verkligen INTE varje kväll på krogen när jag var ung.

Ytterligare en kvinna - som beskriver sig själv som "emmis femmis men inte en slemmis :-)" -  gör sig hörd med samma budskap .. "Knivdådet på Medborgarplatsen är ett talande exempel på vad högern provocerat fram med sin hets mot de ensamkommande flyktingbarnen".

Jag blir ärligt talat helt mållös. En polis blir oprovocerat knivhuggen i ryggen och anklagas därför för att ha provocerat gärningsmannen med hänvisning till att poliser i gemen förmodligen har en politisk agenda när det handlar om att bli misshandlade eller knivskurna av ensamkommande flyktingbarn?

Om den person som släpade upp tunga stenar till sin högt belägna lägenhet, för att ha dem tillhands om det skulle passera en polis på marken under, också är  en asylsökande eller illegalt vistande ung person .. ska vi då uppfatta det som om vederbörande bara reagerade förebyggande på polisens politiska agenda och på den provokation polisens blotta närvaro innebar?

Om jag sätter kniven i nacken på en myndighetsperson, kan jag då hävda att det var en handling som framprovocerats av den personens politiska agenda i utförandet av sina arbetsuppgifter?


3 kommentarer:

  1. Det är sorgligt, att högsta hönset inom polisen inte backar upp poliserna är ännu mer sorgligt. :-(

    SvaraRadera
  2. Hej.

    Känner vi inte igen resonemanget?

    "Det är en provokation att kvinnan gick lättklädd"

    Det är ingen slump att feminister går väl ihop med socialister och muslimer.

    Bägge anser sig kunna bestämma bättre än du hur du skall klä dig.

    Det finns i riksdagen sju partier som står på attentatsmännens sida, och ett som inte gör det.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    SvaraRadera
    Svar
    1. Rikard,fd lärare, du har rätt! FI, socialister och muslimer anser sig veta bäst vad andra behöver och man saknar totalt konsekvenstänk, särskilt för proselyter!

      Radera