Å ena sidan si och å andra sidan så?

Jag önskar att jag kunde vara lika stolt över min oklanderliga moral som Lisa Nilsson. Men allt som oftast har jag ingen aning om hur den oklanderliga moralen .. eller den allt igenom korrekta värdegrunden .. ska se ut, och det kan kännas lite begränsande ibland.

I dag lyssnade jag på Studio Ett och hörde Gustav Fridolin berätta att unga pojkars/mäns dåliga kunskap om vad som är sexuella övergrepp eller trakasserier till största delen beror på den kultur de växer upp i. Det som vuxenvärlden ser som oskyldiga lekar på skolgården kan vara mindre oskyldigt och mer gränsöverskridande pga av vår kulturella syn på samspelet mellan kvinnor och män .. eller något liknande?

Å ena sidan går det alltså bra att tala om våra egna kulturella problem när det handlar om synen på kvinnor .. men å andra sidan är det fruktansvärt omoraliskt och rent av rasistiskt att tala om den kulturella påverkan som ligger bakom de ensamkommande unga männens förhållningssätt till samma kvinnor?

Det är förvirrande, minst sagt.

Våra medieredaktioner använder sig gärna av andras åsiktsregister .. som å ena sidan är olagliga att upprätta men å andra sidan nödvändiga för att kunna kontrollera vanliga svenskars olämpliga aktiviteter på diverse nätforum .. för att å ena sida kunna hänga ut dessa med namn och bild på förstasidorna utan polisanmälan, åtal eller dom .. medan det å andra sidan anses vara omöjligt att ens anonymiserat nämna de egna medarbetarnas olämpliga aktiviteter utan föregående polisanmälan, åtal eller dom?

Hur fixar man en oklanderlig moral i den situationen? Eller en alltigenom korrekt värdegrund?

Vår justitieminister vill å ena sidan följa EU-domstolens beslut som säger att staten inte kan tvinga operatörer till obegränsad datalagring, men å andra sidan twittrar(?) han om att operatörerna skyddar dem som begår mycket grova barnpornografibrott när de inte genomför den datalagring som han själv inte får beordra dem att göra? Om jag förstått det hela rätt?

De flesta ministrarna i den här regering uttrycker sig för det mesta ganska förvirrande.

Men varför ska något vara logiskt när vi å ena sidan förväntas vara intresserade av varje tanke, ord, beslut eller avsaknad av beslut som Donald Trump ligger bakom medan det å andra sidan är bäst för oss att inte veta allt för mycket om vad vår egen regering gör. Eller låter bli att göra .. beroende på hur man ser det.

Inte kan väl inskränkningarna  i sjukförsäkringen, äldre kvinnors negativa särbehandling i vården och funktionshindrades förstörda liv och andra småsaker vara av intresse för oss när vi kan oro oss för att samma ryska valmanipulation som påstås ha fört Donald Trump till makten kan göra att Socialdemokraterna förlorar den makt som verkar vara partiets enda mål och mening med regerandet.

Mina reaktioner i det fallet kanske säger en hel del om min egen usla och klandervärda moral.

Så tänk vad livet skulle vara lätt om jag bara hade en lika oklanderlig moral som Lisa Nilsson. Då skulle mina nätter vara lika lugna och fridfulla och mina dagar lika guldkantade som hennes.