Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

lördag 23 juni 2018

Den glädjelösa vänstern och samtyckeslagen.


Trots att jag har väldigt lite gemensamt med de mest extrema vänsteråsikterna är jag ändå nyfiken på varför de tycker som de tycker och uttrycker sig som de gör.

Jag läser alltså nästan fler vänsterskribenter än dem som tycker som jag själv. Möjligen kan man kalla det för ett självskadebeteende eftersom det gör mig både uppgiven och deprimerad.

Det är helt omöjligt att ställa frågor till någon som ser livet ur ett vänsterperspektiv. Jag förstår till en viss del hur de tänker sig sin gyllene framtid men eftersom jag är en sådan där trist typ som gärna vill se saker ur ett bredare perspektiv än det rent ideologiska och ställa frågor om ekonomiska konsekvenser så är det väldigt mycket som jag ser som ogenomförbart – hur hjärtinnerligt gott det kan te sig som rubrik på en harang om godhet och ondska.

Ondskan verkar sådana som jag stå för?

Det är väl ungefär så jag kan tolka de enstaka svar jag har fått på mina försiktigt formulerade frågor. Hur resultatet skulle ha blivit om jag skojat till det lite eller varit milt ironisk törs jag inte tänka på .. för är det något som saknas hos vänstern så är det humor.

Förmodligen är det därför hatet rinner så hett och varmt i vänstersystemet när de läser Hanif Bali?

Kanske är det också därför sverigedemokraterna tycker att det är så roligt att kommentera på vänsterns alla allvarsamma, humorlösa debattinlägg? För jag är övertygad om att de, i motsats till mig, inte förväntar sig ett begripligt svar.

Men ibland kan även vänsteraktivister vara ofrivilligt roliga och underhållande .

En ordväxling som startar med vilka som är ”de mörka krafterna” - heilande idioter i innerstaden vs överfallsvåldtäkter - hamnar direkt i uppmaningen ”Var. Bara. Tyst” som i sin tur ger svaret ”Just det. Du har ju inga större problem med att sånt sker. Förlåt att jag störde din världsbild”.

Den ovälkomne uppmanas genast att ”krypa tillbaka under den sten du kom från” och när svaret blir en road blinkning och orden ”pussis” returneras det direkt med .. ”Backa. Du har inte samtycke och just nu kör du sexuellt ofredande. Försvinn bara”.

Som ett brev på posten dyker det naturligtvis upp en annan person som inte kan hålla sig från att lämna ett ”Kramis!” som ett inlägg i debatten.

Om någon med en avvikande åsikt skulle skriva detsamma i mitt kommentarsfält hade jag nog blivit road och sett det som att det gör detsamma på vilken sida vi står, vi kommer alltid att tycka olika. Men i det här fallet blev det alltså ett ofredande?

Jag tyckte det var omåttligt roligt.

Men att min sorts humor är fruktansvärt olämplig och onormal förstod jag när kontoinnehavaren fräste ifrån .. ”Du kör kramis på en vilt främmande kvinna. Det är sexuellt ofredande. Vare sig det är i text eller inte”.

Senare kom ytterligare upplysning om ”att är det fler en förövare så räknas det som grupp. Och ju nu håller ni på inför ögonen på polisen”.

Jaha? Är det så? Fungerar samtyckeslagen så? Jag blir osäker. Visserligen lever vi i en helt galen tid, men fullt så galet kan det väl inte vara?

Men hur lämnar man samtycke till ”pussis” och ”kramis” på nätet? Den antastade vänsterpartisten använder sig ju själv av ”puss och hej” när hon avfärdar en annan oliktänkande i ett annat sammanhang?

Men om det är så, slår inte lagen åt båda hållen? Kan inte kvinnor ofreda män sexuellt, "vare sig det är i text eller inte", om de saknar samtycke?

I så fall bryter kontoinnehavaren också mot samtyckeslagen när h*n – oklart om det är i samma sammanhang eller är handlar om någon annan misshaglig person - uppgivet utbrister .. ”Kan han bara stoppa k*ken i sin mun och kvävas. Trött på idioten”:

Fast det är klart, det nämndes inget om pussis eller kramis och det är kanske där gränsen går?

Den här valrörelsen kommer att slå rekord i tråkighet. Det finns absolut noll utrymme för satir, ironi eller humor. Allt i den vägen slås till marken med anklagelser om rasism, facsism eller nazism samt rapporteras till vederbörandes arbetsgivare i hopp om att h*n ska bli tillräckligt rädd om det egna privatlivet så att konsekvensen blir ett avskedande.

Eller så kan man, som i det här fallet, hänga ut personer som svänger sig ”pussis och kramis” lite hur som helst utan samtycke, samt deras närmaste med namn och adress och hoppas på en gemensam hatstorm från vänster. Det verkar också gå bra, ser jag.

Är det något som vänstern har gemensamt oavsett om de kallar sig vänsterpartister, sossar eller miljöpartister så är det den totala glädjelösheten och de negativa tolkningarna av det som normala människor roar sig med när de både respektlöst och respektfullt försöker krossa varandras motsatta åsikter med ironi, humor eller ett skämtsamt nedvärderande ”pussis” och jag gillar dig i alla fall, när inget annat verkar nå fram.

För jag tror att det som inte tål att skrattas åt, eller med, kan du inte heller ta på fullt allvar.


4 kommentarer:

  1. Hej.

    Att fråga en person om den är intresserad av sexuell kontakt kan vara sexuella trakasserier, enligt lag.

    Att inte fråga en person om den är intresserad av sexuell kontakt är ett brott enligt samtyckeslagen.

    Istället för att kontrollera stat och samhälle via produktionsmedlen gör man det via kontroll av vad själva orden betyder.

    Kombinera detta med att all form av 'vänster' alltid är mot något - aldrig för.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    SvaraRadera
  2. Förstår folk att om bara tyst samtycke "tros finnas" när ställning byts i sänghalmen så kan det vara våldtäkt som pågår? Allt måste noga frågas om & tydliggöras i detalj, varje gång (med godkännande) för att våldtäkt ska kunna uteslutas med samtyckeslag. Om någon glömmer fråga, fast det verkar vara ok, så kan det vara våldtäkt! Förstår befolkningen det?

    SvaraRadera