Anna Kinberg Batra vs Mikael Odenberg?

Efter en lång intern kampanj fick Anna Kinberg Batra nog och avgick från partiledarposten.

Jag har all förståelse för det och ingen hade kunnat gjort det på ett bättre sätt - starkt, modigt och rakryggat.

Men det som varit mest bedrövligt är den nästan totala fokuseringen på den avgående partiledarens personliga egenskaper.

Hon bedömdes vara för stel. Borde ha varit mer "likeably". Talade fel, rörde sig fel, borde varit folkligare och mer tilltalande på alla upptänkliga sätt.

"Jag känner inte igen den person ni talar om, när jag ser mig i spegeln" .. sa hon efter kraven på tydlighet och likeability och jag undrar varför Moderaterna överhuvudtaget valde en partiledare vars personlighet och utseende inte nådde upp till de högt ställda förväntningarna?

Finns det något mer knäckande än att få höra att ditt största fel är du själv? Din personlighet, ditt utseende, ditt sätt att vara eller tala? Dvs, hela din person.

Men om du ändrar dig till någon annan, så kan vi tänka oss att behålla dig?

Hur många har inte anpassat ihjäl sig för att nå de kraven.

Men Anna Kinberg Batra hinner knappt lämna presskonferensen förrän Mikael Odenberg fortsätter att kratta manegen för sig själv, och sätta fart på konflikterna igen, genom att underkänna resten av partistyrelsen.

”Hon har ofrånkomligen haft det yttersta ansvaret men hon delar det med Ulf Kristersson, Elisabeth Svantesson, Tomas Tobé och andra som har ingått i partiledningen”, skriver Odenberg. Vilket gör att han verkar se sig själv som det enda och självskrivna valet, om inte Carl Bildt får en släng av dödslängtan och återvänder till den moderata gyttjebrottningen.

Men för säkerhets skull - om vi synar Mikael Odenberg med samma ögon som nagelfarit Anna Kinberg Batra - vad kommer vi då fram till?

Hur ser han ut egentligen, mannen som bestämt sig för att bli moderatledare?

Hur rör han sig, är han för stel eller för otydlig eller för slarvigt klädd? Talar han mer än han tänker och stämmer hans självbild med partiets förväntningar? Och hur likeably är han, sett ur ett väljarperspektiv?

Har han landsfaderliga anlag? Är han attraktiv, utstrålar han trygghet och en aningens aning manlig dragningskraft? Hur framstår han för "vanligt" folk? För korrekt eller alldeles för ledig?

Hur tydlig är han när det inte handlar om de egna karriärplanerna och vad vill han egentligen göra tillsammans med Socialdemokraterna som han så tydligt söker samarbete med?

Vilka krafter styr Mikael Odenberg? Föredrar han Stefan, Jonas och Gustav framför Annie, Jan och Ebba?

Om vi mäter Mikael Odenberg efter samma måttstock som han själv har mätt Anna Kinberg Batra - hittar vi då en person som vi vill ha som statsminister efter Stefan Löfven?

Eller, tillsammans med Stefan Löfven??

OM Moderaterna ska välja en "ny, tydlig och likeably" partiledare ..

.. som ska ha en rimlig chans att fånga väljarnas intresse och förtroende samt öka partiets popularitet, ser jag bara EN enda kandidat som kan komma på fråga.

Finn Bengtsson .. en man som visat att han har både ryggrad och integritet.

Finn Bengtsson är nog den ende politikern som jag känt respekt för sedan 2015. 

Men förmodligen ersätts Anna Kinberg Batra av någon annan som haft en spikrak politisk karriär, med start i MUF redan i skolåldern, och som aldrig har arbetat ute i verkligheten.

Men om de väljer Finn Bengtsson kan de redan nu räkna in min röst. Men om de väljer någon från den nuvarande partitoppen så är det nog förgäves är jag rädd. Valet av partiledare är inte en fråga om charm eller likeability och Anna Kinberg Batra är inte sämre än Annie Lööf som också fick jobba i motvind .. dock inte i samma kaos .. under sina första år.

Tips till Anna Kinberg Batra.

Den 24 och 25 mars samlas moderater från hela landet för att tillsamman uttrycka sitt missnöje under de moderata Sverigedagarna.

Det ryktas om grupperingar som vill ändra på det som är förändrat, byta ansikten på de som byttes sist eller bara ersätta .. okänt med vad eller vem .. eller förändra i största allmänhet utan att ha en aning om vad som saknas eller behövs. Den gemensamma nämnaren verkar vara en kombination av "det var bättre förr" + "vi har fel ledning" + "Annas personlighet" och/eller "vadihelsikeskavitaosstillnu".

Personförföljelsen mot Håkan Juholt piskades upp av tidningarna på samma sätt som nu riktas mot moderatledaren. Jag lät mig påverkas till att vara en del av det och så här i efterhand skäms jag över det jag skrev som enbart handlade om den forne sosseledarens personlighet och jag tänker inte låta mig påverkas igen. 

Nu när det är dags igen är mitt tips till Anna Kinberg Bartra .. börja mötet med Monty Pythons medryckande allsång ..

Cheer up, Anna!

You know what they say.

Some things in life are bad,

They can really make you mad.

Other things just make you swear and curse.

When you're chewing on life's gristle,

Don't grumble, give a whistle!

And this'll help things turn out for the best

And

Always look on the bright side of life!

Always look on the bright side of life

If life seems jolly rotten,

There's something you've forgotten!

And that's to laugh and smile and dance and sing,

When you're feeling in the dumps,

Don't be silly chumps,

Just purse your lips and whistle -- that's the thing!

And always look on the bright side of life1

Come on!

Always look on the bright side of life

For life is quite absurd,

And death's the final word.

You must always face the curtain with a bow!

Forget about your sin -- give the audience a grin,

Enjoy it, it's the last chance anyhow!

So always look on the bright side of death!

Just before you draw your terminal breath.

Life's a piece of shit,

When you look at it.

Life's a laugh and death's a joke, it's true,

You'll see it's all a show,

Keep 'em laughing as you go.

Just remember that the last laugh is on you!

And always look on the bright side of life

Always look on the bright side of life

Come on guys, cheer up

Always look on the bright side of life

Always look on the bright side of life

Worse things happen at sea you know

Always look on the bright side of life

I mean, what have you got to lose?

you know, you come from nothing

you're going back to nothing

what have you lost? Nothing!

Always look on the bright side of life

Om missnöjet fortfarande vilar tungt över församlingen rekommenderar jag AKB att dra en variant på ordväxlingen mellan Michael Palin och John Cleese i slutet på The Parrot sketch ..

I heard that the editor of the Daily Mail .. (ersätt med namnet på valfri svensk kvällstidning) .. has received an asshole-transplant.

I heard it too. The asshole rejected him, I hear.

Och om även detta faller platt till marken säger det mer om partiet än om Anna Kinberg Batra.

Varför skyller alla allt på Anna Kinberg Batra?

Opinionssiffrorna pekar nedåt för Moderaterna. Det talas om ras, svek och samarbete med Sverigedemokraterna.

Och så gör Socialdemokraterna upp med Sverigedemokraterna om att skrota Lex Laval så att utländska arbetare ska kunna kräva svenska kollektivavtal och att de ska kunna ta till strejk för att för att nå sina krav?

Det blir andra gången som Socialdemokraterna samtalar, samarbetar och använder sig av Sverigedemokraterna för att få majoritet i Sveriges Riksdag.

Men det är Anna Kinberg Batra och Moderaterna som klandras av väljarna??

Jag måste ha missat något? Det är något som ligger utanför min fattningsförmåga? Men vad?

Väljarna kräver förgäves svar och förslag till lösningar på problem som påverkar deras liv och vardag, men våra idélösa och handlingsförlamade företrädare står handfallna, eftersom de effektiva lösningarna kan "gynna SD", kanske till och med kan realiseras med stöd av SD? Något som kan innebära att de som vill förändra eller förbättra kan anklagas för "samarbete med SD" eller misstänkliggöras för att ha "samtalat med SD"?

Utom Socialdemokraterna, som av någon anledning har frikort både när det gäller samarbete och samtal med SD?

Men när Anna Kinberg Batra går ut och säger att .. det här fungerar inte!

Det går inte att bortse från SD:s 13 procent och 49 mandat och det kommer att bli ännu svårare att få en handlingskraftig regering om tre fjärdedels procent av riksdagen ska försöka låtsas som om den fjärde fjärdedels procent inte finns under nästa mandatperiod.

Vi måste behandla alla demokratiskt valda partier lika. Samtala i frågor där det finns en samsyn. Ta stöd i frågor som är viktiga för väljarna .. som till exempel vård, skola och omsorgen om funktionshindrade och äldre.

.. då bryter stora delar av den svenska väljarkåren samman i beröringsskräck, talar i tungor om Fredrik Reinfedts kostsamma kärlekshistoria med Miljöpartiet .. innan Miljöpartiet hoppade i säng med sossarna med samma förödande resultat .. och flyr från Moderaterna?

Slutsatsen kan inte bli annan än att de som ännu inte är sverigedemokrater, omfamnar budskapet "Trygghet i en ny tid" lika oförbehållsamt som de som svalde begreppet "Sverige håller på att gå sönder .. samtidigt som de lika okritiskt köper Annie Lööfs variant på samma budskap om ett enfaldigt förhållningssätt till en politiskt korrekt syn på en okritiskt omfamnande mångfald.

Att Anna Kinberg Batra föreslår att inga riksdagspartier ska låta bli att ta strid för väljarnas frågor eller avstå från möjligheten att blockera vänsterblockets sämsta och mest skadliga förslag, av rädsla för att SD ska stödja något annat parti än Socialdemokraterna är tydligen det värsta en partiledare kan säga?

Hon har varit mer än tydlig med att hon inte vill göra något mer än det som Socialdemokraterna redan gör .. samtala, samarbeta och få stöd för frågor som hon anser vara av vikt för landet.

Vad jag anser om regeringens samarbete helt ointressant i sammanhanget, men jag tycker att kraven på öppenhet i riksdagen var ord i rättan tid. Jag står helt bakom Anna Kinberg Batra när det gäller en fungerande demokratisk riksdag och jag trodde i min enfald att fler kände som jag? Men eftersom jag verkar lite ensam så är det är någonting jag har missat? Men jag fattar ärligt talat inte vad det är?

Är det verkligen jättejättehemskt och förfärligt om Moderaterna får stöd för sin politik med förslag på bland annat tillfälliga uppehållstillstånd i tre år som övergår i permanenta uppehållstillstånd om personen får en anställning med uppvisad inkomst, förändringar i de offentliga ersättningssystemen för flyktingar, skärpningar av den straffrättsliga lagstiftningen, framför allt när det gäller vissa allvarliga våldsbrott, utökat utrymme för att höja polisers löner och skärpta straff mot våld mot tjänsteman/blåljuspersonal?

I Otakt, WTF, Fristad, Julia Caesar/Snphanen, Merit Wager,

Smålandsposten, Alice Teodorescu/GP, Anna Dahlberg/Expr., Lotta Gröning/Expr.,

Obegripligt, förvirrande eller normalt demokratiskt käbbel?

Det är svårt för en vanlig väljare att begripa sig på svensk inrikespolitik just nu.

Vi har en regering som inte vill se eller erkänna de samhällsproblem som främst drabbar deras egna väljargrupper, ett regeringsalternativ som är i passiv opposition mot regeringen, en del av regeringsalternativet som är i opposition mot regeringsalternativet och ett icke-regeringsalternativ som är utfryst från allt samarbete i riksdagen av både regeringen och regeringsalternativets oppositionsalternativ medan ledaren för regeringsalternativet överväger att erkänna att icke-regeringsalternativet har rätt att existera .. under förutsättning att det ger stöd till regeringsalternativets åsikter.

Ett samarbete som de ledande regeringspartierna redan utnyttjat för att bryta sönder regeringsalternativets budget när regeringsalternativet var regering utan att vara i opposition mot sig själva.

Har jag fattat det hela rätt nu?

Vi har demokratiska val. Hittills har jag tagit för givet att det betyder att alla partier som uppnår ett väljarstöd på minst 4% har rätt att representera sina väljare i riksdagen och samma rätt att försöka få stöd för sin politik i riksdagens arbete.

Med det systemet skulle vi kunna ha 25 olika partier i en och samma riksdag vilket skulle ställa enorma krav på samarbete och kompromissvilja.

Nu har vi åtta och det verkar vara mer än vad våra politiker klarar av.

Vi kan tycka vad vi vill om vilket parti vi vill. En del tycker att Vänsterpartiet står för den politik som bringar välfärd och ordning till landet, andra är lika fullt övertygade om att Miljöpartiet har ett tydligt innehåll, obegripligt många tycker att Socialdemokraternas regeringsinnehav har varit så fantastiskt imponerande att de vill ha mer av dagens politik även efter 2018 och en rätt betydande del av väljarkåren vill ha en förändring i form av "regeringsalternativet" eller "regeringsalternativets opposition" i samarbete med "regeringspartiernas största parti" .. men utan de minsta.

Och nästan en femtedel av väljarna vill att "icke-regeringsalternativet" åtminstone ska få tillåtelse att arbeta på lika villkor som de övriga partierna i Sveriges Riksdag.

Eftersom ett parti nu anser att det är rimligt att försöka regera landet utan att ignorera den del av väljarkåren som "röstar fel", så har svensk inrikespolitik fullständigt havererat i avståndstagande och själförhärligande medan småfrågor som vad som är bäst för landet och medborgarna får komma i andra hand.

Ett sätt att komma till rätta med den här "utmaningen" är att våra politiker slutar att låtsas att de tror på demokrati, samarbete och kompromissvilja och ärligt uttalar att de inte tänker godkänna de röster som kommer att läggas på Sverigedemokraterna valet 2018.

Varför inte låta SD:s röstsedlar tryckas på ett brunt papper .. det är ju en populär färg i sammanhanget .. och på så sätt få ett register på vilka som "röstar fel", som därmed kan uteslutas från rätten att delta i demokratiska val i framtiden?

Det är ju i alla fall hederligare än att lura människor att tro att varje röst i ett demokratiskt riksdagsval har samma värde.

För är det något som regeringspartierna och regeringsalternativets oppositionspartierna är eniga om så är det .. att det har de inte.

HAX, 
Viktor Barth-Kron,

Anna Kinberg Batra talade om förtroende, ..

.. tillit och ekonomi, och det är väl det som är viktigast för att människor ska kunna leva tillsammans?

Oavsett om det gäller en helt vanlig familj, en arbetsplats, skolan, vården, omsorgen eller politiken .. vem känner trygghet om h*n inte känner förtroende eller tillit till dem h*n har närmast, eller är beroende av, och vem kan se fram emot morgondagen om ekonomin inte är i balans?

Vi moderater kommer aldrig att släppa ansvaret för att Sverige ska vara ett samhälle man kan lita på, med statsfinanser som man kan lita på .. sa Anna Kinberg Batra lugnt och behärskat och gled smidigt över de frågor som kunde skapa dålig stämning bland partikamraterna på de främsta bänkarna.

Hon sa att regeringen saknade svar. Gör det som är problematiskt värre. Har en politik utan konkreta förslag som snarare ger färre jobb än fler. Att Miljöpartiet till och med vill att det ska löna sig bättre att inte jobba och att det sammantaget ger färre jobb, lägre tillväxt och fler i utanförskap.

Hon talade om hur viktigt det är med det första jobbet. Om hur värdefullt det är med utbildning och lärlingsjobb där den som vill kan lära sig jobbet på jobbet och om hur det kan skapas fler jobb genom att lätta på regelverket och göra det mer förmånligt att anställa den som behöver sitt första jobb.

Ja, vi har hört det förr, men ok då.

Men .. Vi moderater kommer aldrig att släppa ansvaret för att Sverige ska vara ett samhälle man kan lita på, med statsfinanser som man kan lita på?

Är det inte Anna Kinberg Batra och hennes allianskompisar som ger vår regering rätten att föra en politik som ger lägre tillväxt, saknar svar, gör allt värre, skapar färre jobb och mer utanförskap?

I Debatt tjafsades det om decemberöverenskommelsen. Utan den skulle vårt land bli som Grekland, falla i sär i totalt kaos och allt berodde på att Jimmie Åkesson uttalade de bevingade orden .. give them hell, vi gör som vi vill för att visa att vi kan .. när sverigedemokraterna fällde den rödgröna budgeten.

Men vi var ju bara 13% .. sa SD:s Paula Bieler, ni var 87% och ansvaret för decemberöverenskommelsen bör väl i rimlighetens namn vara ert?

Något att tänka på .. 7 partier, 87 %, irrar runt som handlingsförlamade yra höns bara för att 1 parti, 13%, handlar på ett oväntat sätt. För vems fel är det att min röst på ett alliansparti hamnade hos de partier som jag aktivt valde bort?

Är det att ta ansvar för att Sverige ska vara ett samhälle man kan lita på med statsfinanser som man kan lita på, när mitt parti pekar med hela handen på partiet 13% med budskapet  ..

.. det är vad ni har att välja på, om ni inte gillar hur vi hanterar  förtroendet ni gav oss.

De tog ansvar för att Sverige ska vara ett samhälle man kan lita på? Med statsfinanser man kan lita på? Är det så vi ska tänka nästa år när effekterna av den rödgröna politiken blir uppenbar till och med för deras egna väljare?

Och det outtalade svaret på väljarnas oro, farhågor och frågor kan då lätt uppfattas som  .. give them hell, vi gör som vi vill, för att visa att vi kan.

Förtroende, tillit och ekonomi .. det är viktiga saker och jag tror fortfarande att ekonomin mår bättre om den hanteras av en alliansregering. Men så länge som decemberöverenskommelsen ligger fast saknar jag både tillit och förtroende.

Men bortsett från det .. jag gillar Anna Kinberg Batra som person, jag har hellre henne som statsminister än Stefan Löfven, det var ett trevligt tal ... och det var till och med vackert väder.

Fnordspotting, Ledarsidorna, 6mannen,

SvD, SvD, SvD, GP, Dagens samhälle,