Jag såg "Veckans
brott" med Leif GW Persson i går. När jag hörde hans upprördhet och
frustration över hur polisen handskas med de "vardagsbrott" som
utsatta svenskar varje dag anmäler, så kände jag igen mig.
"Dålig
ledning, dålig styrning, dålig attityd och dåligt användande av de resurser de
fått."
Inte bara i hur vi
själva blev bemötta när vi blev bestulna på vår gräsklippare, utan det är ju
också precis så jag själv brukar uttrycka mig när jag blir lika frustrerad och
upprörd efter kontakter med Försäkringskassan och Socialtjänsten!
"Dålig
ledning, dålig styrning, dålig attityd och dåligt användande av de resurser de
fått."
Som så många andra följer
jag de omständiga sosseansträngningarna att navigera och komma till beslut i
ett föråldrat och förlegat system och när jag läser vad Johan Westerholm skriver om sitt parti i sin blogg "Mitt i steget" ..
.. "Jag har faktiskt aldrig stött på en så
otydlig organisation som hela tiden medger att det är ”någon annan” som har
ansvaret och som sätter ramarna.
Styrelser på olika nivåer som när jag tar upp
olika brister säger ”det är inte vår roll, ansvaret ligger där och där”. När
jag då vänder mig till den nivån möts jag i regel med samma svar. Ansvaret
någon annan stans. Detta är en generell sanning inom socialdemokratin. Alla
skyller ifrån sig, ingen kan kliva fram och ta ansvar och beslut.
Detta föder en osäker och otydlig kommunikation
internt och är i sig svaret på varför vi misslyckas att kommunicera externt.
Förstår vi inte varandra internt, eller kan i andra sammanhang vara tydliga mot
varandra i ansvarsförhållanden och befogenheter, är det svårt – hart när
omöjligt - att få omvärlden att begripa vad vi vill." ..
.. så är det också ett uttryck för samma upprördhet och frustration.
.. så är det också ett uttryck för samma upprördhet och frustration.
Arbetsförmedlingen,
Migrationsverket, LO, Kommunernas hantering av sina uppdrag
gällande Skola, Vård och Omsorg .. överallt möter vi ett system som harvar på i gamla spår, inte ser
människorna bakom problemen, inte har någon som vill erkänna ett direkt ansvar
och som har betydande svårigheter att kommunicera både inbördes och med dem det
berör.
Ett ärende som är akut
och ska behandlas skyndsamt .. har samma komplicerade handläggningstid, samma
brist på tydlig kommunikation och samma förfarande som valet av en socialdemokratisk
partiledare?
Gamla och nya regler
tolkas godtyckligt eftersom de ska anpassas till ett resultat som redan är
förutbestämt. Precis vad vi ser hos Socialdemokraterna nu, när de till varje
pris vill undvika en öppen process med flera alternativ och betydande risker
för att själva bli prövade i ett förtroendeomval.
Samtidigt som det
handlar om människor som befinner sig i ett mycket större kaos och en akutare
krissituation än vad VU gör just nu.
När blev det så?
Stelnade alla
myndigheter i självgodhet ungefär samtidigt som samma sak skedde med
Socialdemokraterna. Blev alla svenska myndigheter döva, maktfullkomliga överförmyndare till
svenska folket samtidigt som Socialdemokraterna utnämnde sig själva till det
statsbärande och maktfullkomliga partiet och slutade följa med i
samhällsutvecklingen?
Är det här ett resultat
av för många politiskt tillsatta makthavare, mellanchefer och pärmbärare, utan
annan kompetens än lång och trogen tjänst i Partiet och en attityd av
självtillräcklighet som sipprat uppifrån och ner?
För det Leif GW Persson
ger uttryck för när det gäller polisen, det jag känner när det gäller
Försäkringskassan och kommunernas socialtjänst och det Johan Westerholm så
tydligt beskriver .. det är förmodligen någonting som många, många känner igen.
Tror jag?
Eller så har jag vaknat
med en röd foliehatt i dag?
