Striptease är väl så långt
man kan komma från feminism, trodde jag .. men så läste jag recensionen av
Annelie Babitz bok som skildrar hennes erfarenheter av just den branschen och
då blir plötsligt striptease kultur, wallraffande och god journalistik.
Attans att jag inte
insåg det när jag verkligen hade något att berätta, som jag inte ville att en
levande själ skulle få reda på. Vilka chanser jag missade av ren och skär
dumhet.
"Som nyutexaminerad journalist med knackig
frilanskarriär hamnar .. [hamnar?] .. Babitz på strippklubben K, lika
mycket driven av nyfikenhet som av ekonomisk nöd, verkar det som" .. skriver
Natalia Kazmierska i Aftonbladet och ger henne lysande recensioner.
Jag känner bara till
Annelie Babitz som den lättkränkta debattör som skickade lika kränkande mail
till en ifrågasättande bloggare, som dem My Vingren beklagade sig över i
Aftonbladet i förrgår. Den mailväxlingen gör att jag förmodligen aldrig kommer att
läsa Annelie Babitz bok.
Däremot så läser jag
idogt vidare i min lilla roliga bok om döden och som av en händelse hittar jag
följande berättelse ..
"Gladus Elton, 81, på Haslemeres äldreboende
i Great Yarmouth tyckte att gubbarna borde piggas upp.
Så hon rev av sig kläderna i en eldig striptease.
Effekten blev lite väl stark. En gubbe strök med direkt av hjärtinfarkt,
fem andra tappade andan och krävde akut behandling och strax efter stängdes hemmet".
Jag har ju ingen aning
om hur publiken reagerade på Annelie Babitz´ striptease eller om klubben i fråga
fortfarande finns kvar .. men eftersom författarinnan numera verkar som
glödgande feministisk debattör så fruktar jag det värsta.
Dagens citat kommer från
Leo Tolstoj (1828-1910) ..
När jag står med ena foten i graven ska jag säga sanningen om kvinnorna.
Jag ska göra det fort, hoppa i kistan, dra locket över mig och säga: "Nu
kan ni göra vad ni vill."
