Ett ord för dem som inte kan göra sig hörda själva.

I Expressen i dag skriver Adrian Linden ett öppet brev till Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin .. det är ett viktigt inlägg i valdebatten och handlar om de funktionshindrades situation.

Men Adrian Linden har en förmån .. han kan tala för sig själv. Jag skulle vilja tala för alla dem som inte kan det .. de psykiskt funktionshindrade .. de förståndshandikappade .. de utvecklingsstörda.

Det här är skrivet i ett helt annat sammanhang och beskuret till hälften. Det är ändå väldigt långt, men .. snälla, läs det ändå .. för deras skull!

För det är väl självklart i vårt land att jämlikhet och respekt ska råda mellan kvinnor och män?
Mellan invandrare och oss som är födda i Sverige?
Mellan homo- och heterosexuella?
Mellan troende av olika trosbekännelse och icke-troende?

Det är väl lika självklart att det råder full jämlikhet mellan friska och handikappade barn?

Men .. det finns människor som, trots att kroppen växer och åldras, aldrig blir mer än just barn. Deras biologiska kropp blir fullvuxen .. deras utvecklingsålder blir den som Pippi Långstrump önskade sig när hon tog sitt krumelurpiller och sa "fina lilla krumelur, låt mig aldrig bliva stur". Men trots det kräver vårt samhälle att de ska leva, bete sig och anpassa sig till en vuxen norm.

Tänk dig att du är 6 år .. 9 eller 12 och sedan aldrig blir äldre. Själv är du trygg i din familj och nöjd med din tillvaro med allt som du tycker om .. visor, sagor, pussel och ritblock och när du lär dig något nytt får du, som sig bör, massor av beröm. Så ska livet vara för alla barn .. det tycker väl alla vi vuxna?

Åren går, du känner dig inte äldre, men din familj blir det och så en dag finns de inte längre där för att ge dig den trygghet du tagit för given. Hade du nu varit ett barn även på utsidan så hade dina problem inte varit så stora .. men, tyvärr så ser inte andra den ensamma 6-12 åringen som är dold bakom ett 30-40 årigt yttre.

De som har din framtid i sina händer bedömer dina behov utifrån din biologiska ålder och väljer för din räkning bort allt du finner glädje och trygghet i.

Nu är det nämligen dags att NORMALISERAS!!

Ett förskräckligt ord som enbart används när det gäller vuxna med utvecklingshandikapp/psykiska funktionshinder. Ett ramaskri skulle stiga från folkdjupen om det användes i samband med homosexuella, invandrare eller fysiskt handikappade .. INGEN kräver att dessa grupper ska bli "NORMALA" .. det faller på sin egen orimlighet, eller hur??

Ingen begär att en blind ska försöka se "så normalt som möjligt" och normaliseras .. men när det gäller förståndshandikappade vuxna som befinner sig på ett barns utvecklingsnivå går det bra och ordet används till och med ofta med stolthet från myndigheternas sida.

Den "vuxne" funktionshindrade med ett barns behov stängs in i en lägenhet, får förmånen att i ensamhet äta sina måltider och förväntas vara lycklig och tacksam över att i ensamhet få välja sina egna TV-program och får regelbundna besök av människor som h*n inte får välja själv och ibland inte ens känner.

Många har ett eget kapital eller arv som förutseende och omtänksamma föräldrar skrapat ihop under många ångestfyllda år. Men hur gör man egentligen anspråk på något som man inte förstår att man har eller kan bedöma värdet av .. när andra alltför ofta gärna tar över både anspråket och värdet?

Du och jag kan välja att leva kollektivt .. i en familj eller med en vän. Är vi nöjda med ett eget sovrum och i övrigt föredrar gemensamhet när det gäller måltider och fritidsaktiviteter så står det oss fritt att välja det.

Men är det ett behov och en överlevnadsförutsättning för dig som psykiskt funktionshindrad .. då är det en fullständig omöjlighet eftersom lagen föreskriver en helt annan form av bostad?

Vad händer bakom de stängda dörrarna till framtvingade egna bostäder??

Hur många övergrepp sker på små flickor i kvinnoförklädnad?? Små flickor i en vuxen kvinnas kropp som inte kan berätta och inte heller har någon att berätta för?

Hur många aktiva små pojkar i mansgestalt tvingas inte till passivitet trots att benen är fulla med spring och kroppen skriker efter fysisk aktivitet??

I den här situationen tror jag att alla utsatta barn .. oavsett om kroppen är vuxen eller inte .. skulle reagera med vrede som ett rop på hjälp .. men lyckligtvis så har läkemedelsindustrin sett till att det finns gott om hjälp mot den frustration dessa handikappade känner. Några små tabletter och .. vips .. så känner de sig helt lugna och apatiska igen!

Biverkningarna gör också att detta tillstånd till slut blir bestående så att problemen för berörda myndigheter blir mindre .. en win-win situation för samhället .. ett förlorat liv för individen.

VARFÖR finns det ingen lag som säger att du har rätt att bli bedömd för den du är, dvs efter den utvecklingsålder du har? Vad spelar det för roll om utsidan lyckats bli 30-40 år om det inuti sitter en liten 7-åring och gråter?

I lagens namn dömer vi dagligen människor i vuxenskepnad, men med ett barns utvecklingsnivå till livslång ensamhet och utsatthet.

Så .. Fredrik, Mona och inte minst Göran .. det här är också VERKLIGHETENS FOLK. Människor med oroliga, ångestfyllda anhöriga som förmodligen skulle bortse från alla andra frågor i valet om ni lyfte den här frågan till en människovärdig nivå.

Jag säger som Adryan Linden .. det handlar om miljoner väljare!