Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

måndag 2 augusti 2010

Ett ord för dem som inte kan göra sig hörda själva.

I Expressen i dag skriver Adrian Linden ett öppet brev till Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin .. det är ett viktigt inlägg i valdebatten och handlar om de funktionshindrades situation.

Men Adrian Linden har en förmån .. han kan tala för sig själv. Jag skulle vilja tala för alla dem som inte kan det .. de psykiskt funktionshindrade .. de förståndshandikappade .. de utvecklingsstörda.

Det här är skrivet i ett helt annat sammanhang och beskuret till hälften. Det är ändå väldigt långt, men .. snälla, läs det ändå .. för deras skull!

För det är väl självklart i vårt land att jämlikhet och respekt ska råda mellan kvinnor och män?
Mellan invandrare och oss som är födda i Sverige?
Mellan homo- och heterosexuella?
Mellan troende av olika trosbekännelse och icke-troende?

Det är väl lika självklart att det råder full jämlikhet mellan friska och handikappade barn?

Men .. det finns människor som, trots att kroppen växer och åldras, aldrig blir mer än just barn. Deras biologiska kropp blir fullvuxen .. deras utvecklingsålder blir den som Pippi Långstrump önskade sig när hon tog sitt krumelurpiller och sa "fina lilla krumelur, låt mig aldrig bliva stur". Men trots det kräver vårt samhälle att de ska leva, bete sig och anpassa sig till en vuxen norm.

Tänk dig att du är 6 år .. 9 eller 12 och sedan aldrig blir äldre. Själv är du trygg i din familj och nöjd med din tillvaro med allt som du tycker om .. visor, sagor, pussel och ritblock och när du lär dig något nytt får du, som sig bör, massor av beröm. Så ska livet vara för alla barn .. det tycker väl alla vi vuxna?

Åren går, du känner dig inte äldre, men din familj blir det och så en dag finns de inte längre där för att ge dig den trygghet du tagit för given. Hade du nu varit ett barn även på utsidan så hade dina problem inte varit så stora .. men, tyvärr så ser inte andra den ensamma 6-12 åringen som är dold bakom ett 30-40 årigt yttre.

De som har din framtid i sina händer bedömer dina behov utifrån din biologiska ålder och väljer för din räkning bort allt du finner glädje och trygghet i.

Nu är det nämligen dags att NORMALISERAS!!

Ett förskräckligt ord som enbart används när det gäller vuxna med utvecklingshandikapp/psykiska funktionshinder. Ett ramaskri skulle stiga från folkdjupen om det användes i samband med homosexuella, invandrare eller fysiskt handikappade .. INGEN kräver att dessa grupper ska bli "NORMALA" .. det faller på sin egen orimlighet, eller hur??

Ingen begär att en blind ska försöka se "så normalt som möjligt" och normaliseras .. men när det gäller förståndshandikappade vuxna som befinner sig på ett barns utvecklingsnivå går det bra och ordet används till och med ofta med stolthet från myndigheternas sida.

Den "vuxne" funktionshindrade med ett barns behov stängs in i en lägenhet, får förmånen att i ensamhet äta sina måltider och förväntas vara lycklig och tacksam över att i ensamhet få välja sina egna TV-program och får regelbundna besök av människor som h*n inte får välja själv och ibland inte ens känner.

Många har ett eget kapital eller arv som förutseende och omtänksamma föräldrar skrapat ihop under många ångestfyllda år. Men hur gör man egentligen anspråk på något som man inte förstår att man har eller kan bedöma värdet av .. när andra alltför ofta gärna tar över både anspråket och värdet?

Du och jag kan välja att leva kollektivt .. i en familj eller med en vän. Är vi nöjda med ett eget sovrum och i övrigt föredrar gemensamhet när det gäller måltider och fritidsaktiviteter så står det oss fritt att välja det.

Men är det ett behov och en överlevnadsförutsättning för dig som psykiskt funktionshindrad .. då är det en fullständig omöjlighet eftersom lagen föreskriver en helt annan form av bostad?

Vad händer bakom de stängda dörrarna till framtvingade egna bostäder??

Hur många övergrepp sker på små flickor i kvinnoförklädnad?? Små flickor i en vuxen kvinnas kropp som inte kan berätta och inte heller har någon att berätta för?

Hur många aktiva små pojkar i mansgestalt tvingas inte till passivitet trots att benen är fulla med spring och kroppen skriker efter fysisk aktivitet??

I den här situationen tror jag att alla utsatta barn .. oavsett om kroppen är vuxen eller inte .. skulle reagera med vrede som ett rop på hjälp .. men lyckligtvis så har läkemedelsindustrin sett till att det finns gott om hjälp mot den frustration dessa handikappade känner. Några små tabletter och .. vips .. så känner de sig helt lugna och apatiska igen!

Biverkningarna gör också att detta tillstånd till slut blir bestående så att problemen för berörda myndigheter blir mindre .. en win-win situation för samhället .. ett förlorat liv för individen.

VARFÖR finns det ingen lag som säger att du har rätt att bli bedömd för den du är, dvs efter den utvecklingsålder du har? Vad spelar det för roll om utsidan lyckats bli 30-40 år om det inuti sitter en liten 7-åring och gråter?

I lagens namn dömer vi dagligen människor i vuxenskepnad, men med ett barns utvecklingsnivå till livslång ensamhet och utsatthet.

Så .. Fredrik, Mona och inte minst Göran .. det här är också VERKLIGHETENS FOLK. Människor med oroliga, ångestfyllda anhöriga som förmodligen skulle bortse från alla andra frågor i valet om ni lyfte den här frågan till en människovärdig nivå.

Jag säger som Adryan Linden .. det handlar om miljoner väljare!

6 kommentarer:

  1. Bra skrivet. Har själv ett barn med funktionshidnder och håller med dig till 100%.
    /Jonas

    SvaraRadera
  2. Ja, såååå rätt... Jag såg en dokumentär på kunskapskanalen igår om den svenska mentalvården historia. Förutom att jag blev förbannad och upprörd blev jag också rädd. Hade jag varit född på 30-talet är det fan inte helt omöjligt att JAG hade hamnat på operationsbordet med ett hål i tinningen..

    SvaraRadera
  3. Dessa frågor är viktiga men hamnar långt ned på listan över vad folk tycker är viktiga valfrågor.

    De kan givetvis inkluderas till en del under rubriken sjukvård men...

    Det som jag tycker är lite märkligt är att de rullstolsbundna tagit monopol på att företräda funktionshindrade.

    Sen är det riktigt att det är ett brett spektrum av fysiska och psykiska funktionshinder.

    Det måste fram mer!

    SvaraRadera
  4. Bra skrivet!
    Vissa grupper skriks det högt om, det är snarast som att de inte bara slipper diskrimineras, de upphöjs också. Hbt-folket vet minsann att kräva och utöka sina rättigheter, det är ju ofta kändisar och folk med maktpositioner som hörs här.
    Medan man ser ner på andra som det är tyst om.
    Att vara utvecklingsstörd. Eller bara gammal och orkeslös, glömsk. Då tvingas man leva instängda liv ofta som fångar. Mat och medicin och kroppslig skötsel ges, men sedan då?

    SvaraRadera
  5. Tina Häll2/8/10 19:45

    Du har rätt i mycket... men det är också så att de som jobbar inom omsorgen försöker så mycket som möjligt att se till individen och den person som finns därinne. Man drar inte alla över en kam, man finns inne i lägenheterna och håller sällskap, man hittar på roliga grejer, man spelar spel och kort etc etc. Jag har jobbat inom omsorgen i 18 år på flera ställen i 3 kommuner och har själv inte fått den bild du ger. Men jag håller med dig om att det borde finnas olika typer av bostäder, om man vill bo mer som en familj så borde det gå att ordna. Problemet är ju bara att det kan vara svårt att få ihop en familj som fungerar tillsammans, men så är det ju för oss friska också...men vi kan skilja oss och de bråkiga barnen växer upp och flyttar hemifrån. Är man funktionshindrad så får man stå ut om inte personal och godemän ser att man mår dåligt och borde bo på annat sätt.

    SvaraRadera
  6. Hej! :)

    Verkligen bra att du höjer rösten för det röstlösa folket, de psykiskt funktionshindrade men jag måste ändå poängtera följande.

    När jag skriver och debatterar handikapp eller funktionshinder pratar jag ALLTID om alla sorters funktionsnedsättningar. :)

    Det är inte jag utan alltid omgivningen både den handikappade och icke-handikappade som sorglig separerar psykisk sjuka från mina resonemang. Orsaken till detta är enligt mig kulturell. Det handlar om en livsförnekande inställning som till vilket pris som helst förnekar att vi alla är TABS (Tillfälligt funktionsdugliga) trots att alla människor egentligen lever i kroppar som än inte har skapats och ständigt börjar existera, eftersom alla särdrag som skapar en individ omöjligtvis från början kan hunnit att utvecklats i dem.

    SvaraRadera