"Allt känns sjukt på något sätt" ..

.. skriver Tokmoderaten apropå svensk politik just nu, och jag håller fullständigt med honom.

Bara detta med politikernas inkomstgaranti. Före valet 2006 betalades det ut 27.1 miljoner kronor i inkomstgaranti till stackars riksdagsledamöter som tvingades släpa sig fram till pensionen på skattebetalarnas bekostnad.

Efter valet steg denna siffra till 61,5 miljoner kronor. Vad hände?

Jo då fick ett större antal socialdemokratiska riksdagsledamöter lämna sina insuttna stolar och ge sig ut i verkligheten med inkomstgarantin som krycka. Några fick uppenbarligen jobb eftersom siffran sjönk till 31,6 miljoner efter två år .. för att åter skjuta i höjden efter valet 2010 och landa på 63,3 miljoner.

Det är en förskräcklig massa politiker som går arbetslösa utan att få ett passande jobb och de verkar bara bli fler och fler .. snart har vi en hel extra riksdag att försörja utanför den ordinarie.

En reserv-riksdag .. det kan ju alltid vara bra att ha?

En del av dem som faktiskt tjänar pengar, döljer detta genom att bilda bolag som tar hand om vinsten tills inkomstgarantin är förbrukad. Uppfinningsrikedomen verkar vara större på det här området än i själva riksdagsarbetet, ser det som. 

Det finns en vänsterdominans bland dem som gillar inkomstgaranti och det är väl inte så konstigt. Det är ju de som talar högst och mest om vikten av att vi tar hand om varandra. Bidrag har ju alltid varit vänstersidans paradgren och då gäller det att förankra sig i "verkligheten", det är nog så de tänker. Då kan de inlevelsefullt tala om solidaritet, empati och om vikten av att värna om de behövande i kommande valrörelser.

Jag hittade en gammal lista över riksdagsledamöter som uppbar inkomstgaranti 2007/2008 och det var intressant läsning. Av 92 arbetslösa riksdagsledamöter var ..

43 st Socialdemokrater

16 st Vänsterpartister

12 st Miljöpartister, med så tunga namn som Per Garthon, Åsa Domeij och Birger Schlaug?

10 st Moderater

 3 st Folkpartister

 3 st Centerpartister

 5 st Kristdemokrater

.. och sist fanns det 3 partilösa stackare av vilka en var Jonas Sjöstedt???

Sammantaget så stod "de rödgröna" .. som media brukar skriva för att få lite tyngd i budskapet .. för 71 bidragsberoende riksdagsledamöter. 72 om vi räknar med Vänsterpartiets nuvarande partiledare.

Alliansens insats på området begränsade sig alltså till 21 arbetslösa bidragsberoende  riksdagsledamöter.

Siffrorna är nog inte så väldigt annorlunda i dag, tror jag, även om vi nu har 97 behövande i stället för 92.

Men det finns en förklaring till den socialdemokratiska dominansen bland bidragsberoende, arbetslösa riksdagsledamöter. Inte ens medan de sitter på sin lilla riksdagsplats och kasserar in sin riksdagslön, har de tillräckligt med kompetens för att vara anställningsbara ens inom sitt eget parti.

Ingen har användning för en arbetslös socialdemokratisk riksdagsledamot .. visst är det sorgligt?

Det är därför som Socialdemokraterna tvingas skramla ihop folk från världen utanför riksdagen för att fylla tunga och viktiga uppdrag som partiledare och ekonomisk talesperson. Även den gamle räven Persson hade samma problem och fiskade bland andra in Thomas Bodström för att få någon som var relativt nutidsorienterad.

Men vad spelar det egentligen för roll nu när politiken inte längre handlar om verkligheten, utan bara om visioner, illusioner, ideologier och ideologiska riktningsgivare.

I Sverige är en bra och tillförlitlig politiker en tyst politiker. Ju mindre h*n säger desto tryggare känner sig medborgarna för att ... ? ..

.. för att .. ja, varför gör vi på detta viset??

Allt känns faktiskt sjukt på något sätt och mina egna illusioner, visioner och förhoppningar känns lika meningslösa som resten av systemet.


Edit kl 21:54 .. Jag ser att jag genomgående har skrivit miljarder. Miljoner ska det naturligtvis vara, vilket jag nu har korrigerat.

DN, DN, DN, AB, AB, AB,

De Nya Socialdemokraterna!

Socialdemokraterna har hittat ett vinnande koncept och en lösning på sina fallande popularitetssiffror och gått från "ruinhög till ett spänstigt parti".

De är åter "tillbaka på Tronen"!!!

Fantastiskt!

Genom att dölja och gömma både partiledaren och försök till egen politik har Socialdemokraterna fått ett "jättelyft" och den osynlige partiledaren kan glädja sig åt sina "glädjesiffror" .. var han nu befinner sig?

Otroligt påhittigt! Ju osynligare ledarskapet och politiken är, desto mer förtroendeingivande ter sig partiet för väljarna.

Här måste det finnas en skickligt pr-strateg bakom framgångarna? Någon som sett fördelen i att lyfta det icke-existerande "rödgröna blocket" med hjälp av icke-existerande socialdemokratisk politik och ledarskap?

Imponerande, eller hur?

Förtroendeingivande och "ett historiskt lyft" ... enligt de stigande opinionssiffrorna och Aftonbladets rubriker.

Så varför tar de inte bort partiledarskapet och politiken helt, och låter Alliansen sköta valrörelsen själva .. så vinner de ju valet 2014 lätt??

Men det kanske redan finns med i den Nya Strategin för de Nya Socialdemokraterna?

Socialdemokraterna väljer att agera som ett gammaldags fotonegativ. Allt som är svart förvandlas till vitt och vice versa och det som medborgarna ser som problem uppfattas därmed som lösningar utan att man behöver redovisa varken ekonomi eller trista faktabaserade lösningar.

Alliansen har ju redan en politik .. det räcker att fokusera och opponera sig mot den så blir ju det automatiskt en politisk vision, inte sant?

Genialiskt!

Men om den dagen kommer när framkallningsvätskan i form av väljarstöd tar fram själva bilden och väljarna inser att den är exakt vad negativet sa att den inte var .. blir det inte lite besvärligt då?

När det de valde visade sig vara det som de valde bort?

Men då är det i och för sig för sent ...

SvD, DN,

Bloggat: Sven-Erland, Tokmoderaten,

Eufori?

Melodifestivalen har fått en vinnare, och eftersom den handplockade juryn och svenska folket var fullständigt eniga så vann rätt låt. Mer rätt än så kan det ju faktiskt inte bli!

Jag som är omvittnat omusikalisk tyckte att det var ett magiskt och vackert framträdande. Artisten var mystisk och originell, klädseln var vacker, intressant, personlig och perfekt anpassad till scendekoren, snöfallet ymnigt och koreografin fantasieggande och dramatisk och alltsammans skapade ett visuellt fulländat framträdande.

Det var vackert att se på .. en njutning och en upplevelse för ögat. Mitt öra fick ut mindre, eftersom texten är viktig för mig och av den hörde jag bara brottstycken. Men titeln .. Euphoria .. gav en hint om att det handlade om lycka ..

"Eufori är en stark känsla av lycka som kan förekomma vid samlag eller stark förälskelse och bland annat kan framkallas som en berusningseffekt av vissa droger, till exempel amfetamin eller ecstasy."

.. men det jag upplevde var något som mer liknade förtvivlan? Så går det när man sätter sig framför ett musikprogram .. utan ha tillhörande musikalitet.

Melodi-festivalen .. jag läser att Alex Schulman gick omkring hemma och nynnade på melodin i Euphoria och hotade med att ta livet av sig om inte svenska folket röstade Loreen till seger och jag försöker nynna. För nynna kan jag .. även om åhörarna sällan känner igen vad jag nynnar på.

EUPHORIA .. ah .. ah .. ah .. ah??

Men sen då? Jag lyssnar igenom låten för att direktnynna den men förgäves.

Förmodligen måste du vara mycket musikalisk för att nynna något så avancerat? Eller enormt euforisk?

Men ett otroligt vackert nummer var det, en välkomponerad uppvisning och ett konstnärligt scenframträdande. Ett unikt nummer som kommer att synas och sticka ut i den Stora Finalen och förmodligen nynnas det på för fullt i de svenska hemmen just nu?

Själv känner jag medlidande med Danny. Han satsade hårt, han ville så gärna och blev så besviken och befinner sig väl så långt från eufori man kan komma just nu. Men det jag känner för Danny är ju något helt annat ..

"Empati betecknar förmågan att ha medvetande om andra personers känslor och att handla i enlighet med detta. Empatibegreppet är nära besläktat med inlevelse."

Men ska jag vara ärlig så känner jag mer inlevelse i Dannys besvikelse över sin förlust än i den euforiska känsla Loreen beskriver i sitt fantastiska nummer.

Men allt det här handlar ju inte om känslor .. utan om musik och då spelar det ju mindre roll vad jag sitter och känner.

AB, AB, AB, AB, Expr., Expr., DN, DN, DN, SvD,

Solen skiner ..

.. äntligen och jag har höga förväntningar på morgondagen!


Utanför fönstret har skatorna byggt färdigt sitt bo och påbörjat utprovningen av hur liggvänligt det har blivit. Skatmamman(?) lägger sig på plats, provar den ena sidan efter den andra, reser sig och plockar bort pinnar som tydligen inte känns bra och provar igen. I ett gammalt dött träd syns spåren efter byggnadsarbetet, eftersom de kilar in för långa pinnar i sprickor i trädet och bryter av dem. Otroligt begåvat tycker jag imponerad .. och konstnärligt, när kvarblivna pinnrester bildar ett roligt mönster.


I morgon är det dags att kamma hundarna och hänga den överblivna pälsen i döda trädet. Det är alltid lika populärt så här års och särskilt småfåglarna ser ut som små flygande tomtar när de bär hem högklassigt liggunderlag till sina nybyggda bon.

Bilden är tagen från övervåningen och så fort som grönskan kommer så kommer boet att vara totalt osynligt.


Jag har också ägnat mig åt förberedelser inför våren och sytt en klänning till. Om jag kommer att använda den också, så kommer den här sommaren helt att ändra min personliga framtoning, eftersom jag sällan eller aldrig använder klänning utan tights.

Jag tycker benen känns så dumma när de blottas under ett fladdrande tyg som bara håller ihop runt midjan?


Men den här klänningen lockar fram ormen inom mig. Jag känner mig ovanligt slingrig och figurnära .. lite som en vamp ur en gammal 30-40-talsfilm?


Maken upplever mig inte alls så, fast jag slingrar på så gott jag kan .. men han tycker att jag är klart underhållande och .. hmm .. olik? 


Ja ja, man kan inte få allt .. möjligen blir det bättre om jag sätter på mig en hatt?? Eller köper ett läppstift? Det har jag inte använt sedan jag var 15 år och upptäckte att det inte riktigt var min grej .. det kanske har blivit det nu??


Det är inte klokt vad en strimma sol kan göra med humöret ...


DN, Expr., AB

En skilsmässa ..

..  är ofta en deprimerande händelse, inte bara för de berörda, utan också för alla som finns i den närmaste kretsen.

Jag har inte själv upplevt det.

Fram till mitten av tjugoårsåldern var jag fast besluten att slippa fasta förbindelser och när jag ombads ragga upp Maken för vidarebefordran till en vän .. så var väl jag den som blev mest förvånad över att det blev som det blev?

Det liksom bara blev ett låååångt förhållande och jag kan fortfarande känna mig lite överraskad?

Men när jag ser hur människor i min närhet skiljs åt efter 10-15-20 år, så funderar jag mycket över vad de gör av alla minnen? Det blir ju en hel del genom åren. Sådana som triggas genom samtal eller händelser och där man fyller i vad den andra har glömt och som bara är roliga i det sammanhanget. Inte alls kul att berätta om som enda deltagare i en parupplevelse.

Alla minnen av alla upplevelser med barnen, vanor och accepterade ovanor,  interna skämt och tokerier, mer eller mindre lyckade aktiviteter och investeringar .. alla "kommer du ihåg?" Vad var det nu h*n hette?? .. var gör man av dem efter en skilsmässa?

Blir det stora vita, raderade eller utrivna sidor i en livsberättelse?

Skilsmässor är också svåra när du tycker om båda parter i en infekterad separation. Det är nästan omänskligt att tvingas välja sida, när det inte längre är "tillåtet" att umgås med eller tycka om mer än en av parterna.

Deras konflikter och problem är ju inte mina och jag ska inte behöva bära dem åt dem heller .. eller behöva förkasta någon jag tycker om till förmån för någon annan.

Värst är det när barnen används som vapen. När en förälder sviker och börjar om med en ny familj och endast plikttroget och motvilligt fullföljer sitt tidigare föräldraskap .. eller när en förälder oavbrutet förstör möjligheten till en fungerande relation mellan den andre och barnen av rent hämndbegär eller egoistiskt självbekräftelsebehov.

Ibland finns det föräldrar som ersatt tidigare frånvarande föräldrar. En mamma eller pappa som kanske är den enda barnet känt till under uppväxten. I en sådan skilsmässa är barnet totalrökt tillsammans med "plastföräldern" och dennes familj .. en hämndlysten biologisk förälder kan totalt isolera sina barn från en 10-15-årig trygghet och kärlek utan att någon har rätt att ha en åsikt.

Barnen förlorar den enda  pappa- eller mamma de känt förtroende och närhet till, den vuxne förlorar barn som h*n upplevt som sina egna ... och en biologisk förälder får sin hämnd, markerar sin rätt och sin makt på de andras bekostnad?

Men de finns de som kan se sin egen del i att en relation slutar att fungera. Det finns föräldrar som sätter barnens behov i första rummet, kan tala med varandra och dela på ansvaret för misslyckandet och inte gör skilsmässan till ett ställningskrig som handlar om att fördela skuld. Det finns de som till och med kan umgås i samma rum med samma människor även efter det att skilsmässan är ett faktum.

Tack och lov.

En skilsmässa är ett privat misslyckande, antar jag? För det är väl ingen som gifter sig eller bildar familj med tanken på att skiljas efter X år för att testa något annat? Eller ...??

Men eftersom det är privat och hudlöst så är det lite svårt att förstå andras längtan efter att delta i sönderslitandet. Varifrån kommer lusten att ta ställning, spekulera, lägga bränsle på elden eller delta i ställningskriget?

Vad är det för behov som tillgodoses när någon på fullt allvar kastar sig över ett helt främmande pars skilsmässa och önskar dem allt ont?

Det är inte möjligt att vara lycklig jämt.

Det är inte ens möjligt att oavbrutet älska samma människa lika mycket och lika hett hela tiden och det är fullständigt tillåtet att vara missbelåten med och tycka tillfälligt väldigt illa om sin partner  .. då och då.

Kärlek kan ta slut, man kan utvecklas åt olika håll och bli som främlingar inför varandra .. men oavsett vad som händer är det bara de närmast berörda som kan avgöra hur det ska hanteras.

Men om man nu känner sig tvingad att delta, kommentera eller lämna ett bidrag i någon annans konflikt, svårigheter och krisande borde det väl vara något läkande, positivt eller hoppingivande? Något med värme och medkänsla, i stället för en fet smäll till någon som man inte ens vet om h*n förtjänar den eller inte?

AB .. med kommentarer!, 

Sven- Erland, Peter Strobl

Det visste ni inte, men ..

.. den Internationella Kvinnodagen är inte bara en dag för världens alla kvinnor, utan också min födelsedag!

Det är både en välsignelse och en förbannelse. 

Roligt, eftersom det gör det lätt att komma ihåg mig just den här dagen. Det finns vänner som ringer eller mailar bara en gång om året och jag kan föreställa mig hur det går till .. de slår upp morgontidningen eller loggar in och ser rubriken, Internationella Kvinnodagen, och tänker .. javisst ja, HON .. det var länge sedan!

Den tråkiga bieffekten var värst på en del av mina arbetsplatser .. ja, det kunde man ge sig f*n på att du var född på den här dagen!! Kvinnodagen .. det är väl sådana som du som inspirerat till den? Typiskt .. att just DU fyller år i dag! Suck .. det fattades bara det!. .. sagt med en biton av överlägsenhet och sarkasm av män som var vana att få kaffet serverat utan att bli ifrågasatta.

För har det varit något som jag satt ner foten inför, så är det bli någon form av kaffeflicka. Inte någons "flicka" alls, för den delen!

Styrelseuppdrag klarar jag mig utan .. men kaffe serverar jag INTE!! 

Förutsatt att jag är anställd för att göra något annat .. som servitris hade jag serverat kaffet med ett leende och en bitanke på dricksen, förstås. För hur skulle jag annars få ihop tillräckligt för att köpa hela fiket?

Men, som sagt .. det är min födelsedag i dag. Jag fick blommor på sängen och om någon brinner av längtan efter att ge mig en födelsedagspresent så har jag ett tips om vad jag önskar mig.

Tänk dig att du befinner er på ett större fartyg. Bara du och landets samlade topp-politiker .. ruggigt, eller hur?

Så går fartyget under .. eller faller över kanten, om man som jag är en inbiten läsare av Terry Pratchetts böcker om Skivvärlden. Du klarar dig i en liten, liten livbåt och får valet att ta med dig EN passagerare till den lilla ö du ser långt, långt bort.

Vem väljer du? Vem tror du har bäst överlevnadsegenskaper och kan ge dig bäst möjligheter att överleva denna katastrof.

Vilken politiker tror du är bäst skickad att bygga upp ett fungerande liv för dig och sig själv .. och VARFÖR tror du det?

JAG vet vem jag skulle välja och jag vet också varför.

Kom igen!

Snälla!!

Överraska mig ... tänk på att det både är min födelsedag och Internationella Kvinnodagen, det måste väl ändå inspirera till en särskild ansträngning?

Expr., AB, SvD, SvD, SvD, DN,

Gängkrig mellan Änglar och Banditer?

Det finns två stora aktörer i samhället som sitter och klämmer på rätt mycket makt, baserad på människors rädsla och otrygghet. Att välja är ett rent lotteri .. du kan bli en vinnare eller förlorare oavsett vilket gäng du satsar på.

Runt dessa mäktiga samlas det hangarounds .. små grupperingar som då och då får frispel och tycker till i frågor som Ledarna redan har formulerat åsikter om. Det är liksom ingen bra idé och de som dristar sig till sådana upprorsyttringar riskerar att bli helt utplånade. Bättre går det för dem som håller tyst och tassar på i Ledarnas fotspår .. de kan räkna med stöd och hjälp och kanske själva blir en låggradig Ängel eller Bandit en dag.

Men då får du tugga i dig en hel del.

Pinsamheter .. som att attackera med siffror och statistik framtagen av Riksdagens utredningstjänst för att slå hål på motståndarens politik. Bara för att upptäcka att man själv gjort dem en tjänst genom att ta fram siffror som bevisar att den förda politiken varit lyckosam och effektiv?

Hyckleri .. oj, så mycket hyckleri du måste ut med för att avancera från hangaround till fullvärdig medlem i något av gängen.

Äldrevården till exempel. Där är det oerhört viktigt att skrika högt och ilsket när vanvården sker i verksamheter som ger vinst och minst lika viktigt att hålla god min när vanvården sker i verksamheter som drivs av egna gängmedlemmar utan vinst .. kanske har man till och med lyckats få till en hedersam förlust på grund av ren misshushållning med anförtrodda medel!

I det första fallet är det upprörande utnyttjande av allmänna medel .. i det andra fallet beklagliga misstag, utförda av dem man anser vara mest skickade att ta över hela verksamheten utan kontroll av Ledarna.

Och de vanvårdade äldre? Ja, de bryr sig väl inte om vem som står för vanvården, och då är det väl viktigare att fokusera på vinsten?

Om ena gänget händelsevis har avtalat med främmande makt om att bygga en vapenfabrik så gäller det att vässa knivarna om motståndargänget tänker fullfölja samma avtal .. och motståndargänget vässar sina knivar och hävdar att de bara utför ett hedersuppdrag som de är förpliktigade till eftersom det första gänget avtalade avtalet från början.

Så är gängkriget i full gång och hangaroundsen ligger i försåt och försöker plocka poäng i plötsliga attacker åt ena eller andra hållet .. beroende på vilken sida man vill tillhöra.

Gängstrider är svåra att förstå sig på??

Sedan ska de ju helst erövra något också!!

I Astrid Lindgrens berättelser om mästerdetektiven Kalle Blomkvist, så var det Snusmumriken .. eller var det Stormumriken? .. i svensk politik är jobben/jobbfrågan det som ska "tas" från varandra.

För mig är det helt obegripligt?

Hur TAR man en jobbfråga från någon, utan att ha några jobb att erbjuda?

Hur HAR man en jobbfråga? Har inte de faktiska arbetstillfällena någonting alls med jobbfrågan att göra?

Hur "skapar" man jobb?

Framför allt undrar jag hur man "skapar" offentliga jobb utan att det samtidigt blir en kostnad i en ekonomi som bara blir mer och mer ansträngd?

Samtal ska föras med Näringslivet sägs det .. men Näringslivet skapar inga nya jobb för att bli upptagna i de rivaliserande gängen. De är ett eget gäng och vill ha något i gengäld.

Vad?

Men det kanske inte spelar någon roll vad det kostar .. för när det väl finns ett erbjudande så har kanske en Ängel eller Bandit lubbat iväg med hela jobbfrågan och så börjar positionskriget om igen.

Ibland är det lite plågsamt att se på och det får mig att tänka på ett ordspråk från Uganda ..

"När två elefanter strider - då är det gräset som lider."

DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, AB, AB, AB, AB, AB, Expr., Expr., Expr.,

Den Hälsosamme ekonomisten 1 .. och 2, Mina moderata karameller, Funderingar - SM i hyckleri,